Logotyp Jordbruksverket
Logotyp Jordbruksverket

Ängs- och betesmarker

Ängs- och betesmarkerna tillhör våra allra mest artrika marker och de är hem för hundratals växter, svampar, insekter och andra djur. Det är viktigt att sköta ängs- och betesmarkerna för att bevara den biologiska mångfalden.

En ängs- och betesmark är en naturlig gräsmark som har betats eller slagits under många hundra år. Vissa kan ha gödslats eller dikats och kallas då kultiverade betesmarker. De som aldrig har gödslats eller påverkats av andra produktionshöjande åtgärder kallas för naturbetesmarker.

Ängs- och betesmarkerna behöver betas av kor, hästar eller får för att de ska behålla sin mångfald och inte växa igen och bli skog. Ibland kan du behöva komplettera betet med andra åtgärder som till exempel att röja bort sly.

I den här filmen får du konkreta tips på vad du kan göra för att bevara den biologiska mångfalden på dina naturbetesmarker.

Därför är ängs- och betesmarker bra

Ängs- och betesmarker är viktiga för att de

  • har rika natur- och kulturmiljövärden
  • är en viktig resurs för jordbruket som varken kräver plöjning, gödsling eller insådd av gräs för att producera foder
  • gynnar nyttoinsekter som sköter pollinering och ser till att det blir färre skadedjur.

Sköt dina ängs- och betesmarker för att bevara mångfalden

Ängs- och betesmarker är beroende av betesdjur och därmed även av människor. Om inte ängs- och betesmarkerna sköts minskar artrikedomen av växter och djur.

Gör så här för att gynna växter och djur på dina marker:

  • Ha mer extensivt bete på friska och torra marker.
  • Ha ett högt betestryck för att få en lågväxt växtlighet och ett tunt fjolårsgräs på fuktiga marker.
  • Ha sent betessläpp på tidigare slåtterängar så att blommorna hinner blomma och fröa av sig.
  • Samarbeta genom att låna in djur eller erbjuda sommarbete för hästar.
  • Om du har brist på betesdjur kan du i vissa fall röja på markerna och vid landskapselement.

Tänk på att du inte får plöja, harva, gödsla eller använda växtskyddsmedel i ängs- och betesmarker.

Du kan få råd om hur du kan sköta dina betesmarker i våra broschyrer.

För att skydda våra natur- och kulturmiljöer finns det regler för hur de ska skötas.

Sök miljöersättning för att sköta värdefulla marker

Om du har ängs- och betesmarker kan du få pengar för att sköta dem genom att söka miljöersättning.

Om du söker miljöersättning för betesmarker och slåtterängar ska du alltid sköta markerna enligt villkoren för miljöersättningen. Om du funderar på att låta djuren beta vartannat år, ha sent betessläpp eller bränning ska du kontakta länsstyrelsen först och fråga om du får göra det enligt villkoren för miljöersättningen.

Röj och restaurera dina ängs- och betesmarker

Mängden ängs- och betesmarker minskar i Sverige och många växter och djur som finns på sådana marker riskerar därför att försvinna. För att de ska kunna leva vidare behöver mängden ängs- och betesmarker återigen öka.

Om du har betande djur kan du röja och restaurera betesmarker för att få tillgång till mer betesmarker samtidigt som du gör landskapet spännande, varierat, vackert och artrikt.

Spara värdefulla träd och buskar när du röjer

När du röjer i dina ängs- och betesmarker ska du hellre fråga dig vad som ska stå kvar än vad som ska tas bort. Röj successivt så att du gynnar natur- och kulturvärden. Tänk på att du inte får ta bort värdefulla träd och buskar om natur- och kulturvärden kan skadas. Det kan till exempel gälla gamla vida ekar med låga grenar, hamlade träd eller solitärträd.

Det är viktigt med träd som sälg, oxel, hassel, lind och blommande buskar. Vegetationen ska vara varierad och ge skydd för de betande djuren både mot sol, vind och nederbörd och ge mycket mat till pollinerarna.

Om du röjer en betesmark eller slåtteräng kan du söka miljöersättning för den. Syftet med ersättningen är att öka natur- och kulturvärden på betesmarker och slåtterängar som delvis har vuxit igen.

Ta reda på om dina marker har höga natur- och kulturvärden

Sedan flera år inventerar vi våra mest värdefulla ängar och betesmarker tillsammans med länsstyrelsen. Då besöker vi markerna och dokumenterar vilka arter som finns. Du kan själv se om vi har besökt dina marker och hittat värdefulla natur- och kulturvärden genom att söka upp din mark i vår databas som heter TUVA.

Inventeringen visade bland annat att det finns 270 000 hektar värdefulla marker i Sverige. 7 000 hektar av dem är ängar och 229 000 hektar är betesmarker. Resten behöver restaureras för att kvaliteten på dem ska bevaras.

Resultatet av inventeringen använder vi för att utvärdera och följa upp miljöersättningarna och andra åtgärder för naturmiljö och kulturmiljö. Uppgifterna kan också användas som underlag vid rådgivning, samhällsplanering och forskning.

Det här finns i dina ängs- och betesmarker

De växter och djur som finns på ängs- och betesmarker är anpassade till att leva där. Det finns både växter, svampar, fåglar och insekter.

Växter

I en artrik ängs- och betesmarker finns växter som trivs på näringsfattiga marker. Här är några exempel på växter som trivs där:

  • Käringtand
Gul blomma som heter käringtand.

Käringtand Foto Mostphotos

  • Backsippa
Rosa blomma som heter backsippa.

Backsippa Foto Johan Wallander

  • Spåtistel
Tistel.

Spåtistel Foto Johan Wallander

  • Blåsuga
Blålila blomma som heter blåsuga.

Blåsuga Foto Lisa Karlsson

  • Brudbröd
Vit blomma som heter brudbröd.

Brudbröd Foto Susanne Lindh

  • Gullviva
Gula blommor gullviva.

Gullviva Foto Urban Wigert

Om du har en väl bevarad slåtterängsflora kan det vara en fördel med sent betessläpp. De här arterna växer på slåtterängar:

  • Slåtterblomma
En vit blomma som heter slåtterblomma.

Slåtterblomma Foto Johan Wallander

  • Svinrot
Gul blomma som heter svinrot.

Svinrot Foto Lisa Karlsson

  • Jungfru Marie nycklar
En rosa blomma som heter jungfru maria nycklar.

Jungfru Marie nycklar Foto Johan Wallander

Svampar

I ängs- och betesmarker finns svampar som specialiserat sig på att bryta ner dynga av olika slag. Det finns också ängssvampar i regnbågens alla färger och storleken kan variera från någon centimeter upp till mer än en decimeter i höjd och bredd.

På all svamp lever massvis med insekter, både larver och fullbildade insekter och av insekterna lever massor av fåglar.

Insekter

Dyngbaggar och dyngflugor är två exempel på insekter som trivs där det går betesdjur. De är beroende av att du tänker till när du avmaskar dina djur eftersom giftet i maskmedlet också kan påverka betesmarkens insekter.

Solitärbin trivs också i öppna betade och blomrika marker. Där trivs också de långtungade humlorna som till exempel gräshumla och vallhumla. Solitärbin bor ofta i de blottade sand- och jordytorna som bildas längs djurstigarna eller i multnande stockar och grenar från träd.

Fjärilar

Typiska fjärilar i ängs- och betesmarker är aurorafjäril, mindre guldvinge, puktörneblåvinge, svingelgräsfjäril, kamgräsfjäril, slåttergräsfjäril, skogsvisslare, mindre blåvinge, svartfläckig blåvinge och väddnätfjäril.

Fåglar

Stare, ladusvala, stenskvätta och törnskata trivs bland betesdjur och betesmarker. De har alla minskat i antal på grund av att många jordbruk i skogsbygder har lagt ner och att det finns betesdjur på färre gårdar.

Om du får problem med besvärliga växter

Vissa växter kan bli besvärliga om de får växa fritt eftersom de tränger undan sällsynta arter. Det finns också ett par giftiga arter som du måste se till att de inte får fäste i dina marker.

Eftersom det inte är tillåtet att använda växtskyddsmedel, kultivera och gödsla i ängs- och betesmarker kan du behöva ta till andra knep. Ta gärna kontakt med din länsstyrelse för att få råd!

Senast uppdaterad: 2020-05-26