Logotyp Jordbruksverket
Logotyp Jordbruksverket

Sjukdomar, hygienregler och antibiotikaresistens hos hundar

Hitta på sidan

Det är ditt ansvar som djurägare att göra vad du kan för att hålla din hund frisk. Därför är det viktigt att känna till hur smittor sprids och vad du själv kan göra för att förhindra att din hund blir sjuk. Friska djur behöver inte antibiotika, vilket minskar risken för att bakterier blir resistenta mot antibiotika.

Kontakta veterinär

Om dina djur är sjuka eller om du misstänker att dina djur har smittats av någon sjukdom bör du alltid kontakta din veterinär och om du misstänker att det är en epizooti är du skyldig att kontakta veterinär.

Nya regler för djurhälsoansvar, biosäkerhetsåtgärder och bekämpning av djursjukdomar

Den 21 april börjar nya regler gälla.

För dig som har hundar innebär reglerna bland annat att du kommer att behöva vidta vissa åtgärder vid misstanke om allvarliga sjukdomar. Du ska också minimera risken för att sjukdomar sprids.

Du som ansvarar för hundar på till exempel en kennel eller ett dagis ska också vidta så kallade biosäkerhetsåtgärder. Exempel på biosäkerhetsåtgärder som du kan behöva vidta är instängsling, rengöring, desinfektion, rutiner för inpassering och utpassering från anläggningen där djuren hålls, isolering eller separering av nya eller sjuka djur.

I den här rutan står de nya regler som börjar gälla den 21 april. Resten av sidan innehåller regler som gäller redan nu.

Smittor och smittsamma sjukdomar

En smitta kan orsakas av bakterier, virus eller parasiter, och ge upphov till infektioner eller sjukdomar hos djur eller människor. All smitta orsakar dock inte sjukdom hos den som blir smittad men den som bär på en smitta kan

  • sprida smittan vidare till andra djur eller människor
  • senare bli sjuk och få symtom.

Olika faktorer som till exempel en dräktighet, förlossning, stress eller nedsatt immunförsvar kan bidra till att hunden blir sjuk.

Sjukdomar som inte finns i Sverige

Vissa sjukdomar finns inte alls i Sverige i dag, till exempel rabies. Det är då viktigt att du skyddar din hund om du ska ut och resa.

Prata med veterinären

Din hund behöver vara grundvaccinerad. Om du har en valp behöver den grundvaccineras mot hundpest det vill säga parvovirus, valpsjuka och hepatit som är en smittsam leversjukdom. Vaccinationerna behöver du upprepa för att hunden ska vara skyddad. Det finns också fler sjukdomar som du kan vaccinera mot ett exempel är kennelhosta.

Du bör prata med din veterinär om vad som är ett lämpligt skydd för just din hund eftersom behovet varierar beroende på vad hunden utsätts för. En hund som sällan är ute och träffar andra djur är mindre utsatt för smittor än en hund som ofta visas på utställning eller går på hunddagis. Om du reser med din hund ökar också risken för att den ska bli sjuk.

Ärftliga sjukdomar

En hund kan också få ärftliga sjukdomar i till exempel nervsystemet, njurarna, hjärtat, skelettet, huden och ögonen. Du kan kontakta rasklubbarna som ofta har avelsprogram som syftar till att minska förekomsten av de ärftliga sjukdomar som ger mest problem. Behandling av ärftliga sjukdomar bör du naturligtvis diskutera med sin veterinär.

Övervakning av smittor hos djur

För att kunna förhindra utbrott och minska smittspridning är det viktigt att tidigt kunna upptäcka sjukdomar och smittor. Därför finns det ett krav på att vissa sjukdomar ska anmälas till Jordbruksverket eller länsstyrelsen. Som regel är det inte du som har djuren som anmäler utan det gör den veterinär eller det laboratorium som konstaterar att det finns en anmälningspliktig smitta.

Epizootier och zoonoser

Det finns vissa särskilt allvarliga djursjukdomar som kallas för epizootier. Det är normalt sådana sjukdomar som inte finns i Sverige i dag. Ett utbrott av en epizooti kan vara ett hot både mot människors och djurs hälsa. Ett exempel är rabies, som är en dödlig sjukdom.

Kontakta veterinär
Om du misstänker att dina djur har drabbats av en epizooti är du skyldig att kontakta veterinär. Du ska då också göra allt du kan för att förhindra att smittan sprids från dina sjuka djur.

Smittor som kan spridas mellan djur och människor, zoonoser

Zoonoser är smittor som till exempel orsakas av bakterier, virus eller parasiter som kan spridas mellan djur och människor. Många av de zoonoser som är allvarliga för människor orsakar inte alltid sjukdom hos djuren och tvärtom.

Ett djur som bär på en zoonotisk smitta kan sprida denna vidare till både andra djur och människor. Även människor kan vid nära kontakt med djuren eller deras närmiljö sprida en zoonotisk smitta till djuren.

Om du är arbetsgivare har du också ansvar för arbetsmiljön, bland annat när det gäller smittrisker från djur till människor. Det handlar dels om förebyggande arbete och dels om åtgärder vid konstaterad smitta. På Arbetsmiljöverkets webbplats kan du läsa mer om detta.

Arbeta förebyggande

Det finns mycket du själv kan göra för att förhindra att ditt djur, andras djur och du själv eller andra människor blir smittade.

Exempel på förebyggande arbete

Det här kan du göra för att minska risken för att din hund blir smittad. Det kan finnas fler råd under respektive sjukdom.

  • Begränsa antalet kontakter med både andra hundar och andra djur.
  • Håll sjuka eller smittade djur åtskilda från friska djur.
  • Vara uppmärksam på hur din hund mår och kontakta veterinär om du misstänker någon smitta.
  • Bara använda antibiotika när det är verkligen är nödvändigt och alltid enligt en veterinärs ordination.
  • Vaccinera och avmaska enligt ordination från veterinär. Tänk på att smittläget varierar mellan olika länder och ta reda på vad som gäller inför en resa eller om du ska köpa ett djur från ett annat land.
  • Vara försiktigt med nya djur. Kontakter med nya djur innebär alltid en smittrisk det gäller oavsett om du köper in ett nytt djur eller låter din hund träffa andra hundar.
  • Hålla en god handhygien genom att ofta tvätta händerna med tvål och vatten när du hanterat mat- och vattenskålar, foder samt avföring eller urin. Det är också särskilt viktigt att tvätta händerna vid sårvård.
  • Vara noga med hygienen i djurens närmiljö.

Om du har hundverksamhet som inte bedrivs i privat bostad och om du har vård- och terapihundar gäller hygienreglerna

Om du har en hundverksamhet som du inte har i din privata bostad omfattas du av hygienreglerna. Exempel på verksamheter som omfattas av hygienreglerna är hunddagis, hundstall, hundpensionat samt annan verksamhet eller uppfödning som inte sker i privat bostad. Du kan läsa mer om vilka regler som gäller under rubriken Hygienregler.

Vård- och terapihundar

Om du har en vård- och terapihund gäller reglerna för besöksverksamhet. Det beror på att när din vård- eller terapihund arbetar inom vård och omsorg räknas det som en besöksverksamhet, även om du annars har din hund i din privata bostad. Du kan läsa mer om vilka regler som gäller under rubriken Hygienregler.

Sjukdomar som är viktiga att känna till

Det finns många sjukdomar som ditt djur kan kan få. Här är några av de du bör känna till.

Brucella canis

Brucella canis är en bakterie som orsakar sjukdomen brucellos hos hundar. Det är en kronisk och livslång smitta. Den finns inte i Sverige, men den finns utomlands bland annat i de östra delarna av Europa och Medelhavsländerna. Utbredningen av sjukdomen i övriga världen är inte helt klarlagd. Det är ovanligt men det har förekommit fall med Brucella canis som går att koppla till importerade hundar. Dessa har då avlivats.

Det finns inte någon känd effektiv behandling av hundar smittade med Brucella canis.

Se upp för smuggelhundar

Det kan finnas en risk att sjukdomen kommer in i landet med hundar som kommer från andra länder

Sjukdomen är en zoonos vilket innebär att den också kan smitta mellan djur och människa. Den påvisas dock inte så ofta hos människor i Sverige. Personer som lever i nära kontakt med en smittad hund, eller kommer i kontakt med kroppsvätskor, moderkakor, aborterade foster eller döda valpar från en smittad hund, löper större risk att smittas av bakterien. Gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar ska undvika kontakt med smittade hundar. Människor som blir infekterade kan bli behandlade med antibiotika. Om du har frågor om brucella canis hos människa kan du kontakta läkare eller Folkhälsomyndigheten.

Sjukdomen leder bland annat till testikelinflammation och aborter och det kan vara svårt att i en större grupp av hundar påvisa att gruppen är fri från smitta. Därför kan den få allvarliga konsekvenser om du exempelvis är uppfödare eller har hunddagis.

Brucellos hos hund är en sjukdom som främst överförs vid parning och insemination. Bakterien trivs och förökas särskilt snabbt i livmoder och testiklar, men förekommer även i andra organ. Den kan även spridas via infekterad urin mellan hundar som är i nära kontakt med varandra.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att din hund är smittad ska du genast kontakta veterinär. Innan du får vidare instruktioner av din veterinär är det viktigt att du ser till att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur. Det gör du genom att isolera hunden från andra hundar.

Om din hund är smittad

Om det visar sig att din hund är smittad börjar vi att spåra smittkällan och hundar som misstänks vara smittade isoleras direkt och provtas.

Eftersom det är en allvarlig sjukdom kan vi besluta om åtgärder för att begränsa smittan. För att förhindra att sjukdomen etablerar sig kan det enda effektiva alternativet vara att avliva smittade hundar. Det är också viktigt att du sanerar miljön där hunden har varit. Bakterien trivs inte utanför hunden och det är lätt att sanera genom rengöring och desinfektion.

Råd när du tar in hundar från andra länder eller om ska avla med utländska hundar

Om du föder upp hundar, planerar att ta in hundar till Sverige eller om du ska avla på utländska hundar bör du göra det här:

  • Kolla upp kennelns eller uppfödarens bakgrund och rykte.
  • Be att få referenser från tidigare valp- eller hundköpare.
  • Begär att få ett friskintyg på valpen eller hunden.
  • Testa om hunden har Brucella canis, innan du tar in den till Sverige.
  • Testa både tik och hane för Brucella canis inför varje parning eller insemination
  • Isolera rutinmässigt nya hundar innan dem får träffa andra hundar.

Dvärgbandmask

Rävens dvärgbandmask är en parasit som har räv eller mårdhund som huvudvärd. Hundar kan också bli huvudvärd och då i sin tur sprida smittan vidare till gnagare och människor.

Rävar, mårdhundar och hundar som har bandmasken visar inte några symtom på sjukdom. Smittan finns framförallt i östra delarna av i Europa men har även spridits västerut och har även påvisats i Sverige.

Dvärgbandmaskens livscykel

I huvudvärden det vill säga hos en hund eller hos en räv utvecklas parasiten till en mycket liten bandmask. Masken producerar ägg som kommer ut med avföringen, som en gnagare kan äta upp. Gnagaren fungerar sedan som mellanvärd för parasiten. I gnagaren utvecklas ägget till en larv i form av en blåsmask. En ny huvudvärd smittas sedan genom att äta en smittad sork.

Om en människa får i sig äggen, kan hon också bli mellanvärd och få blåsmask i levern eller andra organ. För människor är dvärgbandmask en allvarlig sjukdom.

Krav på avmaskning när du reser till annat land

Om du reser till Irland, Malta, Finland, Storbritannien eller Norge ska du avmaska din hund innan du reser. Din veterinär ska intyga det i hundens pass.

Om din hund äter gnagare

Din hund kan bli smittad när den äter gnagare, till exempel möss. Det gäller oavsett om den är i Sverige eller utomlands. Om din hund har fått springa lös i skogen eller varit där den kan ha ätit smågnagare kan den ha blivit smittad. För att få råd om avmaskning kan du kontakta din veterinär.

Avmaskningsmedel som du kan använda

Det är samma avmaskningsmedel oavsett om du reser med hunden eller är hemma i Sverige. Avmaskningsmedel med praziquantel (kan också stavas prasikvantel) kan du köpa receptfritt på apotek i Sverige. Om du ska ut och resa kan du ta med dig medlet. Du kan också använda epsiprantel, som finns att köpa utomlands.

Det finns två olika typer av dvärgbandmask

Det finns två olika dvärgbandmaskar som kan drabba hundar. Hundens dvärgbandmask (Echinococcus granulosus) samt rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis). Båda dessa maskar kan drabba människa (mellanvärd) och orsaka sjukdom.

Rabies

Rabies orsakas av ett virus som är relativt känsligt och förstörs snabbt utanför det infekterade djuret. Alla varmblodiga djur inklusive människa kan infekteras med rabies. Hur stor risk att ett djur får rabies varierar. Men praktiskt taget alla som visar symtom på rabies blir successivt förlamade och dör inom 10 dagar.

Död inom 10 dagar

Rabies är dödligt, vaccinera din hund när du ska ut och resa!

Rabies finns i hela Afrika, Mellersta Östern, Nord-, Central och Sydamerika, samt i stora delar av Asien. I Europa finns rabies bara i de östra delarna, med undantag för några få fall varje år som förs in i Medelhavsländerna med djur som smugglats in framför allt från Afrika. I Sverige är vi i dag fria från rabies.

Hos hundar börjar rabies med förändring av temperamentet. Hundar som normalt är vänliga mot människor blir plötsligt bitska och osäkra medan skygga hundar blir tillgivna.

Så här sprids rabies

Rabiesvirus överförs via infekterad saliv och nästan alltid genom bett eller slickningar av ett rabiessmittat djur. Viruset sprids via nervbanorna till hjärnan där det orsakar inflammation. Tiden från det att ett djur smittats tills dess att det visar symtom varierar mellan 10 dagar och flera månader. Inkubationstiden sägs vanligen vara cirka 4-6 månader. Djuren avlider vanligtvis inom 10 dagar från det att de första sjukdomstecknen ses.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att din hund är smittad med rabies ska du genast kontakta veterinär. Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du se till att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till människor och andra djur. Det gör du genom att isolera hunden från både människor och andra djur.

Skydda ditt djur mot rabies

Om du bara har din hund i Sverige behöver du inte vaccinera den. Men om du ska ut och resa och ta med din hund utomlands måste du vaccinera den.
Det finns regler både för att få ta ut djur från Sverige och för att få ta in djur till Sverige.

MRSA hos hund

MRSA är en förkortning för meticillinresistent (Staphylococcus aureus) och innebär att bakterien är resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika. MRSA kan ofta vara multiresistent, det vill säga den är resistent mot flera olika typer av antibiotika. MRSA är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa.

MRSA är framför allt en hudbakterie. Som hundägare ska du därför vara uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner, särskilt om hunden också har behandlats med antibiotika eller får en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp. För att veta om det är MRSA måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent. Under rubriken infektioner orsakade av resistenta bakterier kan du läsa mer om antibiotikaresistens hos djur.

Om din hund har en MRSA-infektion

Om du får besked från din veterinär att din hund har en MRSA-infektion finns det krav som du måste följa. Kraven handlar om: informationsplikt, kontaktisolering, transportregler och rengöring. Syftet med kraven är att minska risken för att smitta ska spridas till andra djur och människor under den tid då djuret utsöndrar mest bakterier, det vill säga under den akuta sjukdomsfasen.

Kraven gäller när din hund har en pågående klinisk infektion, vilket innebär att den har en infektion med symtom.

Om din hund endast konstateras bära på MRSA vid en provtagning men inte har några symtom på en infektion omfattas du inte av kraven. Men det finns rekommendationer som du bör känna till.

MRSP hos hund

Förkortningen MRSP står för meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius. Staphylococcus pseudintermedius är en bakterie som ofta normalt förekommer på huden hos hundar. Bakterien kan även förekomma hos katter och andra djurslag. Den kan även orsaka sjukdom och då framförallt hudinfektioner. En MRSP är ofta multiresistent, det vill säga den är resistent mot flera olika typer av antibiotika. Ibland kan en MRSP vara resistent mot alla tillgängliga antibiotika, vilket innebär att det inte finns några verksamma antibiotika kvar att behandla med.

Som hundägare ska du därför vara uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner, särskilt om hunden också har behandlats med antibiotika eller får en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp. För att veta om det är MRSP måste veterinären ta prov för att också testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent.

Människor som varit i kontakt med djur som är infekterade med MRSP kan bära bakterien på huden och kan då sprida den vidare till andra djur. I enstaka fall kan även människor infekteras av en infektion med MRSP. Du kan läsa mer om antibiotikaresistens under rubriken infektioner med antibiotikaresistenta bakterier.

Om din hund har en MRSP-infektion

Om du får besked från din veterinär att din hund har en MRSP-infektion finns det krav som du måste följa. Kraven innebär att du har informationsplikt och begränsningar för var hunden får vistas. Syftet med kraven är att minska risken för att smitta ska spridas till andra djur och människor under den tid då djuret utsöndrar mest bakterier, det vill säga under den akuta sjukdomsfasen. Kraven gäller när din hund har en pågående klinisk infektion, vilket innebär att den visar symtom på en infektion.

Om din hund endast konstateras bära på MRSP vid en provtagning men inte har några symtom på en infektion omfattas du inte av kraven. Men det finns rekommendationer som du bör känna till.

Hygienregler

För att minska spridningen av smittor mellan djur och mellan djur och människor finns så kallade hygienregler. Hygienreglerna gäller oavsett om du har en anläggning med livsmedelsproducerande djur, hästar eller någon annan typ av djurhållning. Det finns dock ett undantag och det är om du endast har djuren i din privata bostad.

Observera att reglerna för besöksverksamhet gäller för dig som har en vård- eller terapihund.

I miljöer där det finns djur kan det finnas bakterier och andra smittämnen som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att du informerar besökare om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor så kallade zoonoser.

Kunskap minskar risken för smitta

Det är viktigt att du känner till hur smitta kan spridas mellan djur och mellan djur och människor. Kunskapen gör att du kan arbeta förebyggande och då minska risken för att utsätta både djur och människor för smitta. Det handlar om att förhindra att eventuell smitta som finns hos dina hundar sprids vidare till andra djur och människor och att eventuell smitta som finns hos andra inte sprids till dina hundar.

Genom att minska risken för att smittspridning bidrar du till både friska djur och friska människor. Det innebär i sin tur att behovet av antibiotika minskar, vilket minskar risken för spridning av antibiotikaresistenta bakterier.

Så här sprids smitta

Det är bra att känna till hur smittor sprids. Så här sprids smitta mellan djur och mellan djur och människor:

  • vid direktkontakt med smittade individer
  • vid indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
  • via livsmedel, foder och vatten
  • via vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och gnagare.

Rena händer är viktigt

Rena händer är viktigt för att förhindra att smittor sprids från djur till människor liksom från människor till djur. Handtvätt med tvål och vatten samt handsprit både före och efter kontakt med djur minskar risken för smittspridning.

Hygienregler för din verksamhet

Det finns allmänna hygienregler för alla verksamheter samt särskilda hygienregler för dig som också har besöksverksamhet. Om du endast håller djuren i din privata bostad omfattas du inte av hygienreglerna. Dock omfattas vård- och terapihundar av kraven för besöksverksamhet.

Allmänna hygienregler

De allmänna hygienreglerna gäller för alla som har djur, förutom om djuren endast hålls i privat bostad. Om du har besöksverksamhet, det vill säga om du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina hundar, finns det fler regler.

Handtvätt och desinfektion

Du måste se till att alla som vistas i din anläggning har möjlighet att tvätta händerna med flytande tvål, varmt och kallt vatten både före och efter kontakt med hundarna. För vissa yrkesgrupper, som veterinärer och annan djurhälsopersonal med flera, är det dessutom viktigt att de har tillgång till handtvätt nära djuren.

Det ska också finnas handsprit. Men att enbart erbjuda handsprit räcker inte eftersom den inte fungerar om händerna är smutsiga eller kladdiga. Dessutom finns det vissa smittor där handsprit helt saknar effekt.

Informera om vilka regler som gäller

Om du tar emot personer som deltar i en utbildning inom djurvård eller djurhållning eller som är med i en kommuns dagverksamhet exempelvis inom grön omsorg och grön rehabilitering ska du också informera dessa om vilka regler som gäller hos dig för att förhindra smittspridning.

Om du erbjuder allmänheten möjlighet till direktkontakt med dina hundar har du en besöksverksamhet. Då finns det fler regler som du måste följa.

Hygienregler för dig som har besöksverksamhet

Om du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina hundar som räknas det som besöksverksamhet. Det gäller både när du tar emot besök och om du tar med hundarna till en annan plats till exempel en mässa, marknadsdag, skola eller äldreboende. Det gäller oavsett om du tar betalt för att visa dina hundar eller inte.

Om du har en vård- eller terapihund gäller reglerna för besöksverksamhet. Det beror på att när din vård- eller terapihund arbetar inom vård och omsorg så räknas det som en besöksverksamhet, även om du annars håller din hund i din privata bostad.

Personer som inte räknas som besökare

Följande personer räknas inte som besökare i din besöksverksamhet:

  • vänner och grannar
  • personal
  • personer som har hund i en inackorderingsverksamhet eller som deltar vid träning och tävling
  • köpare och säljare av djur eller varor
  • personer som är på anläggningen för att utföra ett arbete.
Du ska ta fram besöksregler och informera dina besökare

När du har besöksverksamhet gäller de allmänna hygienreglerna men du ska också ta fram särskilda besöksregler som är anpassade både till din verksamhet och till vilka besökare du har. I miljöer där det finns djur kan det finnas smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att besökare får information om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor så kallade zoonoser.

Många besökare är ovana vid djur och har liten kunskap om smittrisker. De kanske inte känner till att också kläder och skor kan föra med sig smittor. Ett annat exempel är att små barn inte förstår att de kan bli sjuka och att det är viktigt att tvätta händerna. Då kan det vara bra att en vuxen har extra tillsyn över mindre barn så att de inte utsätter sig mer än nödvändigt för eventuella smittor och också tvättar sina händer.

Om du har en vård- eller terapihund bör du ta fram besöksreglerna i samråd med den vård- eller omsorgsverksamhet där hunden arbetar.

Du kan gärna ta fram reglerna i samråd med din veterinär.

Det ska finnas handtvätt nära djuren

När du har besöksverksamhet ska en besökare kunna tvätta händerna med minst kallt vatten, i närheten av djuren de besöker. Det ska finnas flytande tvål och möjlighet till att torka av händerna. Du får inte ha handdukar som flera personer använder men du kan ha engångshanddukar som bara används en gång till exempel pappershanddukar eller handtorkar som torkar händerna med luft. Det ska också finnas handsprit.

Om det inte är möjligt att uppfylla kraven på grund av att besöket sker på en plats där det inte finns tillgång till rinnande vatten kan du istället erbjuda våtservetter för att besökarna ska kunna rengöra händerna. Det ska också finnas handsprit.

Du bör uppmana samtliga besökare som vistas i anläggningen att tvätta och desinficera händerna både före och efter kontakt med djuren. Detta gäller även om de bara har varit på anläggningen utan att ha varit i kontakt med några djur. Det är särskilt viktigt med rena händer om besökarna har möjlighet att fika eller äta under besöket.

Informera alla besökare och personal

Det är du som är ansvarig för besöksverksamheten som är skyldig att se till att besökarna känner till vilka regler som finns.

På vilket sätt du informerar dina besökare väljer du själv. Du kan informera varje grupp eller person muntligt vid besöket, skicka ut skriftligt informationsmaterial innan besök eller ha skyltar uppsatta vid de djur som besökaren får träffa.

Du ska också informera all personal om vilka besöks- och hygienregler som gäller.

Anmäl besöksverksamhet

När du har fler än tre besökstillfällen per år måste du anmäla din besöksverksamhet till länsstyrelsen i det län där du har din verksamhet. Det gäller även om du sedan tidigare har ett tillstånd för djurhållning enligt djurskyddslagen. Du kan kontakta länsstyrelsen direkt eller använda blanketten. Det finns dock vissa uppgifter som måste ingå i anmälan. Om du ändrar verksamhet eller slutar ska du också anmäla detta.

Om du inte följer hygienreglerna

Det är länsstyrelsen som kontrollerar att du följer både de allmänna hygienreglerna och reglerna för besöksverksamhet. Om du inte gör det kan du beläggas med vite.
Vid en kontroll av en besöksverksamhet ska du kunna redogöra muntligt för vilka besöksregler som finns och hur du informerar besökarna. Du är dock inte skyldig att kontrollera att besökarna följer reglerna. Men de ska ha fått information om vad de själva kan göra för att minska riskerna av att bli smittade av djuren.

Infektioner orsakade av resistenta bakterier

Antibiotika är en stor grupp viktiga läkemedel som är till för att behandla infektioner orsakade av bakterier hos både djur och människor. Men bakterier kan bli resistenta det vill säga utveckla motståndskraft mot ett eller flera sorters antibiotika. De bakterier som är resistenta mot flera typer av antibiotika kallas för multiresistenta bakterier.

Problem med antibiotikaresistenta bakterier

Utveckling och spridning av antibiotikaresistenta bakterier är ett snabbt växande problem i hela världen. I Sverige har vi ännu ett ganska gynnsamt läge jämfört med hur det är i många andra länder. Därför är det viktigt att vi tillsammans fortsätter arbetet för att bevara möjligheten till effektiv behandling av bakteriella infektioner hos människa och djur! Du som har djur har en mycket viktig roll i det arbetet.

Antibiotika räddar liv

Antibiotika är till för att rädda liv och är en nödvändighet i vår moderna sjukvård, både för djur och människor. Vid akut- och intensivvård, vård av förtidigt födda, cancerbehandlingar, organtransplantationer och byten av exempelvis en höftled är det nödvändigt att kunna använda antibiotika.

Ett ansvar att använda antibiotika

Tillgång till verksamma antibiotika och en ansvarsfull användning är också en förutsättning för att trygga en framtida livsmedelsproduktion och livsmedelssäkerhet.

Antibiotika slår inte bara ut de bakterier som är skadliga för den som blir behandlad utan de kan också slå ut och skada de så kallade goda bakterierna, som är till för att skydda oss. Det kan ta lång tid innan bakteriefloran återhämtar sig efter en antibiotikabehandling. Detta är ytterligare ett skäl till att du bara ska använda antibiotika när det verkligen behövs.

Svårt att behandla viktigt att förebygga

Infektioner som är orsakade av resistenta bakterier kan vara mycket svåra eller omöjliga att behandla. Därför är det viktigt att du som har djur

  • i första hand försöker se till att dina djur håller sig friska, eftersom det är mindre risk att friska djur får infektioner som behöver behandlas med antibiotika. Det gör du bland annat genom god skötsel och djurmiljö, bra foder och vatten och bra rutiner för att minska risken för att sprida smitta.
  • skaffar dig kunskap om hur smitta, inklusive resistenta bakterier sprids
  • vet att alla infektioner som är orsakade av bakterier inte alltid behöver behandlas med antibiotika
  • känner till att antibiotika helt saknar effekt på virusinfektioner
  • bara använder antibiotika när det ordineras av en veterinär och alltid följer veterinärens anvisningar.

Att använda antibiotika

Använd bara antibiotika när en veterinär ordinerar det och följ alltid veterinärens anvisningar för behandlingen.

Spridning av resistenta bakterier

Du kan vara bärare utan att vara sjuk

Du eller dina djur kan bära på en resistent bakterie utan att vara sjuk. Det finns då en risk att bakterien sprids till andra. Ofta är det först vid en infektion som det upptäcks att det finns en resistent bakterie.

Resistens kan sprida sig till andra bakterier

Vissa resistenta bakterier kan sprida sin resistens till andra bakterier som i sin tur kan orsaka en infektion som är svår att behandla.

Kan spridas mellan djur och människor

Flera av bakterierna som kan vara resistenta är också zoonoser, det vill säga att de kan sprida sig mellan djur och människor. Djur som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till människor och människor som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till djur.

Det här är några exempel på vad som ökar risken för att resistenta bakterier kan sprida sig:

  • bristande biosäkerhet och hygienrutiner
  • antibiotikabehandling
  • handel med och förflyttningar av djur, djurprodukter samt livsmedel, både inom Sverige och mellan länder
  • djurs och människors resande mellan olika länder.

Det är viktigt att tvätta händerna

Det finns en liten risk att du blir smittad när du har kontakt med djur som bär på resistenta bakterier eller att du själv smittar dina djur om du bär på resistenta bakterier. Risken minskar om du är noggrann med din handhygien. Du bör tvätta händerna både före och efter kontakt med djuren och deras gödsel, särskilt viktigt är det vid till exempel sårvård eller om du själv har sår på händerna.

Du är skyldig att se till att alla som vistas på din anläggning har möjlighet att tvätta händerna både före och efter besöket. Läs mer om detta under rubriken Hygienregler.

Exempel på resistenta bakterier

Vissa typer av resistenta bakterier hos djur är anmälningspliktiga. Det betyder att när en veterinär eller laboratorium påvisar bakterien ska de anmäla det till oss. Vilka dessa är står under respektive bakterie.

Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA)

MRSA är en stafylokock (Staphylococcus aureus) som är resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika. MRSA kan ofta vara multiresistent, det vill säga den är resistent mot flera olika typer av antibiotika.

Tidigare har ordet sjukhussjuka använts för MRSA eftersom den från början spred sig på sjukhus och orsakade svårbehandlade infektioner. Idag sprids MRSA framför allt ute i samhället.

MRSA är en zoonos och både djur och människor kan bära på bakterien utan att visa några symtom.

Det finns en särskilda variant av MRSA som är vanlig hos lantbruksdjur i många länder. I dessa länder är det därför vanligt att människor som är i nära kontakt med djur också bär på denna typ av MRSA.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSA är framför allt en hudbakterie. Som djurägare ska du därför vara uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner, särskilt om djuret också behandlats med antibiotika eller får en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp. För att veta om det är MRSA måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent.

MRSA är anmälningspliktigt hos djur. Hos djur är även vissa andra stafylokocker (koagulaspositiva stafylokocker) som är resistenta mot meticillin anmälningspliktiga.

MRSA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt. En person som är infekterad med eller bär på MRSA kan också få särskilda förhållningsregler av sin läkare för att minska risken att smitta andra.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSA-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls för livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

Meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius (MRSP)

Staphylococcus pseudintermedius är en bakterie som ofta förekommer normalt på huden hos hundar. Den kan även orsaka sjukdom och då framförallt hudinfektioner. Bakterien kan vara resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika.

Bakterien kan också utveckla en meticillinresistens och kallas då MRSP. Bakterien är då resistent både mot penicilliner, penicillinliknande antibiotika samt även cefalosporiner. Ofta är en MRSP multiresistent, vilket innebär att den är resistent mot flera olika typer av antibiotika. Då finns det få behandlingsalternativ kvar vid en infektion. Det finns dessutom en risk att bakterien även utvecklar resistens mot de få kvarvarande verksamma antibiotika som finnas att välja på. Därför är det mycket viktigt att spridning och ytterligare resistensutveckling motverkas.

MRSP förekommer i första hand hos hund, men även katter och andra djur kan infekteras av MRSP. Människor blir normalt inte sjuka av MRSP men kan om de har kontakt med infekterade djur bära bakterien på huden och sprida den till andra djur.

Den viktigaste åtgärden för att minska vidare spridning av MRSP är god vårdhygien. God vårdhygien innebär att djurhälsopersonalen har rutiner i arbetet som förhindrar smittspridning mellan patienter och mellan patienter och personal. Det är därför viktigt att informera om att djuret har en infektion eller bär på MRSP vid kontakt med djursjukvården så personalen kan vidta åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Djur med en pågående infektion med MRSP ska inte vistas i miljöer som hunddagis, hund- och kattpensionat eller i andra typer av verksamheter där det finns stor risk för smittspridning till många andra djur.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSP är framför allt en hudbakterie som kan finnas hos friska hundar, katter eller andra djur. Om djuret behandlas med fel sorts antibiotika eller får en hudinfektion kan MRSP-bakterierna ta över och orsaka svårbehandlade infektioner och då framförallt hudinfektioner. Du ska vara uppmärksam på svårläkta sår, särskilt efter ett kirurgiskt ingrepp och hudinfektioner.

För att veta om det är MRSP måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent. MRSP är anmälningspliktigt hos djur.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSP-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls för livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

ESBL-bildande bakterier

ESBL är en egenskap och inte en sorts bakterie. Förkortningen ESBL står för ”extended spectrum beta-lactamases”.

Det är en grupp enzymer som bryter ner beta-laktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). Dessa enzymer kan finnas hos många olika bakteriearter, men framförallt hos tarmbakterier som exempelvis E. coli och Salmonella. Det innebär att bakterierna blir resistenta mot flera olika typer av antibiotika.

ESBL-bildande bakterier sprids på samma sätt som andra bakterier men en bakterie som bär på ESBL kan också sprida sin resistens till andra bakterier som finns i närheten, så att även dessa blir resistenta.

ESBL ökar i samhället

Förekomsten av ESBL ökar hos människor i hela världen och svenska studier har visat att runt fem procent av friska svenskar bär på ESBL-bildande bakterier i tarmen.

Alla djurslag kan bära på ESBL-bildande bakterier i tarmen. Ibland orsakar dessa bakterier en infektion som kan vara svår att behandla. Jämfört med hur det ser ut i många andra länder är förekomsten hos svenska djur låg. Ett undantag är slaktkyckling där ESBL spreds i samband med import av avelsdjur för några år sedan. I dag har ESBL-förekomsten minskat hos svenska slaktkycklingar eftersom näringen i samarbete med SVA och Jordbruksverket arbetat hårt med att begränsa spridningen.

Eftersom det handlar om tarmbakterier kan bakterierna även spridas via livsmedel och vatten. Därför är en god livsmedelshygien viktigt. ESBL-bildande bakterier dör exempelvis vid upphettning.

ESBL-CARBA

Det finns en speciell typ av ESBL som heter ESBL-CARBA. Denna typ är även resistent mot de antibiotika (karbapenemer) som annars används för att behandla multiresistenta ESBL-bildande bakterier. Detta innebär att för sådana infektioner finns det endast mycket få eller inga verksamma antibiotika kvar att behandla med.

I Sverige ses fortfarande endast enstaka fall av ESBL‑CARBA hos människor och det finns ännu inga fynd rapporterade från djur. Däremot ökar förekomsten av ESBL‑CARBA runt om i världen och ESBL‑CARBA har även rapporterats hos flera olika djurslag. Precis som vanliga ESBL kan ESBL‑CARBA även spridas via livsmedel och vatten

ESBL‑CARBA hos djur är anmälningspliktigt.

ESBL‑CARBA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Vankomycinresistenta enterokocker (VRE)

Enterokocker är tarmbakterier som lätt kan spridas i sjukhusmiljö och orsaka allvarliga infektioner. De är naturligt resistenta mot en rad vanliga antibiotika men kan också utveckla resistens mot alla kända antibiotika, vilket innebär att en infektion kan vara mycket svår att behandla.

VRE kan också finnas hos livsmedelsproducerande djur. De är i dag vanligare utomlands men har hittats hos svensk kyckling. Det finns dock inte några kända fall på människor i Sverige som går att koppla till svensk kyckling.

VRE hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Författningar

Söker efter 2004:2

Söker efter 1999:102

Söker efter 2002:98

Söker efter 2012:24

Söker efter 2013:14

Senast uppdaterad: 2021-03-17