Logotyp Jordbruksverket
Logotyp Jordbruksverket

Riktgivor och strategier för kväve- och fosforgödsling

För att få så bra lönsamhet som möjligt i din odling, är det viktigt att anpassa gödslingen efter grödans behov och skördepotential. Du kan utgå från riktgivorna för kväve och fosfor när du planerar din gödsling, men du måste också ta hänsyn till förhållanden på det enskilda fältet och anpassa kvävegivan efter årsmånen.

Anpassa gödslingen och följ reglerna

Tänk på att förutsättningarna varierar kraftigt mellan olika fält. Det är endast i undantagsfall som riktgivorna i tabellerna på denna sida kommer att stämma för ett enskilt fält. Riktgivorna i tabellerna är avrundade till jämna femtal kilo.

För att kunna anpassa gödslingen är det viktigt att du

  • har en aktuell markkarta som du använder som underlag
  • gör växtnäringsbalanser på fältnivå eller på gårdsnivå, eller både och
  • anlägger nollrutor för att se hur mycket kväve marken levererar
  • använder kvävesensor och andra verktyg for att variera kvävegivan inom fältet.

Det finns även regler för hur mycket kväve och fosfor du får sprida på din mark.

Du kan läsa mer om gödsling, kalkning och näringsämnen i broschyren Rekommendationer för gödsling och kalkning.

Strategier och riktgivor för kvävegödsling

Vi rekommenderar att du använder rikt­givorna när du planerar kvävegödslingen inför kommande säsong. I riktgivorna ska du räkna in allt kväve som du tillför i lättillgänglig form med organisk gödsel som stallgödsel och mineralgödsel.

När du planerar kvävegödslingen:

  • Uppskatta ungefärlig skördenivå på fältet och läs av i respektive tabell hur mycket kväve som behövs vid den förväntade skördenivån.
  • Anpassa givan efter förfrukt och markens mineralisering.
  • Utgå alltid från normalskörd på fältet.

Under säsongen behöver du anpassa givan efter årets förutsättningar, det vill säga nederbörd, temperatur och hur grödan ser ut, men också efter övriga förhållanden på det enskilda fältet. Genom att anlägga nollrutor i fältet kan du uppskatta kväveleveransen från marken. Utnyttja också din egen erfarenhet av markens mineralisering, normal proteinhalt i grödan och risk för liggsäd.

Om du har möjlighet är det ofta lönsamt att variera kvävegivan inom fältet så att grödan varken får för lite eller för mycket kväve.

Optimal kvävegiva – kostnad för kväve lika stor som värdeökning för skördeprodukt

Vid ökad kvävegödsling ökar normalt även skörden upp till en viss nivå. Vår definition av ekonomiskt optimal giva är den kvävegiva där kostnaden för det sist tillförda kilot kväve är lika stort som värdeökningen för skördeprodukten. Värdeökningen för skördeprodukten kan bero på högre skörd och/eller förbättrad kvalitet, till exempel högre proteinhalt. Om dina fält inte har sämre förutsättningar så är ofta även den optimala kvävegivan lägre. Ta hänsyn till förutsättningarna och genomsnittliga skördenivåer på det enskilda fältet när du ska bedöma lämplig giva.

Antagna priser för 2020
GödselPris
Kväve9,20 kr/kg
Fosfor18,98 kr/kg
Kalium7,50 kr/kg


SpannmålPris
Höstvete, bröd1,46 kr/kg
Höstvete, foder1,38 kr/kg
Vårkorn, malt1,60 kr/kg
Vårkorn, foder1,27 kr/kg



Vall

Pris

3 skördar

0,66 kr/kg



Rörliga kostnader, spannmålPris
P, K0,09 kr/kg
Tröskning0,03 kr/kg
Torkning0,09 kr/kg
Frakt0,05 kr/kg
Summacirka 0,25 kr/kg

Justera kvävegivan efter förfrukten

Tre faktorer kan påverka skörden och grödans kväveutnyttjande:

  • om det finns kväve kvar i marken från skörderester, rötter och eventuella baljväxtknölar
  • om förfruktens rötter har haft en positiv inverkan på markens struktur
  • om förfrukten har haft en sjukdomssanerande effekt.

Med kväveefterverkan menas motsvarande mängd gödselkväve som man behöver tillföra för att få samma kväveeffekt som förfrukten ger.

Förfruktsvärden för olika grödor


Skördeökning, kg per hektar

Kväveeffektverkan, kg N/ha

Förfrukt

Höstvete

Vårsäd

Höstvete

Vårsäd

Höstsäd

0

0

0

0

Havre

700

0

0

0

Höstraps

1 200

0

40

0

Våroljeväxter

800

500

20

20

Foderärter

1 000

500

35

25

Åkerbönor

700

700

25

25

Potatis

800

800

10

10

Sockerbetor

500

800

25

20

Blandvall

800

500

40

40

Gräsvall

400

200

15

15

Om du får en skördeökning av en god förfrukt så ska du räkna upp kvävebehovet med 15–20 kg per ton skördeökning innan du gör ett avdrag för kväveefterverkan.

Exempel på hur du justerar kvävebehovet efter förfrukt

Fodervete i Svealand med blandvall som förfrukt

Normalskörd med spannmål som förfrukt

6 ton/ha

Stallgödsel

Nej

Mullhalt

Mindre än 4 procent

Rekommenderad kvävegiva

140 kg N/ha

Ökad skörd av förfrukt, blandvall

800 kg/ha = 0,8 ton/ha

Ökat kvävebehov av skördeökning

0,8 ton/ha x 15 kg/ton = 12 kg/ha

Totalbehov

140 kg/ha + 12 kg/ha = 152 kg N/ha

Kväveefterverkan av blandvall

40 kg N/ha

Nettobehov

152 - 40 kg N/ha = 112 kg N/ha

Kvävegödsling – stråsäd

Riktgivorna för spannmål och oljeväxter är anpassade efter odling på mineraljordar med spannmål som förfrukt och på gårdar utan djur. Du kan alltså behöva ändra kvävegivan om du har en annan förfrukt än spannmål eller om du har haft djur på gården under lång tid. I broschyren Rekommendationer för gödsling och kalkning finns det ett schema för att göra justeringar. Du hittar schemat i bilaga 1.

Vi har beräknat ekonomiskt optimal kvävegiva efter hur skörd och proteinhalt varierar med ökande kvävegödsling. korrigerar givan till olika skördenivåer. För all spannmål förutom brödvete har vi använt korrektionsfaktorn 15 kg kväve per ton skörd. Det betyder att riktgivan ökar med 15 kg per hektar om skörden ökar med ett ton per hektar. För brödvete har vi använt korrektionsfaktorn 20 kg per ton skörd.

Vid låga skördenivåer justerar vi ner kvävegivan med 20 kg kväve per ton skörd jämfört med de högre skördenivåerna för all typ av spannmål eftersom det förmodligen finns flera andra begränsningsfaktorer i odlingen än kvävegödsling.

Vid höga skördenivåer är korrektionsfaktorn lägre för vissa stråsädesgrödor för att minska risken för liggsäd. Risken för liggsäd är störst i vårsäd, råg och höstkorn. I höstvete och rågvete är risken för liggsäd mindre. Riktgivorna för råg i tabellen är anpassade för att tillväxtreglering används, medan övriga grödor är anpassade för odling utan tillväxtreglering.

Rekommendationerna för vårsäd är anpassade till att gödseln radmyllas. Om du bredsprider och brukar ner gödseln före sådd behöver du öka kvävegivan med cirka 10 kg per hektar i norra Götaland och i Svealand och med cirka 5 kg per hektar i södra Götaland.

Om du odlar stråsäd eller stråsäd i blandning med baljväxter som en skyddsgröda till vallinsådd kan du sänka gödslingen till skyddsgrödan med minst 20–30 kg kväve per hektar jämfört med rekommendationerna för att gynna vallen.

Vi har delat upp rekommendationerna i tre regioner, södra Götaland (Skåne och Halland), norra Götaland och Svealand respektive Norrland eftersom områdena har olika odlingsförutsättningar och den optimala gödslingsnivån därför kan skilja mellan regionerna. Riktgivorna i tabellen är anpassade för att uppnå önskad kvalitet, till exempel den proteinhalt som krävs för leverans som brödvete eller maltkorn.

Höstvete – välj strategi efter odlingsinriktning

Välj en gödslingsstrategi som passar inriktningen och kvalitetskraven i din odling. Det är oftast en fördel att dela upp kvävegödslingen i flera givor så att du kan anpassa gödslingen under säsongen. Det minskar risken för liggsäd och även risken för kväveförluster efter vårregn.

För att få en bra kväveeffektivitet är det viktigt med ett väl etablerat bestånd under hösten. Normalt sett är det inte lönsamt att gödsla med kväve till höstvete på hösten. Det kan ändå vara ekonomiskt och miljömässigt försvarbart att lägga en mindre mängd kväve om det ingår i ett annat gödselmedel med till exempel fosfor och kalium, som ändå ska tillföras under hösten.

I ett bra höstvetebestånd finns det normalt sett inte heller något behov av tidig kvävegödsling på våren för att gynna bestockningen. En tidig gödsling kan inte kompensera ett svagt bestånd som haft en dålig etablering eller utvintrat.

Kvävet på våren bör läggas så att det är tillgängligt inför stråskjutningen. Om det inte finns tillräckligt med kväve för plantan inför stråskjutningen kan antalet skott reduceras. Grödan kan dock till viss del kompensera färre antal skott med fler småax och större kärnor. Utvecklingsrytmen i olika höstvetesorter varierar. Tidiga sorter har genetiskt en tidigare utveckling och tillväxt och behöver därför tillgång till kväve något tidigare än medelsena och sena sorter.

Gödslingsstrategierna baseras på att du använder gödselmedel med ammoniumnitrat eller Kalksalpeter vid gödsling i växande gröda.

Riktgivor för kvävegödsling till stråsäd 2020.
Gäller för mineraljord och med förfrukt stråsäd.


Skörd, ton per hektar

Gröda

4

5

6

7

8

9

10

11

Höstvete bröd, södra Götaland


125

145

165

185

205

225

245

Höstvete foder, södra Götaland


120

140

155

170

185

200

215

Höstvete bröd, norra Götaland och Svealand

110

125

145

165

185

205

225

245

Höstvete foder, norra Götaland och Svealand

100

120

140

155

170

185

200

215

Tvådelad kvävegiva ger möjlighet att årsmånsanpassa – strategi A

Om du har som mål att odla brödvete med minst 11,5 procent proteinhalt, eller om du förväntar dig en hög skörd bör du dela upp kvävegivan i minst två givor. Vanligen delas gödslingen upp i huvudgiva och kompletteringsgiva. Grundrekommendationen är att tillföra cirka 70 procent av totalmängden som huvudgiva i senare delen av bestockningsfasen och att komplettera med cirka 30 procent.

Avvakta så länge som möjligt med den sista kvävegivan. Då har du möjlighet att öka, minska eller helt avstå från ytterligare gödsling beroende på markens mineralisering och hur grödan ser ut.

Tre eller flera kvävegivor vid höga skördar och krav på proteinhalt – strategi B

Om du förväntar dig höga skördar och det är angeläget att nå viss proteinhalt kan du dela upp givan på tre eller fyra tillfällen. Minska huvudgivan i bestockningsfasen något jämfört med strategi A och fördela resterande kvävemängd ungefär lika mellan en giva i tidig stråskjutning och en sen kompletteringsgiva. Fördelningen kan då bli 60procent till huvudgivan, 20 procent vid tidig stråskjutningsfas och 20 procent kompletteringsgiva. Precis som för en tvådelad giva är det bra att avvakta så länge som möjligt med den sista kvävegivan och anpassa den efter markens mineralisering och hur grödan ser ut. Preliminära försöksresultat visar att du kan få effekt av gödslingen ända fram till avslutad blomning (se resonemang för strategi A).

 

Bilden visar olika strategier för kvävegödsling till höstvete och ungefär hur stor andel av den totala kvävegivan som du bör ge vid olika utvecklingsstadier. Bilden visar två strategier, A och B. I strategi A tillförs cirka 70 procent av totalmängden som huvudgiva i senare delen av bestockningsfasen. Då flaggbladet är synligt kompletteras huvudgivan med resterande 30 procent . I strategi B delas gödslingen upp i tre givor. Fördelningen är då 60 procent till huvudgivan i senare delen av bestockningsfasen, 20 procent vid tidig stråskjutningsfas och 20 procent kompletteringsgiva då flaggbladet är synligt.

Bilden visar olika strategier för kvävegödsling till höstvete och ungefär hur stor andel av den totala kvävegivan som du bör ge vid olika utvecklingsstadier. Utvecklingsstadier för stråsäd enligt Zadoks skala (DC).

Rågvete – dela gärna givan

Ekonomiskt optimal kvävegiva ligger ungefär som för fodervete men prisskillnaden mellan fodervete och rågvete gör dock att rekommendationen till rågvete är något lägre än till fodervete.

Vid höga kvävegivor bör du alltid dela gödselgivan. Du kan ge en mindre giva, cirka 30 procent av totalbehovet, så snart marken är farbar för att säkerställa grödans tidiga kvävebehov. Resten tillförs när grödan är i sent bestockningsstadium, DC 21-25.

Vid givor upp till cirka 120 kg kväve per hektar kan du ge en engångsgiva. Lämplig tidpunkt för gödsling är då ungefär som för höstvete.

Riktgivor för kvävegödsling till stråsäd 2020.
Gäller för mineraljord och med förfrukt stråsäd.


Skörd, ton per hektar

Gröda

4

5

6

7

8

9

Rågvete, södra Götaland


110

130

145

160

175

Rågvete, norra Götaland och Svealand

95

115

135

150

165

180


Höstkorn – dela givan och minska risken för liggsäd

Du bör normalt dela kvävegivan till höstkorn på grund av risken för liggsäd. Tillför cirka hälften av kvävebehovet tidigt då grödan börjar växa och andra halvan då grödan är i sent bestockningsstadium.

Riktgivor för kvävegödsling till stråsäd 2020.
Gäller för mineraljord och med förfrukt stråsäd.


Skörd, ton per hektar

Gröda

4

5

6

7

8

9

Höstkorn, södra Götaland


110

130

145

160

175

Höstkorn, norra Götaland och Svealand

95

115

135

150

165

180


Höstråg – något lägre givor än i höstvete

Optimal gödslingsnivå i försöken var genomgående lägre än i de flesta höstveteförsök. Det gällde både i led med och utan tillväxtreglering. Skördeökningen var måttlig för givor över 120 kg kväve per hektar. På grund av detta, och med tanke på risken för liggsäd, justeras givorna endast upp med 5 kg kväve per ton för högre skördar än 7 ton per hektar. Utan tillväxtreglering bör du gödsla med högst cirka 100 kg kväve per hektar.

Precis som för höstkorn bör du dela kvävegivan till höstråg på grund av risken för liggsäd. Tillför cirka hälften av kvävebehovet tidigt då grödan börjar växa och resten då grödan är i sent bestockningsstadium.

Riktgivor för kvävegödsling till stråsäd 2020.
Gäller för mineraljord och med förfrukt stråsäd.


Skörd, ton per hektar

Gröda

4

5

6

7

8

9

Råg, södra Götaland


95

115

130

135

140

Råg, norra Götaland och Svealand

80

100

120

135

140

145


Vårvete – dela kvävegivan för att nå hög proteinhalt

Rekommendationerna för vårvete syftar till att nå minst 13 procent proteinhalt och vi har gjort en prisjustering för proteinhalt vid beräkning av optimal giva.

Om du ska nå tillräcklig proteinhalt i vårvete är det viktigt att dela upp kvävegivan i två eller tre givor. Dessutom krävs ofta mark som kan leverera tillräckligt med kväve till exempel mullrika jordar, en kväverik förfrukt eller mark som tillförts mycket stallgödsel. Proteinhalterna i vårvete är även sortberoende, därför är sortvalet viktigt om du strävar efter att kunna sälja vårvetet som kvarnvara.

Den första givan med kväve tillför du i anslutning till sådden. Den andra givan tillför du normalt under stråskjutningsfasen, men i försommartorra områden bör du tillföra den andra givan redan under bestockningsfasen, DC 21–25. Du kan även tillföra en tredje giva runt axgång för att höja proteinhalten.

Riktgivor för kvävegödsling till stråsäd 2020.
Gäller för mineraljord och med förfrukt stråsäd.


Skörd, ton per hektar

Gröda

4

5

6

7

8

Vårvete

125

145

165

185

205

Givan gäller vid radmyllning av gödsel. Om du bredsprider ska du öka givan med cirka 5 kg N/ha i södra Sverige och med 10 kg N/ha i övriga Sverige.

Vårkorn och havre

Vårkorn – stor variation mellan platser och år

För vårkorn är det en stor fördel om du kan anlägga en nollruta för att kunna uppskatta hur mycket kväve grödan tar upp där och sedan anpassa givan i fältet efter det.

För att få rätt proteinhalt i maltkorn är det viktigt att justera kvävegivan utifrån de lokala förhållandena och din egen erfarenhet. Om det är ett torrt år med lägre skördenivåer eller om du fått för höga proteinhalter de senaste åren så kan du behöva minska kvävegivan jämfört med rekommendationerna.

Om du ofta får för höga proteinhalter kan du undersöka möjligheten att odla maltkorn för whiskeyframställning där det finns en nedre gräns men ingen övre gräns för proteinhalt.

Motsatsen gäller om det varit svårt att få tillräckligt hög proteinhalt i maltkornet under de senaste åren. Då kan du behöva öka kvävegivan i förhållande till riktgivorna och tidigare års gödsling, och/eller omfördela kvävet över odlingssäsongen. En senare kvävegiva ger oftast en högre proteinhalt än en tidig giva. Vissa maltkornsorter har generellt sett lägre proteinhalt än andra sorter, vilket du också bör ta hänsyn till vid gödslingen.

Havre – något lägre givor än foderkorn

Vi relaterar havrerekommendationen till försöksmaterialet i vårkorn. Eftersom priset för havre är något lägre än för korn ligger riktgivorna för havre som ska användas till foder, 5 kg per hektar lägre än rekommendationerna för foderkorn. Om du odlar grynhavre kan du öka kvävegivan med 5–10 kg per hektar jämfört med rekommendationerna för havre.

Vårkorn och havre – delade givor ger möjlighet att årsmånsanpassa

Det är vanligt att gödsla med en engångsgiva till korn och havre i samband med sådd, särskilt vid foderodling. Risken är dock att en del kväve kan försvinna genom att nitrat läcker ut med vattnet eller avgår som gas i luften, om det kommer mycket nederbörd efter sådd.

Fördelen med att dela upp givan är att du kan anpassa den andra givan efter hur grödan ser ut och hur stor mineralisering det är från marken. Därför kan det vara bra att lägga cirka 70 procent av kvävebehovet vid sådd och sedan tillföra resterande 30 procent i växande gröda. Andra givan bör du lägga i tidig stråskjutning (när grödan har en till två noder, DC 31–32).

Om du sprider stallgödsel till vårsäd kan du komplettera det med mineralgödsel för att nå önskad kvävenivå. Du kan till exempel grundgödsla med mineralgödsel vid sådd och sedan gödsla med flytgödsel i växande gröda (ungefär när grödan är 10–15 cm hög) med marknära spridning. Effekten av flytgödseln kan dock bli liten om det är mycket torrt vid och efter spridningstillfället.

På lätta jordar där risken för packning inte är så stor kan du sprida stallgödsel före sådd. Då kan du komplettera med mineralgödsel före eller efter sådd. Fastgödsel måste brukas ner om du ska få bra kväveeffekt. Tänk på att om du sprider fastgödsel på våren så kommer en del kväve att frigöras på hösten efter att grödan är skördad, därför bör du bara göra det om du även har en höstväxande gröda eller en fånggröda på hösten.

Riktgivor för kvävegödsling till stråsäd 2020.
Gäller för mineraljord och med förfrukt stråsäd.


Skörd, ton per hektar

Gröda

3

4

5

6

7

8

9

Korn foder, södra Götaland


60

80

95

110

125

140

Korn malt, södra Götaland


65

85

100

115

130

145

Korn foder, norra Götaland och Svealand

50

70

90

105

120

135


Korn malt, norra Götaland och Svealand


70

90

105

120

135


Korn, Norrland

45

65

85

100




Havre, södra Götaland


55

75

90

105



Havre, norra Götaland och Svealand

45

65

85

100

115



Givorna gäller vid radmyllning av gödsel. Om du bredsprider ska du öka givan med cirka 5 kg N/ha i södra Sverige och med 10 kg N/ha i övriga Sverige.

Kvävegödsling - oljeväxter

Riktgivorna för oljeväxter är anpassade efter odling på mineraljordar med spannmål som förfrukt och på gårdar utan djur. Du kan alltså behöva ändra kvävegivan om du har en annan förfrukt än spannmål eller om du har haft djur på gården under lång tid.

I broschyren Rekommendationer för gödsling och kalkning finns det ett schema för att göra justeringar. Du hittar schemat i bilaga 1.

Höstoljeväxter

Höstoljeväxter har kraftig tillväxt redan under hösten. Därför behöver du oftast gödsla höstrapsen direkt vid sådd om du har en stråsädesförfrukt. Om du däremot haft en förfrukt som ger god kväveefterverkan kan du dra ner eller låta bli kvävegivan på hösten. Det är viktigt att se till att du sår och gödslar i god tid på hösten så att grödan hinner växa till sig före invintring. Om plantorna är kraftiga på hösten men inte har börjat sträcka på sig ökar chanserna för en god övervintring. Dessutom minskar behovet av kväve på våren om beståndet är kraftigt och övervintringen har varit god.

Kvävegivan på våren bör delas upp i två givor och grundrekommendationen är att använda gödselmedel med ammoniumnitrat och svavel till båda givorna. Den första givan bör du lägga på nattfrusen mark eller så fort marken bär efter tjällossningen. Tänk dock på att du i känsliga områden inte får gödsla under perioden november till februari. Den första givan ska täcka ungefär halva vårens kvävebehov. Resten ger du när du med säkerhet vet att oljeväxterna övervintrat eller cirka fyra veckor efter den första givan.

Om du inte har lagt något kväve före mitten av april bör du lägga hela givan på en gång. I sådana fall bör du dra ner något på skördeförväntningarna och därmed även kvävegivan. Annars är risken stor för tidig liggbildning.

Beräkningsverktyget Höstrapssnurran

På hösten kan du räkna ut vårens kvävegiva för oljeväxter med hjälp av Greppa Näringens verktyg Höstrapssnurran.

Du kan även bestämma kväveupptaget genom att köra i fältet med en traktorburen kvävesensor.

Våroljeväxter och lin

För våroljeväxter och lin är det viktigt att anpassa kvävegivan både efter förväntad skörd och efter odlingsplatsens förutsättningar, årsmån och hur grödan utvecklas.

Den skörderelaterade justeringen av gödslingen till våroljeväxter och lin är 20 kg kväve per ton skördeavvikelse.

Riktgivor för kvävegödsling till våroljeväxter och lin 2020.
Gäller för mineraljord och med förfrukt stråsäd.


Skörd, ton per hektar

Gröda

1,5

2,0

2,5

3,0

Våroljeväxter

100

110

120

130

Oljelin

50

70

90



Kvävegödsling - slåttervall

Rekommendationerna för riktgivorna påverkas av

  • skördenivå
  • antal skördar
  • mängd baljväxter i vallen
  • markens kväveleverans
  • kostnad för kväve och värdet på vallfodret
  • vilket djurslag som ska äta vallfodret.

Riktgivan för gräsvall i alla skördesystemen är justerad med 20 kg kväve per ton ts ökad eller minskad skörd vid alla skördenivåer. Med gräsvall menar vi både vallar med traditionella arter som ängssvingel och timotej, och nyare arter som rörsvingel­hybrider.

Riktgivorna är anpassade efter att gården har en djurenhet per hektar. Därför behöver du inte justera vallgödslingen för långsiktig stallgödseleffekt om inte djurhållningen är betydligt större eller mindre än en djurenhet per hektar.

Om du har gräsdominerad betesvall på åker: 25–35 kg N/ha och avbetning.

Om du har vitklöverdominerad betesvall på åker: 0–20 kg N/ha och avbetning.

Tänk på att den totala kvävegivan till betesvall inte bör överstiga 150 kg N/ha och år.

Riktgivor för kvävegödsling till vall vid 2, 3 eller 4 skördar.
Skördenivån avser bärgad skörd efter cirka 15 procent fältförluster.


Bärgad skörd, ton ts per hektar

Gröda

6

7

8

9

10

11

12

Två skördar








Gräsvall

130

150

170

190




Blandvall, 10 procent klöver

115

135

155

170




Blandvall, 20 procent klöver

90

105

120

135




Blandvall, 40 procent klöver

40

45

50

55




Tre skördar








Gräsvall


160

180

200

220

240


Blandvall, 10 procent klöver


145

160

180

200

215


Blandvall, 20 procent klöver


120

135

150

165

180


Blandvall, 40 procent klöver


70

80

90

100

110


Fyra skördar








Gräsvall


210

230

250

270

290

310

Blandvall, 10 procent klöver


190

205

225

245

260

280

Blandvall, 20 procent klöver


160

175

190

205

220

235

Blandvall, 40 procent klöver


95

105

115

120

130

140

Baljväxter i vallen minskar behovet av kväve

Kvävegödsling gynnar gräsen på baljväxternas bekostnad. Att gynna gräsen kan förbättra deras möjlighet att ta över utrymme som utvintrade klöverplantor lämnar. Redan vid en låg klöverhalt i vallen bidrar klövern till en ökad proteinhalt i vallfodret.

Om du vill uppnå en hög klöverhalt i den färdiga skörden, över 40 procent, krävs att det finns ett mycket tätt bestånd av klöver på våren. Även för att kunna använda justeringen för 20 procent klöver eller mera krävs att det finns ett bra klöverbestånd på våren. Tabellen visar hur du kan gödsla blandvallar om du eftersträvar en viss klöverandel i vallfodret.

Önskad klöverhalt


<10 %

10 %

20 %

30 %

40 %

50 %

>50 %

Relativ kvävegiva vid 2 skördar

100 %

90 %

70 %

50 %

30 %

0 %

0 %

Relativ kvävegiva vid 3 eller 4 skördar

100 %

90 %

75 %

60 %

45 %

30 %

0 %

Baljväxterna är olika känsliga för konkurrens. I växande vall är vitklöver känsligast för konkurrens och kvävetillförsel, därefter kommer rödklöver och sist lusern (när den väl är etablerad). Rödklöver drabbas lättast av utvintring på grund av olika svampsjukdomar. Minskad gödsling påverkar även vallfodrets kvalitet. Innehållet av till exempel råprotein, fiber och smältbarhet förändras med förändrad artsammansättning.

För att räkna ut rekommendationen för en blandvall utgår du från kvävegivan till gräsvall och multiplicerar den med procentsatsen i tabellen för den önskade klöverhalten. Justeringen är uppdelad i gödsling vid två respektive tre eller fyra skördar. Det är lätt att överskatta klöverandelen i fält eftersom klöverns blad är horisontella och gräsens vertikala. Dessutom har baljväxterna och gräsen lite olika tillväxttakt.

Strategier för slåttervall vid två, tre och fyra skördar

Odlingstekniken har stor betydelse när du odlar slåttervall. Skördetidpunkt och kvävetillförsel är de två viktigaste faktorerna som styr vallens kvalitet. Skörda förstaskörden tidigt så finns goda förutsättningar för att du ska få ett grovfoder med hög kvalitet till högproducerande eller växande djur. Du kan läsa prognoser på internet. I prognoserna visas den beräknade tidpunkten för skörd utifrån provklippningar i vallar för ett antal platser i landet. Där finns också temperatursummor för att bestämma timotejens skördetidpunkt.

Fördela kvävegivan till två skördar

Lägg cirka 60 procent av totalgivan till första skörden och 40 procent till andra skörden. Det innebär att om totala givan är 150 kg kväve, lägg 90 kg till förstaskörd och 60 kg till andraskörd. Fördela kvävet på samma sätt i blandvall.

Fördela kvävegivan till tre skördar

Lägg 40 procent, 30 procent och 30 procent av totalgivan till respektive delskörd i gräsvall. Om det finns mycket baljväxter i vallen ge cirka 40–50 procent till förstaskörd, 35 procent till andraskörd och 15–25 procent till tredjeskörd.

Om du vill gynna klövern kan du utesluta kväve helt till sista skörden.

Fördela kvävegivan till fyra skördar

Lägg cirka 35 procent, 25 procent, 20 procent och 20 procent av totalgivan till respektive delskörd. Innehåller vallen mycket baljväxter, minska eller uteslut kvävet till sista skörden. Eventuellt kan du omfördela en del av kvävet till de andra skördarna.

Tillför kväve på våren när vallen grönskar

Börja med stallgödseln när du planerar gödslingen av vallen. Stallgödsel från nötkreatur passar bra som gödselmedel till vall med hänsyn till dess växtnäringsinnehåll.

Stallgödsla vallen på våren när den börjar grönska och direkt efter skörd för att grödan inte ska smutsas ner. Det bör gå minst tre veckor mellan gödsling och skörd för att du inte ska få problem med sporer i mjölken.

Om du har erfarenhet av låga råproteinhalter i vallfodret i förstaskörd kan du prova att lägga kvävet lite senare än du normalt brukar göra. Det kan höja råproteinhalten något.

Om det är så torrt att skörden blir lägre än det du har gödslat för bör du ta hänsyn till överblivet kväve vid gödslingen till efterföljande skörd. Minska också den totala kvävegivan med motsvarande mängd. Vid torka är det ofta bättre att skörda istället för att vänta på regn eftersom vallens tillväxt avtar när gräsen har gått i ax och baljväxterna i blom.

Kvävegödsling – potatis

Riktgivor för potatis – anpassa givan till sort och kvalitetskrav

Anpassa kvävegödslingen till potatis efter förväntad skördenivå, sort och användningsområde. Kvävegödslingen höjer avkastningen men påverkar också kvaliteten, och det är minst lika viktigt att uppnå rätt kvalitet som att få en hög skörd för att få god ekonomi i odlingen. Det är viktigt att ha rätt balans mellan växtnäringsämnena kväve, fosfor och kalium. För mycket kväve kan ge ökad blötkokning och ökad grad mörk­färgning efter kokning.

Gödslingsråden är allmänt hållna och du behöver justera gödslingen utifrån din egen erfarenhet eller efter samråd med special­rådgivare. Har du odlingskontrakt ska du gödsla enligt det kontrakterande företagets anvisningar.

Riktgivor för kvävegödsling till potatis
Gäller för mineraljord och med stråsäd som förfrukt


Skörd (ton/hektar)

Potatissort eller användningsområde

20

30

40

50

60

Färskpotatis

60

80




Mycket lågt kvävebehov, t.ex. Ditta


40‑50

60‑70

80‑90

100‑110

Lågt kvävebehov, t.ex. Fakse, Inova, Princess


60‑70

80‑90

100‑110

120‑130

Måttligt kvävebehov, t.ex. King Edward, Asterix, Melody


90‑100

120‑130

150‑160

170‑180

Högt kvävebehov, t.ex. Bintje, Fontane, Superb


100‑110

130‑140

160‑170

180‑190

Den lägre skörden i intervallen är främst aktuell i norra delen av landet. Sorten King Edward avkastar inte lika mycket som sorter av Bintjetyp. Därför bör du hålla nere kvävenivåerna om du odlar King Edward, så att du inte riskerar försämrad kokkvalitet. Sorter med lågt kvävebehov ökar inte i avkastning även om kvävegivan höjs.

Strategier för potatis – dela givan för bättre kvalitet

Potatisen utnyttjar växtnäringen bäst när det finns jämn tillgång på vatten. Potatisodling med möjlighet till bevattning är därför det mest optimala. Du kan även öka potatisens utnyttjande av tillförd växtnäring genom att radgödsla. Potatisen har lång växtsäsong och behovet av näring är därmed också utdraget. Det är ofta fördelaktigt att dela både kväve och kaliumgivorna.

Genom delad kvävegiva kan du uppnå både ökad skörd och förbättrad kväveeffektivitet, under förutsättning att det finns möjlighet till bevattning. Delad giva ger en gynnsammare fördelning mellan blast och knöltillväxt. Dessutom bidrar kvävetillförsel under växtsäsongen till att förlänga blastens livslängd och därmed knöltillväxtperioden.

Tillför cirka 50 procent av kvävet i anslutning till sättningen och resterande kväve i två lika stora givor, 3 och 6 veckor efter uppkomst. Använd ett NPK-gödselmedel med lågt klorinnehåll vid grundgödsling och ett ammoniumnitratbaserat gödselmedel vid eventuell tilläggsgödsling. För potatisens kvalitet är det viktigt att ha balans mellan kväve och kalium. För lite kalium i förhållande till kväve kan ge försämrad kvalitet. Ofta behövs mer kalium än vad som tillförs med NPK-gödselmedel. Då kan du använda ett NK-gödselmedel med låg klorhalt vid det andra gödslingstillfället.

Potatis har, med undantag av färskpotatis, lång växtperiod och kan därmed förväntas utnyttja stallgödselkväve på ett bra sätt. Kvävefrigörelsen från stallgödsel kan dock komma för sent vid odling av matpotatis och äventyra kvaliteten.

Vid odling av fabrikspotatis finns inte samma risk för kvalitetsnedsättning som vid odling av matpotatis. I första hand bör du använda flytgödsel och du bör begränsa givan till maximalt 50 procent av kvävebehovet, räknat som ammoniumkväve.

Kväveeffekt från fånggrödor, mellangrödor och gröngödsling

Fånggrödor, mellangrödor och framför allt gröngödslingsvallar kan ge en god kväve­effekt på efterföljande gröda. Det gäller dock bara om klövern i gröngödslingsvallen har utvecklats väl. Du kan räkna med en skördeökning på 1–3 ton spannmål per hektar efter en klöverdominerad gröngödslingsvall.

Om du odlar rajgräs som fånggröda under enstaka år så är förfruktseffekten ofta jämförbar med stråsäd som förfrukt. Om du regelbundet odlar rajgräs som fånggröda kan du på sikt förvänta dig en något ökad kväveleverans till efterkommande gröda. Den bästa kväveeffekten av rajgräs får du på lätta jordar i områden med milt klimat. Direkt efter att rajgräset brukas ner är innehållet av växttillgängligt mineralkväve i marken normalt sett lågt och en del kväve kan till och med bindas in i marken och bli otillgängligt. Denna effekt är dock kortvarig och kompenseras längre fram under växtsäsongen genom något ökad mineralisering. Om du vårplöjer kan eventuellt den ökade mineraliseringen komma alltför sent för att årets gröda ska kunna få del av det extra kvävet.

Om du odlar oljerättika som eftersådd fånggröda eller mellangröda är kvävehalten högre och kvävemineraliseringen snabbare än hos gräs. Det innebär att du ofta kan räkna med en högre och snabbare kväveeffekt. Tidpunkten för sådd av oljerättikan är då en viktig faktor.

Sommarsådd oljerättika innebär ofta att plantorna har utvecklats långt. Då har de en låg kvävehalt (kol/kväve-kvoten är hög) och därför mineraliseras kväve långsamt. Oljerättika som är sådd i augusti eller senare har ofta en hög kvävehalt vilket kan innebära att kväve från plantorna frigörs snabbt efter frost eller avdödning. Hur snabbt beror på temperaturen och vädret under höst och vinter.


Kväveeffekt uttryckt som kväveefterverkan efter fånggrödor, mellangrödor och gröngödslingsvallar

Kväveefterverkan, kg per hektar
Fånggrödor, mellangrödor och gröngödslingsgrödorHöstplöjningVårplöjning
Rajgräs00
Rödklöver3545
Vitklöver4045
Rödklöver och rajgräs i blandning2015


Kväveeffekt uttryckt som kväveefterverkan efter fånggrödor, mellangrödor och gröngödslingsvallar

Kväveefterverkan, kg per hektar
GröngödslingsvallTidig höstplöjning och höstsåddSen höstplöjning eller vårplöjning och vårsådd
Rödklöver, alsikeklöver8090
Rödklöver + gräs5060
Vitklöver90100
Vitklöver + gräs6080

Fosforgödsling

Fosfor är ett viktigt näringsämne som även kan orsaka övergödning. Anpassa fosforgödslingen efter grödans behov, växtföljden och markens fosforinnehåll och sträva efter att på sikt nå en lämplig fosforklass i marken för de grödor du odlar.

I Sverige mäter vi mängden fosfor i marken som är tillgängligt för växter genom att extrahera jordprov med ammoniumlaktat (P‑AL). Mängden fosfor i marken styr vilken fosforklass marken hamnar i. Olika grödor har olika behov av fosfor. Dessa faktorer påverkar i sin tur riktgivorna. Du tar reda på markens fosforklass genom en markkartering.

Minska risken för fosforförluster

Undvik att sprida stora givor av fosfor som täcker flera års behov eftersom det ökar risken för förluster. Oavsett vilken gröda du odlar är det inte motiverat, vare sig ekonomiskt, miljömässigt eller med tanke på att fosfor är en ändlig resurs, att gödsla upp marken högre än till fosforklass III–IVA.

Om jorden har högt fosforinnehåll och/eller liten förmåga att binda fosfor, kan jordens fosformättnadsgrad bli hög. Då ökar risken för fosforförluster. Jordens förmåga att binda fosfor är högre ju mer järn och aluminium den innehåller. Genom att även analysera järn (Fe-AL) och aluminium (Al-AL) tillsammans med P-AL när du markkarterar kan du att få ett mått på jordens kapacitet att binda fosfor och fosformättnadsgrad.

Ta hänsyn till fosfor i alven

Om du ska analysera fosfor i alven är det bra att ta jordprover på ungefär 40–60 cm djup. Det ger en bättre bild av alven som helhet än om du tar prover direkt i anslutning till matjorden (till exempel på 20–40 cm djup). Gödsling påverkar ofta bara fosforstatusen ner till cirka 40 cm djup. Djupare ner i markprofilen påverkas fosforstatusen mer av markens egenskaper.

På jordar med bra markstruktur och god dränering når rötterna för vårsådda grödor oftast ner till cirka en meters djup. För höstsådda grödor och sockerbetor kan de nå 1–2 meters djup och ibland ännu djupare. Framför allt om matjorden innehåller lite fosfor och vid torra förhållanden kan en betydande del av fosforupptaget komma från alven. Om det är högt fosfortal i alven kan du eventuellt minska fosforgödslingen något. Det gäller dock under förutsättning att rötterna verkligen når ner och att det inte är högt pH i alven, eftersom mängden växttillgänglig fosfor i så fall kan vara lägre än vad analysen visar.

Strategier och riktgivor för fosforgödsling

  • Anpassa gödslingen efter vilka grödor du odlar och sträva efter att nå en lämplig fosforklass i marken för de grödor du odlar på lång sikt.
  • Odlar du bara spannmål och vall är det lämpligt att ligga i övre delen av fosforklass II eller nedre delen av fosforklass III.
  • Odlar du fosforkrävande grödor som potatis, sockerbetor, majs eller oljeväxter är det lämpligt att ligga i övre delen av fosforklass III eller nedre delen av fosforklass IVA.
  • Normalt sett är det inte lönsamt att gödsla upp marken mer än till mitten av fosforklass IVA.
  • Prioritera gödsling till de mest fosforkrävande grödorna i växtföljden.
  • Fosforgödsling på hösten till höstraps förbättrar övervintringen.
  • Om du har en spannmålsväxtföljd ska du i första hand fosforgödsla vårsäden. I fosforklass II eller lägre bör du även fosforgödsla höstsäden.
  • Du behöver inte prioritera fosforgödsling till lin, ärter, åkerböna och vall. Någon gång under växtföljden bör du dock ersätta den fosfor som förts bort om jorden ligger i fosforklass III eller lägre.

Riktgivor för fosfor

Riktgivorna är baserade på när det är ekonomiskt lönsamt att tillföra lika mycket fosfor som grödan för bort. Kostnaden för underhållsgödsling är då lika stor som värdet av den skördeökning som gödslingen ger. Eftersom olika grödor har olika stort fosforbehov och varierande förmåga att ta upp fosfor skiljer sig riktgivorna åt. Hur stor mängd fosfor du kan underhållsgödsla med utan att det får negativa ekonomiska konsekvenser beror även på priset på skördeprodukten.

Med de priser vi har antagit är ersättningsgödsling lönsam vid följande P-AL-tal (UPAL) och klasser

Gröda

UPAL¹ (mg/100 g jord)

P-AL-klass

Korn

4‑8

III

Höstvete

2‑4

II

Oljeväxter

5‑6

III

Potatis, sockerbetor

10

IVA

¹ Underhålls-P-AL, det vill säga det P-AL-tal där det är ekonomiskt lönsamt att tillföra lika mycket fosfor som grödan för bort.

Grödorna svarar ganska olika på fosforgödsling i olika odlingssituationer och det är svårt att veta markens exakta fosforhalt. Rekommendationerna är baserade på vad som är ekonomiskt optimalt och långsiktigt hållbart och ska inte ses som bindande för maximal giva på enskilda fält.


Riktgivor för fosforgödsling till olika grödor

Rekommenderad fosforgiva (kg/hektar)

P-AL-klass

GrödaSkördenivå (ton/hektar)Bortförsel av P (kg/hektar)III

III

IVA

IVB

V

Vårsäd5

17

25

20

15

5

0

0

Höstsäd6

19

25

20

15

5

0

0

Våroljeväxter2

14

30

25

15

10

0

0

Höstoljeväxter3,5

25

40

35

25

15

0

0

Slåttervall, ts

6

13‑20

25

15

10

0

0

0

Fodermajs, ts

10

25¹

35

30

25

20

15

15

Potatis (givan räcker till en efterföljande gröda)

30

16

70

50

40

30

15

15

Sockerbetor

60

20²

45

40

30

20

10

0

Ärter/åkerböna

3,5

14‑21³

20

15

10

0

0

0

Lin

2

10

15

10

5

0

0

0

Betesvall på åker



15

5

0

0

0

0

¹ Avser majsensilage.
² Endast betor, ej blast.
³ Den lägre siffran gäller ärter, den högre åkerböna.

Om skördenivån är högre eller lägre än vad som anges i tabellen med riktgivor för fosforgödsling bör du öka eller minska fosforgivan enligt nedanstående tabell. Om rekommendationen för riktgivan är noll, ska du inte fosforgödsla alls även om du har en högre förväntad skörd än den angivna skördenivån.

Justering av fosforgivan beroende på skördenivå

Gröda

Justering per ton avvikelse i skörd, kg P/hektar

Stråsäd, ärter

3

Oljeväxter

7

Slåttervall (ts), majs (ts)

3

Potatis, sockerbetor

0,5

Potatis, sockerbetor och majs

Om du odlar potatis, sockerbetor eller majs bör du prioritera fosforgödsling till dessa grödor eftersom de är fosforkrävande och dessutom svarar bra på fosforgödsling.

Potatis

Fosfor är viktigt för potatis eftersom det ökar och påskyndar knölbildning och minskar risken för blötkokning och missfärgning. Det gör också att torrsubstanshalten ökar och ger en snabbare mognad och bättre lagringsegenskaper.

Potatis har ett begränsat rotsystem och har därmed svårt att utnyttja fosfor i markprofilen. Rekommendationen till potatis är betydligt högre än bortförseln i nästan alla fosforklasser, men då ingår även fosforbehovet till en efterföljande gröda. Om du radmyllar gödseln i samband med sättning eller kupning kan du minska givan med 10–20 procent eftersom potatisen kan utnyttja gödseln bättre då. Även vid höga fosforklasser rekommenderar vi en mindre giva för att säkra att det finns nyligen tillförd fosfor som är tillgänglig för potatisen.

Det är bra att göra bladanalys under säsongen och anpassa gödslingen efter vad analysen visar. Om du har högt P-AL och bra fosforleverans från marken kan dock potatisen klara sig helt utan fosforgödsling.

Sockerbetor

Sockerbetor har ett begränsat rotsystem i början av säsongen och därför är det bra om du radmyllar eller kombisår med gödsel som innehåller fosfor. Det är viktigt att sockerbetorna får tillgång till fosfor tidigt då marktemperaturen fortfarande är låg och rotutvecklingen inte har kommit så långt. Om du radmyllar gödseln kan du minska fosforgivan något.

Majs

Majs svarar bra på fosforgödsling. I en försöksserie med ensilagemajs gav en startgiva med fosfor positiva effekter på skörden oavsett markens fosforstatus. Bäst effekt fick man vid en startgiva med både fosfor och kväve. Eftersom majs ofta odlas på samma fält år efter år och ofta på fält med högt fosforinnehåll är det viktigt att tänka på risken för fosforförluster om du gödslar en jord som redan har högt P-AL-tal. Med tanke på fosforutnyttjandet och risken för läckage är det bäst om majsen kan ingå i växtföljden och rotera mellan olika fält.

Oljeväxter

Om du odlar oljeväxter bör du prioritera fosforgödsling till höst- och vårraps i växtföljden. Det är bra att gödsla dessa grödor tidigt, helst i samband med sådd. Både höst- och våroljeväxter (förutom lin) gynnas av att marken har en god fosforstatus. Om dessa grödor ingår i växtföljden är det lämpligt att inte ha lägre fosforklass än III i marken.

För höstraps är fosforgödsling på hösten i samband med sådd viktigt för övervintringen, förutom att det har en skördehöjande effekt. Höstrapsen övervintrar betydligt bättre om du tillför kväve, svavel, fosfor, kalium, bor och magnesium på hösten jämfört med om du enbart tillför kväve och svavel.

Mylla eller bruka ner fosforn om du sprider på hösten och se till att sprida gödseln vid lämpliga förhållanden, för att minska risken för förluster. Vid större givor bör du dela fosforgivan till höstraps så att du ger en del på hösten vid sådd och resten tidigt på våren.

Spannmål

I en spannmålsväxtföljd bör du i första hand fosforgödsla vårsäd. Vårsädens rotsystem är mindre än höstsädens och når därför en mindre jordvolym där fosfor kan tas upp. Odlar du både havre och korn bör du prioritera kornet före havren. Både korn och havre på jordar med fosforklass II och III svarar bra på fosforgödsling. Havre verkar dock inte vara lika känsligt som korn för låga fosforhalter i marken. Vid fosforgödsling till korn sjunker proteinhalten medan stärkelsehalten ökar.

Om jorden har fosforklass II eller lägre bör du även fosforgödsla höstsäden. Gödsla i så fall redan i samband med sådd så att grödan har tillgång till fosfor på hösten och vid den tidiga tillväxten på våren. Höstgödsling kan öka risken för fosforförluster, men genom att kombiså, mylla eller bruka ned gödseln minskar du risken för förluster och förbättrar effekten av tillförd fosfor. Höstsädens kvävebehov på hösten är litet och täcks normalt av markens mineralisering. Därför bör du använda gödselmedel som innehåller lite eller inget lättillgängligt kväve vid höstgödsling, till exempel MAP (NP 12–23), PK 11–21 eller P 20.

Lin, ärter, åkerböna

Lin, ärter och åkerböna kräver lite eller ingen fosfor. Du kan därför prioritera ned fosforgödsling till dessa grödor i växtföljden. Någon gång under växtföljden bör du dock ersätta den fosfor som förts bort om jorden ligger i fosforklass III eller lägre.

Vall

Vallen är en gröda som inte ger någon tydlig skördeökning vid fosforgödsling. Därför ligger rekommendationen till vall på en fosforgödsling som motsvarar bortförsel i fosforklass II.

Det är ganska vanligt att sprida stallgödsel på vall under hösten. Fördelen är att det är relativt liten risk för kväveförluster och att risken för markpackning är liten om marken är relativt torr. Nackdelen är att risken för ammoniak- och fosforförluster kan öka när du sprider stallgödsel utan att mylla eller bruka ner den. Vallstubben ger dock ett visst skydd mot erosion och fosforförluster. Om du tillför måttliga givor och undviker att sprida på skiften där det finns risk för ytavrinning går det oftast bra att sprida stallgödsel till vall under hösten.

Senast uppdaterad: 2020-08-25