Stånds – ogräs som är farligt för betesdjur

Stånds (Senecio jacobaea L.) är giftig som färsk planta och som torkad i hö och ensilage. Den blommar från juni till september med gula blommor. Bladen är mörkgröna och flikiga. Växten kan bli cirka en meter hög.

Stånds finns framför allt i Sydsverige men även längs norrlands­kusten. Den trivs i näringsfattig mark och finns oftast på sandig, grusig gräsmark och i betesmarker, vägkanter, skogsbryn, vallar och banvallar.

Stånds orsakar problem när den etableras på betesmarker. Friska plantor av stånds är beska och osmakliga men betesdjuren kan ändå beta dem. På magra beten ökar risken att djuren börjar beta av stånds. När växten är torkad finns giftet kvar, men den beska smaken försvinner. Djur kan därför få i sig giftet via avslagna torkade plantor som lämnats kvar på betet.

Symtom på förgiftning

Ett tidigt symtom på att djuren har ätit av stånds är att de saknar aptit. Senare kan de drabbas av förstoppning, diarré, buksmärtor, skador på centrala nervsystemet, med mera. Du kan läsa mer om förgiftnings­symptom hos Statens veterinär­medicinska anstalt.

• Stånds (sva.se)

Så bekämpar du stånds

Du kan förebygga problem med stånds genom att inte ha ett för högt betestryck på vallarna och vara noga vid vall­anläggning. Om du får in stånds i en permanent betesvall bör du gräva upp plantan med rötterna och så vallfrö i luckan som bildas. Det är viktigt att du får med hela rotsystemet eftersom glömda rotbitar kan bilda nya plantor. Du bör också stängsla området så att djuren inte kommer åt att beta där.

Det finns inga särskilda regler för hur du ska hantera stånds som avfall. Vi rekommenderar att du eldar upp plantorna, men du behöver först kontrollera vad som gäller för eldning i din kommun.

Privatpersoner kan också lämna mindre mängder plantor till en återvinnings­central. Återvinnings­centralen avgör hur de vill att materialet ska sorteras.

För att förhindra att stånds etablerar sig i en slåttervall måste du vara noga med vallinsådd. Så in vallfrö i renbestånd eller samtidigt med insånings­grödan. Skörda eventuell insånings­gröda tidigt och putsa vallen efter skörd av insånings­grödan för att stimulera att sidoskott bildas hos vallväxterna. Detta ger en tätare och mer tålig vallsvål.

Det är också viktigt att du undviker trampskador i vallen och att du lägger om gamla vallar. Om du hittar stånds i en vall som ska skördas behöver du plocka bort stånds­plantorna före skörd.

Kemisk bekämpning är tillåten i betes- och slåttervall på åkermark, men förbjuden på naturbetesmark. Om du har ett pågående åtagande för miljöersättning för vallodling, får du inte sprida växtskydds­medel på vallen under den tid som den ska ligga obruten.

Bekämpning bör ske tidigt på våren när stånds börjat växa och fått nya blad. Vallgräsens tillväxt kan ibland hämmas av behandlingen. Klöver och andra örter överlever inte. Karenstiden mellan behandling och betessläpp/skörd är för de flesta produkterna 7 dagar. Eftersträva därför att punktbekämpa i de delar av fältet där stånds förekommer. I broschyren Kemisk ogräs­bekämpning finns en tabell över godkända produkter och rekommenderade doser.

• Broschyr: Kemisk ogräsbekämpning

Foderregler

Betesmark och vallfoder omfattas av foderregel­verket. Enligt reglerna får endast säkert foder säljas eller ges åt djur. Ett foder är inte säkert om fodret kan skada människor eller djur, eller kan leda till att produkter från livsmedels­producerande djur inte är säkert som livsmedel till människor.

Ett grovfoder eller bete som innehåller växten stånds kan inte anses vara ett säkert foder. På Statens veterinär­medicinska anstalts (SVA) webbplats finns uppgifter om skadlig eller dödlig dos vid olika djurslags konsumtion av stånds. Det finns i dag dock inga lagstiftade gränsvärden för de gifter som stånds innehåller.

• Stånds (sva.se)

Du kanske också är intresserad av det här

• Växtskyddsåtgärder