Ny lagstiftning för NGT-växter

Fram till att den nya förordningen börjar tillämpas, sommaren 2028 gäller dagens lagstiftning för genetiskt modifierade organismer.

Det innebär att växter som tagits fram med nya genomiska tekniker omfattas av samma regler som andra genetiskt modifierade organismer.

För innesluten användning, fältförsök och annan avsiktlig utsättning i miljön krävs tillstånd enligt gällande GMO-lagstiftning. En ansökan krävs alltså för att få göra fältförsök med växter som har försetts med riktade modifieringar även för odlingssäsongerna 2027 och 2028.

Det kommer inte vara tillåtet att använda NGT-växter i ekologisk odling eller i ekologiska produkter. Detta gäller även kategori NGT 1-växter.

För att till exempel ekologiska odlare ska kunna välja vilka växter de vill odla kommer frön och annat växtförökningsmaterial att vara märkt med ”NGT 1”. Det kommer även stå i sortlistan om en sort är en NGT 1.

Om NGT 1-växter eller produkter från sådana växter förekommer i ekologisk produktion oavsiktligt eller inte rimligen har kunnat undvikas, kommer det inte innebära att reglerna för ekologisk produktion har överträtts.

Växtförökningsmaterial av NGT 1-växter kommer att vara märkt. Att det är NGT 1 kommer också att framgå i sortlistor, kataloger och annat försäljningsmaterial. Andra produkter som innehåller eller är NGT 1-växter kommer inte ha någon märkning. Det är för att NGT 1-växter är att anse som konventionella produkter när de har verifierats. Information om verifierade NGT 1-växter kommer däremot att finnas i ett offentligt register.

Produkter som består av eller innehåller NGT 2-växter kommer att märkas som GMO.

Ja, det kommer man att kunna. Den som vill genomföra ett fältförsök med en växt som skulle kunna verifieras som NGT 1 kommer att kunna ansöka om tillstånd enligt GMO-lagstiftningen. Det är alltså inte nödvändigt att först få växten verifierad som NGT 1 för att kunna genomföra ett fältförsök. Det finns heller inget som hindrar att en växt som har odlats i fältförsök enligt GMO-reglerna senare skickas in för begäran om verifiering som NGT 1, eller ansökan om godkännande som NGT 2.

Förordningen kommer att kompletteras med mer detaljerade regler. Dessa ska bland annat reglera

• vilka uppgifter som krävs för att visa att en växt uppfyller kriterierna för NGT 1
• hur verifieringsförfarandet för NGT 1 ska gå till
• vilka uppgifter som ska lämnas om patent och licenser (gäller NGT 1)
• hur ansökningar och anmälningar för NGT 2 ska utformas
• hur miljöriskbedömningar och säkerhetsbedömningar ska genomföras (gäller NGT 2)
• vilka krav som ska gälla för analysmetoder (gäller NGT 2).

Det kommer även att tas fram flera olika vägledningar.

NGT förordningen är direkt gällande i svensk rätt. EU-reglerna kommer att behöva komplettas med nationella bestämmelser.

En dom från 2018 säger att användning av mutations­tekniker som har uppfunnits efter 2001 alltid leder till en GMO. Förutom att domen har gett upphov till nya juridiska oklarheter så har den även medfört flera negativa praktiska konsekvenser.

Myndigheterna kan inte kontrollera att reglerna följs

Myndigheter ska se till att endast godkända GMO finns på marknaden och att de har rätt märkning. Det är inte möjligt att genom analys se om en mutation är spontan, om den har tagits fram med en gammal metod eller om en ny metod har använts. Vi har därför svårt att kontrollera att reglerna följs.

Det är inte möjligt att ansöka om tillstånd för alla GMO

För att kunna påvisa närvaro av en GMO så måste det tas fram en metod för det som är specifik för organismen. Det ställs nämligen krav på att tillhandahålla en sådan metod när man ska ansöka om tillstånd för kommersiell användning.

För små förändringar så är detta inte möjligt. Det kommer därför inte alltid att vara möjligt att ens ansöka om tillstånd för kommersiell användning.

Beslutet hindrar handeln

Flera andra länder som handlar med EU betraktar inte växter som producerats med nya mutations­metoder som GMO. Det innebär att EU antingen får svårare att köpa icke modifierade råvaror eller att genetiskt modifierade produkter kommer att importeras till EU utan att vi vet om det.

EU får sämre förutsättningar för att bedriva jordbruk och forskning

EU går miste om en större mångfald av växtsorter som kan stödja ett konkurrenskraftigt, effektivt och hållbart jordbruk (till exempel växtsorter som är anpassade för nordiska förhållanden).

Forskningen i EU-länder hamnar på efterkälken i jämförelse med länder som inte reglerar nya mutations­tekniker. Det blir svårare att få finansiering för forskning som omfattar GMO när det sannolikt inte finns någon praktisk användning för produkten i slutändan.

Endast stora företag har resurser att ansöka om tillstånd för GMO

Den genomsnittliga kostnaden för ett företag att få en GMO för foderanvändning godkänd i EU har uppskattats till 6,8 miljoner euro. Dessutom tar det i snitt 6 år att få ett beslut. Genom att växter som producerats med nya mutations­metoder regleras som GMO är det endast de allra största företagen som har tillräckliga resurser för ansöknings­processen. De små och medelstora växtförädlings­företagen i EU har inte möjlighet att släppa ut en ny genetiskt modifierad sort på marknaden.