Logotyp Jordbruksverket
Logotyp Jordbruksverket

Natur- och kulturmiljöer

I våra natur- och kulturmiljöer i odlingslandskapet lever växter, insekter och andra djur. För att de ska finnas kvar behöver du sköta om dem och ibland kanske du behöver återskapa miljöerna. Det finns också regler som du måste följa för att skydda natur- och kulturmiljöerna.

Stengärdesgårdar, åkerholmar, odlingsrösen, diken och småvatten är exempel på kulturmiljöer i odlingslandskapet. De berättar hur tidigare och nuvarande generationer har brukat marken. Betesmarker, ängar och åkrar är naturmiljöer. De här miljöerna är värdefulla både för människor, växter och djur.

Reglerna för att skydda natur- och kulturmiljöerna

Olika områden i landskapet är skyddade genom olika lagstiftningar. Jordbruksverket har regler om vilken hänsyn du som brukar jordbruksmark ska ta när det gäller

  • brukningsvägar, åkerrenar och hägnadsrester
  • vissa träd och buskar
  • betesmarker
  • gödsling
  • skötsel av träda.

Andra landskapselement som till exempel stenmurar, alléer och åkerholmar ingår i det så kallade biotopskyddet. Naturvårdsverket ansvarar för biotopskyddet och du kan läsa mer om det på deras webbplats.

Tänk på att det även finns andra regler som kan gälla för natur- och kulturmiljöer, till exempel om hur vi ska skydda fornlämningar i kulturmiljölagen.

Regler och råd om hur du gynnar den biologiska mångfalden

Här kan du läsa om vilka regler som gäller för att skydda natur- och kulturmiljöerna. Du får också råd om vad du själv kan göra för att öka den biologiska mångfalden och varför de här områdena är viktiga för den biologiska mångfalden.

Brukningsvägar

En brukningsväg är en väg utan asfalt eller oljegrus som har använts eller används för transporter inom gården.

Del av en smal grusväg där det växer gräs i mitten. Vägen är omgiven av stenmurar på sidorna.

Brukningsväg omgiven av stenmur. Foto Knut Per Hasund

Du får inte ta bort eller skada brukningsvägar eftersom de är värdefulla för odlingslandskapets växter och djur och har kulturhistoriska värden.

För att gynna den biologiska mångfalden kan du göra det här

  • Gallra bort träd, buskar och sly vid vägarna så att solen kan lysa på vägrenarna. Spara gärna enstaka bärande träd och buskar som till exempel sälg, nypon och rönn och röj gärna eller slå vägrenen varje år.
  • Om det finns en stenmur intill en brukningsväg där gräset har blivit högt och det finns ett tätt lager av fjolårsgräs kan det vara bra att bränna vägrenen. Det ska du i så fall göra under höst eller tidig vår när det översta marklagret fortfarande är fuktigt, för att förhindra att elden går ner på djupet och skadar rotsystem och fröbanken av örter.
  • Om du har vägrenar med ängsvegetation bör du i första hand slå av gräset och föra bort materialet.

Därför är brukningsvägar viktiga för den biologiska mångfalden

Miljön kring brukningsvägen är ofta rik på insekter och det skapar goda förutsättningar för sånglärkan att hitta sin föda. Vägrenarna fungerar också som spridningsvägar för många växter och djur.

Vägrenarna har en mycket varierande miljö, från torra näringsfattiga marker till näringsrika och blöta marker. Därför kan växtligheten se ut på olika sätt. Ofta finns en artrik örtflora som skapar goda förutsättningar för pollinerande insekter som bin och humlor. Dessutom produceras frön som blir föda för fåglar som steglits och gulsparv.

Vägrenen fungerar också som boplats och övervintringsplats för rovinsekter som är nyttodjur eftersom de kan äta skadeinsekter på grödor som finns i närheten. Det kan till exempel vara jordlöpare och rovsteklar.

Åkerrenar

Åkerrenen är ofta bara en smal gräsremsa längs ett dike, en stenmur, en väg eller en angränsande åker. Åkerrenar har en gång i tiden varit en fast gräns mellan åkrar eller mellan gårdar.

Ett bredare stycke med högt gräs och några stenar som gränsar till och skiljer av två åkrar. I bakgrunden syns några björkstammar.

En åkerren fungerar som spridningsvägar för många växter och djur. Foto Lisa Karlsson

Du får inte sprida slam och gödsel utanför åkern eftersom åkerrenar är viktiga livsmiljöer för växter och djur.

För att gynna den biologiska mångfalden kan du göra det här

  • Se till att solen kan skina på åkerrenen.
  • Röj bort sly som håller på att växa upp.
  • Slå åkerrenen eller låt betesdjur beta renen.
  • Slå gärna i slutet av juli och början av augusti för att de blommor som finns ska hinna blomma och få frö. Genom att vänta till sensommaren stör man inte häckande fåglar som till exempel sånglärka och tofsvipa.
  • Ta bort gräs och buskar som du röjer bort.
  • Anlägg en sprutfri kantzon närmast åkerrenen för att undvika att växtskyddsmedel skadar växter och djur.

Därför är åkerrenar viktiga för den biologiska mångfalden

På åkerrenen växer gräs och örter, men ibland även enstaka buskar och träd. Åkerrenen är en viktig övervintringsplats för nyttoinsekter som jordlöpare som äter skadegörare på åkergrödorna. Blommande örter erbjuder mat åt humlor, bin och fjärilar och den högre vegetationen utgör ett bra skydd för många fåglar.

Åkerrenar är också ett viktigt skydd för småvilt som rapphöns, fasaner och hare.
Även fåglar som gulsparv och sånglärka använder åkerrenar som boplats och den sällsynta kornknarren tar under våren ofta skydd i åkerrenens växtlighet. I de renar där det finns enstaka buskar kan du se buskskvätta och höra törnsångaren sjunga.

Förutom att åkerrenarna är viktiga bo- och födosöksplatser, så binder de ihop olika miljöer i landskapet och fungerar som spridningsvägar för växter och djur.

Hägnadsrester

Hägnadsrester är rester av material som använts för att hägna in djur eller avgränsa mark.

Du får inte ta bort eller skada lämningar av stenmurar eller andra hägnader av bestående material. Det kan till exempel vara sydsvenska gropvallar och halvgärdesgårdar som har bestått av en trägärdesgård ovanpå en låg stenmur.

Träd och buskar

Träd och buskar i odlingslandskapet är viktiga för den biologiska mångfalden. De är också viktiga för människan, särskilt under självhushållningens tid. Exempel på sådana träd är solitärträd, hävdträd, hamlade träd samt träd och buskar som ger bär och nötter.

Solitärträd är lövträd som växer fritt med stora kronor och de är ofta grova och gamla. Hävdträd är träd som har haft en funktion i äldre markanvändning och är ofta präglade av jordbruksdriften.

Ett träd som står ensamt på en kulle i ett åkerlandskap.

Solitärträd. Foto Albin Andersson

Du får inte skada eller ta bort träd och buskar om natur- och kulturvärden kan skadas. Det gäller för träd och buskar som

  • är präglade av jordbruksmarkens skötsel
  • är viktiga för den biologiska mångfalden eller för det kulturhistoriska värdet
  • har planterats eller sparats för att ge lä och skydd
  • har använts för lövtäkt för att ge foder
  • har använts för skörd av bär och nötter.

Åtgärder är tillåtna om de ingår i vård och underhåll för långsiktigt bevarande av natur- och kulturvärden. Om du är osäker på vilka träd och buskar som du får ta bort kan du kontakta din länsstyrelse för hjälp med bedömningen. Du kan även söka dispens för att ta bort träd och buskar hos länsstyrelsen men då krävs det att du har ett särskilt skäl för att få det godkänt.

För att gynna den biologiska mångfalden kan du göra det här

  • Se till att solitärträd har kronan fri så att solen når ner till stammarna.
  • Röj bort sly i närheten av grova träd. Tänk på att spara några yngre träd som kan ersätta dagens grova träd.
  • Lämna omkullfallna äldre träd i solbelysta lägen som inte stör produktionen, då de är boplatser för insekter.
  • Nyhamla och fortsätt att hamla träd.
  • När du röjer skogsbryn är det bra att behålla en variation av olika arter träd och buskar i olika åldrar. Tänk på att spara sälg och andra bärande och blommande träd och buskar.

Därför är träd och buskar viktiga för den biologiska mångfalden

Äldre träd erbjuder många viktiga livsmiljöer för en mängd arter i odlingslandskapet. Det kan vara insekter, fjärilar, lavar, svampar och mossor. De träd och buskar som har frukter och bär ger föda till fåglar och däggdjur. När träden blommar är det en viktig resurs för insekter. Sälgen blommar tidigt och är därför en betydelsefull födoresurs tidigt på säsongen för till exempel humlor. Levande och döda träd innehåller mycket insektslarver och är ett viktigt skafferi för fåglar som svartvit flugsnappare, nötväcka, gröngöling och andra hackspettar. Många träd och buskar är också utmärkta boplatser för omgivningens fåglar.

Trädor

Du får inte slå av trädor under perioden 1 april–30 juni. Anledningen är att de fåglar som finns i det öppna odlingslandskapet behöver ostörda miljöer under häckningsperioden.

Du kan hinna med en tidig putsning av trädan före den 1 april och det kan vara bra för att gynna blommande örter och inte bara gräs. Alternativt putsar du dina trädor på hösten.

Ängs- och betesmarker

En ängs- och betesmark är en naturlig gräsmark som har betats eller slagits under många hundra år.

  • Du får inte nyodla, bearbeta, harva, plöja eller liknande om natur- eller kulturvärden på ängs- och betesmarker kan skadas.
  • Du får inte sprida gödsel på ängs- och betesmarker.
  • Du får inte placera röjningssten, sprängsten, massor från dikesrensning, överskott av schaktmassor och avfall på ängs- och betesmarker eller bryn. Massorna förstör kulturhistoriska värden och kan försämra förutsättningarna för växter och djur.

För att gynna den biologiska mångfalden behöver du sköta dina ängs- och betesmarker. Du kan läsa mer på våra sidor om ängs- och betesmarker.

Dispens från förbudet att sprida gödsel eller placera schaktmassor på ängs- eller betesmark kan du söka hos din länsstyrelse. För att få en dispens krävs att du kan ange ett särskilt skäl för detta.

Om du har ängs- och betesmarker kan du få pengar för att sköta dem genom att söka miljöersättning.

Alléer och pilevallar

Många alléer är idag gamla så därför är det viktigt att successivt föryngra dem och plantera nya träd.

Eftersom alléer är särskilt värdefulla är de skyddade genom det så kallade biotopskyddet. Det innebär att om du ska göra något som förändrar allén, som till exempel föryngra den, behöver du ta kontakt med länsstyrelsen innan du gör något för att säkerställa att dina planerade åtgärder inte bryter mot lagstiftningen. Om du bara sköter allén på vanligt sätt behöver du inte kontakta länsstyrelsen.

Du får inte ta bort eller skada pilevallar som är hamlade pilar i en rad.

Därför är alléer viktiga för den biologiska mångfalden

Alléer fungerar också som spridningsvägar i landskapet för både växter och djur. Till exempel navigerar humlor efter alléer. Även fältvilt som till exempel rapphöna, fasan och hare använder alléer för att förflytta sig i landskapet.

Pilalléer som blommar tidigt är viktiga för pollinerande insekter som honungsbin och humlor som behöver hitta bra pollen- och nektar på våren. Allén är ett vackert inslag i odlingslandskapet samtidigt som det är en viktig livsmiljö för bland annat svampar, insekter och fåglar. Alléerna är även en tillflyktsort för nyttoinsekter som rovsteklar, nyckelpigor och jordlöpare som lever på skadegörare i åkrarna.

Odlingsrösen

Odlingsrösen finns ofta i betesmark eller intill tidigare odlad mark.

Stenrösen som ligger i en betesmark.

Odlingsrösen. Foto Björn Olsson

Eftersom odlingsrösen i jordbruksmark är särskilt värdefulla är de skyddade genom det så kallade biotopskyddet. Det innebär att du inte får ta bort eller förstöra odlingsrösen. Här är några exempel på vad du inte får göra:

  • Du får inte schakta bort hela eller delar av odlingsröset.
  • Du får inte lägga träd och buskar från röjning på odlingsröset.
  • Du får inte dumpa massor från markförbättringar, dikesrensningar eller annat avfall på odlingsrösen.
  • Du får inte sprida gödsel, pressaft, urin, slam, bekämpningsmedel och jordförbättrande medel på röset eftersom det kan skada växt- och djurlivet.
  • Du får inte köra ovarsamt med terrängfordon eller maskiner så att röset skadas.

För att gynna den biologiska mångfalden kan du göra det här

  • Se till att solen kan skina på odlingsrösena.
  • Se till att rösena är öppna för att växter och djur ska ha förutsättningar att leva kring rösena. Ta därför bort träd, buskar och sly om du har odlingsrösen som har blivit igenväxta men spara gamla kulturpräglade lövträd. Det kan till exempel vara hamlade träd eller enstaka blommande eller bärande träd och buskar. Det är också viktigt att du sparar några unga träd som blir framtida kulturpräglade träd.
  • Tänk på att du inte får sprida gödsel eller växtskyddsmedel så att biotopskyddade områden tar skada. Om du behöver gödsla och använda växtskyddsmedel kan du anlägga en brukningsfri kantzon närmast röset där du inte använder gödsel eller växtskyddsmedel. Då minskar risken för att djur och växter tar skada.

Därför är odlingsrösen viktiga för den biologiska mångfalden

Växtligheten som finns runt odlingsrösen ger nyttoinsekter som nyckelpigor och rovsteklar skydd och övervintringsplatser. Insekterna är i sin tur mat åt fåglar, groddjur och fladdermöss.

Odlingsröset är en växtplats för många ljusälskande lavar och mossor som färglav, skorplavar och raggmossor. På solbelysta stenar trivs även fjärilar. Växtligheten kring odlingsröset är ofta artrik och om du inte har gödslat eller använt växtskyddsmedel kan här finnas en vacker ängsflora med åkervädd, liten blåklocka, fibblor, rödklint, gulmåra, gökärt och rödven. Många blommande buskar och träd som fläder, slån, sälg och nyponros växer vid odlingsrösen. Tillgången på blommande växter gynnar humlor, bin och andra pollinerare.

Småvatten och öppna diken

De flesta småvatten i odlingslandskapet har människan skapat. Vattendjupen kan variera med allt från flera meters djup till grunda vattensamlingar som kan torka ut under sommaren. Småvatten saknar också in- och utflöden. Diken är viktiga livsmiljöer och spridningsvägar för många arter.

Delar av en damm syns till höger. Till vänster syns högt gräs,vass, stenar och träd.

Småvatten i form av en damm samlar upp växtnäring. Foto Björn Olsson

Eftersom småvatten och diken är särskilt värdefulla är de skyddade under det så kallade biotopskyddet. Det innebär att du inte får ta bort eller förstöra småvatten, våtmarker och diken.

Här är några exempel på vad du inte får göra:

  • Du får inte fylla ut småvattnet
  • Du får inte lägga träd och buskar från röjning i småvattnet.
  • Du får inte dumpa massor från markförbättringar, dikesrensningar eller annat avfall i småvattnet.
  • Du får inte sprida gödsel, pressaft, urin, slam, bekämpningsmedel och jordförbättrande medel eftersom det kan skada vattenkvaliteten och växt- och djurlivet.
  • Du får inte ta bort eller skada källor med omgivande våtmark i jordbruksmark.

För att gynna den biologiska mångfalden kan du göra det här

  • Röj bort träd, buskar och sly så att solen kan nå vattenytan för att skapa förutsättningar för ett artrikt djurliv. I större diken där det också kan finnas fisk är det dock lämpligt att låta enstaka träd och buskar vara kvar för att ge skugga, minska vattentemperaturen och även minska igenväxningen i vattnet. Lämna då gärna sälg som ger mat åt pollen- och nektarätande insekter.
  • Spara några enstaka bärande buskar eller träd för fåglar, insekter och pollinerare.
  • Om du behöver gräva bort sediment och del av växtligheten som täcker vattenytan ska du göra det under perioden 1 oktober–31 mars. Då påverkar du inte vattenlivet negativt. Om det inte går, gör det då i etapper för att spara livsmiljöer.
  • Anlägg en brukningsfri kantzon där du inte sprider gödsel eller växtskyddsmedel. Då minskar du risken för att gödsel och växtskyddsmedel läcker ut i vattnet och skadar växter och djur.
  • Se till att det öppna diket behåller sin ursprungliga sträckning och underhåll det så att diket fortfarande fyller sin funktion och leder bort vatten.
  • Om du ska inderhålla ett dike är det en fördel om du gör det under flera års tid så att du inte underhåller hela diket samtidigt. Det gör att livsmiljöer bibehålls under tiden du underhåller. För det mesta är det inte lämpligt att underhålla dikena under vår och försommar eftersom djurlivet är mest känsligt då.

Om du är osäker på vad du får och inte får göra vid underhåll av diken, kan du kontakta din länsstyrelse.

Därför är småvatten och diken viktiga för den biologiska mångfalden

I småvatten stiger temperaturen tidigt på våren. Det saknas också naturliga in- och utlopp vilket gör att det är ont om fisk i dessa småvatten. Det gör att de är utmärkta livsmiljöer för vattenlevande smådjur och groddjur.

Alla djur behöver ha tillgång till vatten. Småvatten, källor och diken är också viktiga platser för att söka föda för flera fågelarter.

Marken runt vatten är en viktig miljö för många djur. Här finns miljöer för till exempel humlor att bygga bo i och andra nyttodjur som jordlöpare och kortvingar. Många fjärilsarter lever på växter vid småvatten. Exempelvis är kaveldun en värdväxt för fem olika fjärilar och bladvass är värdväxt för arton olika fjärilar.

Stenmurar

Eftersom stenmurar är särskilt värdefulla är de extra skyddade genom det så kallade biotopskyddet. Det innebär att du inte får ta bort eller förstöra stenmurar.

Här är några exempel på vad du inte får göra:

  • Du får inte lägga spräng- och röjningssten, träd och buskar från röjning på stenmuren.
  • Du får inte heller dumpa massor från markförbättringar, dikesrensningar eller annat avfall på stenmuren.
  • Du får inte sprida gödsel, pressaft, urin, slam, bekämpningsmedel och jordförbättrande medel på stenmuren eftersom det kan skada växt- och djurlivet.
  • Du får inte köra ovarsamt med terrängfordon eller maskiner så att stenmuren skadas.

För att gynna den biologiska mångfalden kan du göra det här

  • Se till att solen kan skina på stenmuren.
  • Röj stenmurar fria från sly eftersom rötter från träd och buskar kan skada den.
  • Ta också bort brännässlor, hundkäx och åkertistel.
  • Lämna gärna en brukningsfri kantzon närmast muren som du slår eller ser till att den blir betad för att växtligheten intill muren ska bli kort och tät.

Därför är stenmurar viktiga för den biologiska mångfalden

Stenmuren har höga biologiska värden. Miljön kring stenmuren är vanligtvis torr, ljus och varm vilket gör att det växer mycket blommor runt den och att djur trivs där. Ofta ansluter stenmuren dessutom till en åkerren som också har höga biologiska värden.

Stenmuren fungerar som skydd och övervintringsplats åt flera nyttodjur som nyckelpigor, spindlar, rovsteklar och humlor. Nyttodjuren kan äta skadeinsekter på grödor och hjälpa till med pollineringen av odlade och vilda växter. Insekterna är i sin tur föda åt fåglar och groddjur.

Stenskvättan är en fågel som trivs i närheten av stenmurar och den har ofta sitt bo i skrymslen mellan stenblocken. På stenmuren kan du också se fjärilar som gräsfjärilar och blåvingar som sitter och värmer sig.

Åkerholmar

Åkerholmar är områden i en åkermark eller tidigare åkermark som inte har varit möjliga att odla. Ofta domineras de av berghällar eller mycket stenig mark men de kan också innehålla stora flyttblock, solitärträd eller en gravhög.

Mitt bland några större jordåkrar syns ett mindre begränsat område med träd, stenar och buskar.

Åkerholme med träd och odlingsrösen. Foto okänd

Eftersom åkerholmar är särskilt värdefulla är de skyddade genom det så kallade biotopskyddet. Det innebär att du inte får ta bort eller förstöra åkerholmar.

För att gynna den biologiska mångfalden kan du göra det här

  • Röj bort sly så att solen kan lysa på åkerholmen och för att hindra igenväxning.
  • Spara gärna bärande träd och buskar, framförallt sälg som blommar tidigt på året och är en viktig pollen- och nektarkälla för många insekter.
  • Bekämpa växtlighet som inte hör hemma på en åkerholme som älggräs, hundkäx och brännässlor.
  • Var noga med att ta bort röjningsavfall och tippa inte växtavfall på åkerholmarna. Avfall som ligger på en plats under en längre tid skadar både växtlighet och fornlämningar.
  • Om du inte har möjlighet att låta djur beta sent på åkerholmen kan du slå av den i slutet av juli eller i augusti. Det är bra att slå sent så att örterna som finns hinner fröså sig.

Därför är åkerholmar viktiga för den biologiska mångfalden

Åkerholmar är ett viktigt inslag i landskapet eftersom de skapar variation till nytta för växter och djur.

På torrare partier växer det tjärblomster, backtimjan, blåklocka och backsippa, medan det på friskare marker växer blommor som prästkrage, gökärt, johannesört och blodrot.

För humlor, bin och fåglar är åkerholmarna ett viktigt område där de kan hitta mat. För hare och rådjur är åkerholmar bra platser att söka både föda och skydd på.

På åkerholmar hittar du ofta fornlämningar, gravplatser, hamlade träd och odlingsrösen som är viktiga att bevara.

Kantzoner

Du får inte sprida gödsel och slam utanför åkern eftersom kantzoner är viktiga livsmiljöer för växter och djur.

Frågor och svar

Får jag ta bort stenmurar och lägga igen diken utan tillstånd?

Stenmurar, diken och vissa andra landskapselement är skyddade genom det så kallade biotopskyddet. Ta kontakt med din länsstyrelse för att få veta mer.

Får jag plocka gullvivor och orkidéer på min betesmark?

Alla orkidéer är fridlysta och får inte plockas. Kontakta din länsstyrelse om du har frågor om vilka växter som du får plocka.

Författningar

Söker efter 2020:2

Senast uppdaterad: 2020-05-28