Rekommendationer och strategier för gödsling

Kvävegödsling - slåttervall

Rekommendationerna för rekommendationerna påverkas av

• skördenivå
• antal skördar
• gräsarter
• mängd baljväxter i vallen
• markens kväveleverans
• kostnad för kväve och värdet på vallfodret
• vilket djurslag som ska äta vallfodret.

Rekommendationerna för gräsvall i alla skördesystemen är justerad med 20 kilo kväve per ton ts ökad eller minskad skörd vid alla skördenivåer. Med gräsvall menar vi både vallar med traditionella arter som ängssvingel och timotej, och nyare arter som rörsvingel­hybrider.

Rekommendationerna är anpassade efter att gården har en djurenhet per hektar. Därför behöver du inte justera gödslingen för långsiktig stallgödseleffekt om inte djurhållningen är betydligt större eller mindre än en djurenhet per hektar.

Du kan gödsla betesvall på åker efter varje avbetning. Om den innehåller vitklöver och gräs är cirka 0–20 kilo kväve per hektar och avbetning lagom och är det mest gräs passar 25–35 kilo kväve per hektar. Det är bra om givan inte överstiger totalt 150 kilo kväve per hektar och år på betesvallen.

Riktgivor för kvävegödsling i kilo kväve per hektar till slåttervall vid 2, 3 eller 4 skördar per år. Givorna är beräknade utifrån en kostnad på 14 kronor per kilo kväve och 0,95 kronor per kilo torrsubstans för vall på rot. Gräsvallar vid 2 skördar avser traditionella arter som timotej och ängssvingel. Gräsvallar vid 3 och 4 skördar avser rörsvingelhybrider.

Om du odlar gräsvall med traditionella arter kan du sänka kvävegivan med ungefär 25 kilo per hektar vid samma skördenivå. Skördenivån avser bärgad skörd efter 15 procent fältförluster.

Baljväxter i vallen minskar behovet av kväve

Kvävegödsling gynnar gräsen på baljväxternas bekostnad. Att gynna gräsen kan förbättra deras möjlighet att ta över utrymme som utvintrade klöverplantor lämnar. Redan vid en låg klöverhalt i vallen bidrar klövern till en ökad proteinhalt i vallfodret.

Om du vill uppnå en hög klöverhalt i den färdiga skörden, över 40 procent, krävs att det finns ett mycket tätt bestånd av klöver på våren. Tabellen visar hur du kan gödsla blandvallar om du eftersträvar en viss klöverandel i vallfodret.

För att räkna ut rekommendationen för en blandvall utgår du från kvävegivan till gräsvall och multiplicerar den med procentsatsen i tabellen för den önskade klöverhalten. Justeringen är uppdelad i gödsling vid två respektive tre eller fyra skördar. Det är lätt att överskatta klöverandelen i fält eftersom klöverns blad är horisontella och gräsens blad är vertikala. Dessutom har baljväxterna och gräsen olika takt i tillväxten.

Baljväxterna är olika känsliga för konkurrens. I växande vall är vitklöver känsligast för konkurrens och kvävetillförsel, därefter kommer rödklöver och sist lusern (när den väl är etablerad). Rödklöver drabbas lättast av utvintring på grund av olika svampsjukdomar. Minskad gödsling påverkar även vallfodrets kvalitet. Innehållet av till exempel råprotein, fiber och smältbarhet förändras med förändrad artsammansättning.

Strategier för slåttervall vid två, tre och fyra skördar

Odlingstekniken har stor betydelse när du odlar slåttervall. Skördetidpunkt och kvävetillförsel är de två viktigaste faktorerna som styr vallens kvalitet. Skörda förstaskörden tidigt så finns goda förutsättningar för att du ska få ett grovfoder med hög kvalitet till högproducerande eller växande djur. Du kan läsa vallprognoser på internet och vallprognos.se. I prognoserna visas den beräknade tidpunkten för skörd utifrån provklippningar i vallar för ett antal platser i landet. Där finns också temperatursummor för att bestämma timotejens skördetidpunkt.

• Prognos för skördetidpunkt för första vallskörd (vallprognos.se)

• Förslag på fördelning av kväve i procent till de olika delskördarna

  Andel av kvävet till respektive delskörd (%)	Valltyp	Första­skörd	Andra­skörd	Tredje­skörd	Fjärde­skörd
  Två skördar	Gräs	60	40
  	Blandvall	60	40
  Tre skördar	Gräs	40	30	30
  	Blandvall	40‑50	35	15‑25
  Fyra skördar	Gräs	35	25	20	20
  	Blandvall	30‑40	25‑30	20‑25	10‑20

Kvävegödsling – potatis

Rekommendationer för potatis – anpassa givan till sort och kvalitetskrav

Anpassa kvävegödslingen till potatis efter förväntad skördenivå, sort och användningsområde. Kvävegödslingen höjer avkastningen men påverkar också kvaliteten, och det är minst lika viktigt att uppnå rätt kvalitet som att få en hög skörd för att få god ekonomi i odlingen. Det är viktigt att ha rätt balans mellan växtnäringsämnena kväve, fosfor och kalium. För mycket kväve kan ge ökad blötkokning och ökad grad mörk­färgning efter kokning.

Gödslingsråden är allmänt hållna och du behöver justera gödslingen utifrån din egen erfarenhet eller efter samråd med special­rådgivare. Har du odlingskontrakt ska du gödsla enligt det kontrakterande företagets anvisningar.

Kväveeffekt från fånggrödor, mellangrödor och gröngödsling

Fånggrödor, mellangrödor och framför allt gröngödslingsvallar kan ge en god kväve­effekt på efterföljande gröda. Det gäller dock bara om klövern i gröngödslingsvallen har utvecklats väl. Du kan räkna med en skördeökning på 1–3 ton spannmål per hektar efter en klöverdominerad gröngödslingsvall.

Om du odlar rajgräs som fånggröda under enstaka år så är förfruktseffekten ofta jämförbar med stråsäd som förfrukt. Om du regelbundet odlar rajgräs som fånggröda kan du på sikt förvänta dig en något ökad kväveleverans till efterkommande gröda. Den bästa kväveeffekten av rajgräs får du på lätta jordar i områden med milt klimat. Direkt efter att rajgräset brukas ner är innehållet av växttillgängligt mineralkväve i marken normalt sett lågt och en del kväve kan till och med bindas in i marken och bli otillgängligt. Denna effekt är dock kortvarig och kompenseras längre fram under växtsäsongen genom något ökad mineralisering. Om du vårplöjer kan eventuellt den ökade mineraliseringen komma alltför sent för att årets gröda ska kunna få del av det extra kvävet.

Om du odlar oljerättika som eftersådd fånggröda eller mellangröda är kvävehalten högre och kvävemineraliseringen snabbare än hos gräs. Det innebär att du ofta kan räkna med en högre och snabbare kväveeffekt. Tidpunkten för sådd av oljerättikan är då en viktig faktor.

Sommarsådd oljerättika innebär ofta att plantorna har utvecklats långt. Då har de en låg kvävehalt (kol/kväve-kvoten är hög) och därför mineraliseras kväve långsamt. Oljerättika som är sådd i augusti eller senare har ofta en hög kvävehalt vilket kan innebära att kväve från plantorna frigörs snabbt efter frost eller avdödning. Hur snabbt beror på temperaturen och vädret under höst och vinter.

Fosforgödsling

Fosfor är ett viktigt näringsämne som även kan orsaka övergödning. Anpassa fosforgödslingen efter grödans behov, växtföljden och markens fosforinnehåll och sträva efter att på sikt nå en lämplig fosforklass i marken för de grödor du odlar.

I Sverige mäter vi mängden fosfor i marken som är tillgängligt för växter genom att extrahera jordprov med ammoniumlaktat (P‑AL). Mängden fosfor i marken styr vilken fosforklass marken hamnar i. Olika grödor har olika behov av fosfor. Dessa faktorer påverkar i sin tur rekommendationerna. Du tar reda på markens fosforklass genom en markkartering.

Minska risken för fosforförluster

Undvik att sprida stora givor av fosfor som täcker flera års behov eftersom det ökar risken för förluster. Oavsett vilken gröda du odlar är det inte motiverat, vare sig ekonomiskt, miljömässigt eller med tanke på att fosfor är en ändlig resurs, att gödsla upp marken högre än till fosforklass III–IVA.

Om jorden har högt fosforinnehåll och/eller liten förmåga att binda fosfor, kan jordens fosformättnadsgrad bli hög. Då ökar risken för fosforförluster. Jordens förmåga att binda fosfor är högre ju mer järn och aluminium den innehåller. Genom att även analysera järn (Fe-AL) och aluminium (Al-AL) tillsammans med P-AL när du markkarterar kan du att få ett mått på jordens kapacitet att binda fosfor och fosformättnadsgrad.

Ta hänsyn till fosfor i alven

Om du ska analysera fosfor i alven är det bra att ta jordprover på ungefär 40–60 cm djup. Det ger en bättre bild av alven som helhet än om du tar prover direkt i anslutning till matjorden (till exempel på 20–40 cm djup). Gödsling påverkar ofta bara fosforstatusen ner till cirka 40 cm djup. Djupare ner i markprofilen påverkas fosforstatusen mer av markens egenskaper.

På jordar med bra markstruktur och god dränering når rötterna för vårsådda grödor oftast ner till cirka en meters djup. För höstsådda grödor och sockerbetor kan de nå 1–2 meters djup och ibland ännu djupare. Framför allt om matjorden innehåller lite fosfor och vid torra förhållanden kan en betydande del av fosforupptaget komma från alven. Om det är högt fosfortal i alven kan du eventuellt minska fosforgödslingen något. Det gäller dock under förutsättning att rötterna verkligen når ner och att det inte är högt pH i alven, eftersom mängden växttillgänglig fosfor i så fall kan vara lägre än vad analysen visar.

Strategier och rekommendationer för fosforgödsling

• Se till att ha en aktuell markkarta.
• Komplettera gärna med en växtnäringsbalans så att du vet hur mycket fosfor som förs bort från fältet i förhållande till gödslingen under en hel växtföljd.
• Anpassa fosforgödslingen till grödans behov och markens fosforinnehåll. Glöm inte att justera givan efter skördenivå.
• Placera gödseln nära utsädet för bättre effekt och mindre risk för förluster.
• Sträva efter att på sikt nå en lämplig fosforklass i marken för de grödor du odlar.
• Odlar du bara spannmål och vall kan det räcka att ligga i övre delen av P-AL-klass II eller nedre delen av P-AL-klass III.
• Odlar du fosforkrävande grödor som potatis, sockerbetor, majs eller oljeväxter är det lämpligt att ligga i övre delen av P-AL-klass III eller nedre delen av klass IV A.
• Normalt sett är det inte lönsamt att gödsla upp marken mer än till mitten av klass IV A.
• Prioritera gödsling till de mest fosforkrävande grödorna i växtföljden.
• Gödsla potatis, sockerbetor och majs i första hand.
• Prioritera fosfor till höst- och vårraps om du odlar oljeväxter.
• Fosforgödsling på hösten till höstraps förbättrar också övervintringen.
• Om du har en spannmålsväxtföljd bör du i första hand fosforgödsla vårsäden. I P-AL-klass II eller lägre bör du även fosforgödsla höstsäden.
• Du behöver inte prioritera fosforgödsling till lin, ärter, åkerböna och vall. Någon gång under växtföljden bör du dock ersätta den fosfor som förts bort med dessa grödor om jorden ligger i P-AL-klass III eller lägre.
• Bra dränering och markstruktur minskar fosforförlusterna och förbättrar växtnäringsutnyttjandet.
• Undvik uppgödsling av redan fosforrika jordar.

Rekommendationer för fosfor

Rekommendationerna är baserade på när det är ekonomiskt lönsamt att tillföra lika mycket fosfor som grödan för bort. Kostnaden för ersättningsgödsling är då lika stor som värdet av den skördeökning som gödslingen ger. Eftersom olika grödor har olika stort fosforbehov och varierande förmåga att ta upp fosfor skiljer sig rekommendationerna åt. Hur stor mängd fosfor du kan ersättningsgödsla med utan att det får negativa ekonomiska konsekvenser beror även på priset på skördeprodukten.