Epizootier och andra allvarliga smittsamma djursjukdomar

Du som är veterinär behöver känna till hur du ska hantera epizootier och a-, b- och c-sjukdomar. Vi sammanfattar hur du ska göra enligt EU:s djurhälsolag och våra nationella bestämmelser, när det gäller sjukdomar hos landlevande djur, utom bin.

På vår sida om anmälningspliktiga sjukdomar kan du läsa mer om vad som gäller om du misstänker en sjukdom som inte omfattas av epizootilagen.

Allvarliga smittsamma djursjukdomar

Med allvarliga smittsamma djursjukdomar menar vi de sjukdomar som normalt inte finns i landet och som vi kommer att bekämpa för att utrota om våra djur blir drabbade. Det är i första hand sjukdomar som kan ha en stor påverkan på ekonomi och handel, men även zoonoser som kan orsaka allvarlig sjukdom hos människor.

EU har en gemensam förteckning över sådana sjukdomar. Utöver den finns det också i den svenska epizootilagen en lista över sjukdomar som vi nationellt har bestämt att vi ska bekämpa (så kallade epizootier).

EU:s förtecknade sjukdomar

EU:s djurhälsolagstiftning innehåller regler för att bekämpa a-, b- och c-sjukdomar. Alla a-sjukdomar bekämpas enligt en och samma grundprincip, då alla djur i den drabbade besättningen avlivas och det införs restriktionszoner i angränsande områ­den.

Reglerna för bekämpning av b- och c-sjukdomar varierar mer mellan de olika sjukdomarna.

 

Epizootilagens sjukdomar

I Jordbruksverkets föreskrifter om att förebygga och bekämpa vissa djursjukdomar beskriver vi vilka sjukdomar som omfattas av epizootilagen (SJVFS 2021:48 saknummer K3).

De flesta av epizootierna är också förtecknade som a-, b- eller c-sjukdomar i EU:s förteckning över djursjukdomar. Det innebär att de flesta av åtgärderna vid ett utbrott styrs av EU:s bestämmelser. Men det har ändå betydelse om sjukdomen också är att betrakta som en epizootisk sjukdom, bland annat för att djurägaren då har rätt att få ersättning.

Tabeller över allvarliga smittsamma djursjukdomar

Tabellerna visar de sjukdomar hos landlevande djur utom bin som vi kommer att bekämpa om de påträffas i landet. I tabellerna över a-, b- och c‑sjuk­domar har vi markerat vilka som också är epizootier. Det finns också en tabell över övriga epizootier, som vi bekämpar med stöd av vår nationella lagstiftning (epizootilagen). 

A-sjukdomar

A-sjukdomar

Djurslag

Sjukdom

Smittämne

Epizooti

Vektor

Flera

Mul- och klöv‑

sjuka(MK)

Aphtovirus (FMD-virus)

X

-

Flera

Rift Valley fever

RVF-virus

X

mygg

Flera

Boskapspest

Rinderpestvirus

X

-

Nöt

Elakartad

lungsjuka (CBPP)

Mycoplasma mycoides subsp. mycoides, small colony type (SC)

X

-

Nöt

Lumpy skin disease

LSD-virus

X

flugor och mygg

Får och get

Peste des petits

ruminants

PPR-virus

X

-

Får och get

Får- och getkoppor

(sheep pox, goat pox)

Fårkoppvirus, getkoppvirus

X

-

Får och get

Smittsam pleuropneu­moni/elakartad lungsjuka hos get

M. capricolum subsp. capripneumoniae

-

-

Hästdjur

Afrikansk hästpest

AHS-virus

X

svidknott

Hästdjur

Rots (glanders)

Burkholderia mallei

-

-

Gris

Afrikansk svinpest

ASF-virus

X

(mjuka fästingar - inte rele­vant för rest­rik­tioner)

Gris

Klassisk svinpest

CSF-virus

X

-

Fåglar

Newcastlesjuka hos fjäderfä och andra fåglar i fångenskap

högpatogent para­myxo­virus typ 1

X

-

Fåglar

Aviär influensa

HPAI-virus

X

-

B-sjukdomar

B-sjukdomar

Djurslag

Sjukdom

Smittämne

Epizooti

Kommentar

Flera

Rabies

Lyssavirus

X

-

Flera

Brucellos

Brucella abortus, B. melitensis och B. suis.

Brucella ovis.

X

Brucellos är en b-sjukdom bara för nötkreatur, bison och Bubalus ssp samt för får och get (ej B. ovis). Det är en epizootisjukdom för alla livsmedelsproducerande djur, oavsett djurslag.

Flera

Tuberkulos

M. tuberculosis komplexet

X

Tuberkulos är en b-sjukdom bara för nötkreatur, bison och Bubalus ssp. Tuberkulos av human eller bovin typ är en epizootisjukdom (oavsett vilket djurslag som det påträffas hos).

C-sjukdomar som Sverige har officiell frihet för

C-sjukdomar som Sverige har officiell frihet för

Djurslag

Sjukdom

Smittämne

Epizooti


Flera

Blåtunga (bluetongue)

Blåtungevirus

X


Flera

Aujeszkys sjukdom (AD)

AD-virus

X


Nöt

Infektion med bovint herpes-virus 1 (IBR/IPV/IBP)

Bovint herpesvirus typ 1

X


Nöt

Enzootisk bovin leukos (EBL)

Bovint leukemivirus



Övriga epizootiska sjukdomar som bekämpas med nationell lagstiftning eller annan EU-lagstiftning än AHL

Övriga epizootiska sjukdomar som bekämpas med nationell lagstiftning eller annan EU-lagstiftning än AHL

Djurslag

Sjukdom

Smittämne

Flera

Vesikulär stomatit (VS)

VS-virus

Flera

Mjältbrand (anthrax)

Bacillus anthracis

Flera

Paratuberkulos

Mycobacterium avium subsp. paratuberculosis

Flera

Transmissibla spongiforma encephalopatier (TSE) (Inklusive BSE hos nöt, scrapie hos får och CWD hos hjortdjur)

Prion (PrPSc)

Hästdjur

West Nile fever

West Nile-virus

Hästdjur

Virala encephalopatier och encephalomyeliter, inklusive Eastern equine encephalomyelitis (EEE), Japanese encephalitis (JE), Western equine encephalomyelitis (WEE) och Venezuelan equine encephalomyelitis (VEE).

EEE-virus, JE-virus, WEE-virus och VEE-virus m. fl.

Gris

Porcine reproductive and respiratory syndrome (PRRS)

PRRS-virus

Övrigt

Filovirusinfektion hos primater

Filovirus


Bestämmelser om bekämpning

De bestämmelser som finns för hur vi ska bekämpa allvarliga smittsamma djursjukdomar finns i EU:s djurhälsolagar, nationella lagar och förordningar och i Jordbruksverkets föreskrifter om förebyggande och bekämpning av vissa djursjukdomar (SJVFS 2023:15, saknummer K3).

Olika bestämmelser kompletterar varandra

När du läser bestämmelserna är det viktigt att tänka på att ingen författning kan läsas fristående från de andra. EU:s djurhälsolag består både av en huvudakt som fungerar som en ramlag, och ett antal delegerade förordningar med kompletterande regler. EU-reglerna kompletteras i sin tur av svenska lagar och förordningar, och därutöver kommer Jordbruksverkets föreskrifter som kompletterar och reglerar vissa detaljer för både de EU-gemensamma och de nationella förordningarna och lagarna.

Reglerna i Jordbruksverkets föreskrifter om förebyggande och bekämpning av vissa djursjukdomar (K3) gäller de så kallade åtgärdssjukdomarna. Det är sjukdomar som kan överföras mellan djur eller mellan djur och människor och som ska bekämpas enligt EU:s bestämmelser eller med stöd av epizootilagen. I begreppet ingår också sjukdomar som bekämpas med stöd av den så kallade provtagningslagen om provtagning på djur, med mera (lag 2006:806). De sjukdomarna finns inte förtecknade någonstans utan provtagningslagen kan användas för alla sjukdomar där Jordbruksverket ser ett behov av att gå in med någon typ av åtgärd. Alla de allvarliga smittsamma djursjukdomar som finns under rubriken Tabeller över allvarliga smittsamma djursjukdomar, är åtgärdssjukdomar.

Beredskapsplanen för allvarliga smittsamma djursjukdomar

Den nationella beredskapsplanen för allvarliga smittsamma djursjukdomar (BAS) beskriver:

  • översiktligt vad som behöver göras
  • vilka myndigheter och organisationer som deltar
  • ansvar och roller vid ett utbrott av allvarliga smittsamma djursjukdomar.

Beredskapsplanen kommer att ersätta epizootihandboken.

Ditt övergripande ansvar som veterinär

Enligt EU:s djurhälsolag har du som veterinär ett ansvar för att:

  • vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra att sjukdomar introduceras, utvecklas och sprids
  • utföra en korrekt diagnostik och differentialdiagnostik för att utesluta eller bekräfta en sjukdom, och på så sätt se till att sjukdomar påvisas tidigt
  • delta aktivt i arbetet för att:
    • förbättra djurhållarnas och samhällets medvetenhet om djurhälsa och om samspelet mellan djurhälsa, djurskydd och människors hälsa
    • förebygga sjukdomar
    • snabbt reagera vid misstanke om sjukdomar
    • tidigt påvisa sjukdomar
    • öka medvetenheten om resistens mot behandlingar och följderna av sådan resistens.
  • Samarbeta med Jordbruksverket, djurhållarna och andra som arbetar med djur när du ska tillämpa förebyggande åtgärder och bekämpa sjukdomar som finns i djurhälsolagstiftningen.

Din roll vid hantering av misstankar

Om det finns en misstanke om en allvarlig smittsam djursjukdom kan du bli involverad på flera olika sätt. Det kan vara att:

  • du själv misstänker en allvarlig smittsam djursjukdom på grund av symtom hos djur som du undersöker, fynd vid obduktion eller besiktningsfynd vid slakt
  • en djurägare kontaktar dig eftersom hen misstänker en allvarlig smittsam djursjukdom
  • Jordbruksverket utser dig för att delta i en smittutredning till exempel på grund av att ett övervakningsprov har blivit positivt eller att Jordbruksverket fått information om en misstanke.

Så här förbereder du dig när du ska besöka en anläggning med en misstanke

  • Ta kontakt med djurägaren för att samla information om symtom som djurägaren noterat och för att informera hen om vilken tid du kommer till gården.
  • Ta med dig rätt utrustning och provtagningsmaterial. Det är mycket viktigt att ta rätt typ av prov utifrån misstanken. Kontakta SVA för råd.
  • Ta med eller ladda ner relevanta epiblanketter.

Om utrustningen inte finns på din arbetsplats ska du vända dig till länsstyrelsen. Länsveterinären är ansvarig för att lämna ut utrustningen. Du får med instruk­tioner om hur du ska använda skyddskläder och övrig epizootiutrustning.

Epiblanketter för smittutredningar

Du bör skriva ut en uppsättning blanketter och ta med i din bil för att inte få problem om det inte finns uppkoppling på det ställe du ska till. Följande blanketter finns:

Beroende på vilken sjukdom som misstänks kan du behöva komplettera med nedanstående blanketter:

Prioritera misstankar först

Om du får samtal från en djurägare som beskriver onormal dödlighet, andra tecken på allvarlig sjukdom eller väsentligt minskad produktion med obestämd orsak är du skyldig att utreda detta. Dessa utredningar ska du prioritera och göra skyndsamt.

Om det uppstår en misstanke i en anläggning som ligger i ett högriskområde för fågelinfluensa eller i en restriktionszon ska den alltid prioriteras.

Tillfällen när du ska misstänka en allvarlig, smittsam djursjukdom

Genom att alltid utesluta de allvarligaste sjukdomarna när det finns minsta tveksamhet förstärker vi vår passiva övervakning. Vi kan också visa internationellt att vi har ett fungerande system för tidig upptäckt. Att tidigt upptäcka en nyintroducerad sjukdom kan göra stor skillnad för att effektivt kunna bekäm­pa den. Därför är det bättre att du ringer en gång för mycket än en gång för lite.

Det här ska du göra

De här uppgifterna har du när det finns en misstanke om en allvarlig smittsam djursjukdom. Beskrivningen utgår ifrån EU:s djurhälsolag, epizootilagen och praktiska rutiner.

Undersöka

Som veterinär har du undersökningsplikt. Det innebär att om du misstänker en allvarlig smittsam djursjukdom ska du omedelbart inleda en utredning. För att göra bedömningen om det finns anledning att misstänka en allvarlig smittsam djursjukdom behöver du utgå från en samlad bild av symtom och anamnestiska uppgifter. Information om sjukdomarna och deras symtom finns på SVA:s webbplats.

Du bör ta hjälp av SVA för att få stöd i din bedömning. De kan också hjälpa dig att inleda en utredning.

Du behöver inte ha en stark misstanke för att kontakta SVA. Det är värdefullt för vår övervakning och beredskap att få möjlighet att utreda även svaga misstankar.

Hindra smittspridning

Du ska också göra vad som är nödvändigt för att förhindra att smitta sprids. Det kan till exempel röra sig om att desinficera utrustning och använda skyddskläder.

Tänk även på att skydda dig själv om du misstänker att smittan är en zoonos.

Undersöka kliniskt och ta prover

Du ska utföra klinisk undersökning av djur på anläggningen, i första hand av de som visar symtom. När det gäller fjäderfä ska du även kontrollera anläggningens produktions- och hälso­statistik och notera uppgifter om dödlighet, äggproduktion samt foder- och vattenintag. Om det finns flera avdelningar med fjäderfä ska du göra en visuell kontroll av de friska avdel­ning­arna först, här ingår en kontroll av produktion- och hälsostatistik.

Du ska bara ta prover för att bekräfta eller utesluta att det finns en allvarlig, smittsam djursjukdom om Jordbruksverket har sagt att du ska göra det.

Du ska ta prover i enlighet med de instruktioner som du får från Jordbruksverket och det laboratorium som ska analysera proverna, oftast SVA. Du får också instruktioner om hur du ska packa proverna. Du ska skicka proverna skyndsamt och du ska alltid underrätta laboratoriet om att proverna är på väg. Glöm inte att skicka med din remiss.

Vid starka misstankar, eller då det av annan anledning finns ett behov av att få ett snabbt provsvar, skickas proverna med budbil. Det är länsstyrelsen som samordnar detta. Tänk på att prioritera att ta och få iväg proverna så att det inte blir en onödig fördröjning av provsvaren.

I de fall då inga restriktioner har lagts, eller om det gäller en långsammare sjukdom som inte är så brådskande att diagnosticera skickas proverna ofta med post.

Spärrförklara

Om du har grundad anledning att anta att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat ska du i den utsträckning som behövs för att motverka smittspridning, besluta om förbud mot att besöka eller lämna anläggningen eller utföra transporter till eller från det område där sjukdomsfallet inträffat eller där du misstänker att det kan finnas smitta.

I de flesta fall räcker det att du tar kontakt med Jordbruksverket, som då kan ta över ansvaret för att lägga restriktioner på anläggningen. Om du av någon anledning inte kan nå Jordbruksverket är du skyldig att själv spärrförklara anläggningen.

Använd blankett

För att spärrförklara använder du blanketten Beslut om spärrförklaring vid misstanke om en epizootisk sjukdom. I blanketten ska du ge tydliga instruktioner till djurägaren om vilka restriktioner som gäller på anläggningen.

Skriftlig dokumentation viktig

Skriftlig dokumentation är viktig för djurhållaren, som i ett stressat läge kanske inte tar in allt som sägs muntligt. Det är viktigt att du också förklarar för djurhållaren vad det innebär när anläggningen blir spärrförklarad.

Lämna beslutet om spärrförklaring till djurhållaren. Skicka kopior digitalt till Jordbruksverket och länsstyrelsen i det aktuella länet. Jordbruksverket kommer att pröva om beslutet ska fortsätta att gälla. Sedan fastställer Jordbruksverket spärrförklaringen genom ett beslut.

Det här ska du besluta om i spärrförklaringen

Du ska samråda med SVA och Jordbruksverket för att göra en gemensam bedömning av dels vilka restriktioner som är lämpliga, dels vilka delar av anläggningen som spärrförklaringen ska omfatta.

I bedömningen inför beslutet ska du väga samman flera faktorer som:

  • vilken sjukdom det handlar om
  • sjukdomshistoria
  • omständigheter på anläggningen
  • möjliga spridningsvägar
  • kliniska fynd
  • resultat av eventuella laboratorieundersökningar.

Ibland är det bara relevant att spärrförklara delar av anläggningen. Det är om det finns separata epidemiologiska enheter, eller stallar där det finns djur som inte är mottagliga av den aktuella smittan. För att kunna avgöra om vissa enheter kan be­traktas som separata epidemiologiska enheter behövs en genomgång av anlägg­ningens hygien­rutiner. Det kan vara krävande och svårt att avgöra i stunden. Då kan det vara bättre att i ett första skede spärra hela anläggningen. Sedan kan Jordbruks­verket justera avgränsningen utifrån information som skaffas i efterhand.

Besöksverksamhet och gårdsförsäljning

Om anläggningen bedriver besöksverksamhet eller gårdsförsäljning behöver du göra en särskild bedömning av om verksamheten ska stängas.

Boningshus

Boningshus ingår oftast inte i spärrförklaringen på anläggningar. De skulle dock kunna ingå om det handlar om till exempel mul- och klövsjuka.

Göra en fysisk avspärrning

Du ska se till att tillfartsvägarna till det spärrförklarade området snarast stängs av på lämpligt sätt. Initialt kan det räcka med att rep, plastband eller motsvarande spänns upp över vägarna. För mer långvariga eller hållfasta avspärrningar kan det krävas vägbommar eller likvärdigt.

Starta en epidemiologisk undersökning

Du ska göra en epidemiologisk undersökning för att ta reda på var smittan kan ha kommit ifrån och vart den kan ha spridits.

Du behöver

  • samla in information om kontakter som den misstänkta besättningen har haft
  • fråga om förflyttningar av djur och produkter
  • fråga om personer och fordon som har varit på anläggningen
  • fråga om andra sätt på vilka sjukdomsagenset skulle kunna ha spridits till eller från anläggningen.

Det här är information som är viktig för att snabbt förhindra spridning av sjukdomen. Vilken period som det är relevant att göra den epidemiologiska undersökningen för, beror på vilken sjukdom som misstänks. Ofta handlar det om tre veckor från den dagen då symtomen upptäcktes.

Till hjälp i undersökningen kan du använda epiblanketter – epi 11 A och B och beroende på vilken sjukdom som misstänks även blanketterna C (för aviär influensa och newcastlesjuka), D (för ASF) och E (för West Nile Fever).

Den information som du har samlat ska du skyndsamt skicka till Jordbruksverket som tillsammans med SVA kommer att fortsätta smittspårningen om fallet blir bekräftat.

Författningar

Söker efter 2021:48

Söker efter 2023:15

Senast granskad: 2023-07-11

Till toppen