Logotyp Jordbruksverket
Logotyp Jordbruksverket

Åkerlandskapet

Insekter, spindeldjur och daggmaskar samt fåglar, fjärilar och fältvilt har sin naturliga plats i odlings­landskapet. De är en del av den biologiska mångfalden. Dessutom är många av dessa till nytta för dig som är trädgårdsodlare eller lantbrukare.

Enkelt att gynna mångfalden

Du som är lantbrukare kan gynna insekter, spindeldjur och dagg­maskar samt fåglar, fjärilar och fältvilt utan att det behöver vara speciellt besvärligt. Här följer några exempel på vad du kan göra för att gynna mångfalden i åkerlandskapet.

Skalbaggsåsar

En ås av gräs mellan två osådda åkrar.

En skalbaggsås med cikoria mellan två skiften. Foto Lena Friberg

En jordvall eller skalbaggsås har flera funktioner. Den ingår som ett led i att minska behovet av att använda växtskydds­medel i grödorna, eftersom den gynnar insekter som äter skadeinsekter. Skalbaggsåsen ger också häckningsmiljöer för exempelvis rapphöns och den ger skydd för harar och annat fältvilt.

Buskar och träd

Buskar och träd som står i rad mellan två åkrar.

En lähäck av buskar och träd på Österlen. Foto Jenny Henriksson

Träd och buskar ger mat, boplatser och skydd för djuren som finns i odlingslandskapet. Om du planterar en häck med buskar och träd, skapar den lä. En häck bromsar också jord som kan följa med vindar när det blåser, så kallad vind­erosion. Den blir också en väg mellan olika livsmiljöer i landskapet. Bäst är en variation av träd och buskar.

Det går även att använda högväxta grödor som tillfälliga häckar. Här trivs insekter, och både fåglar och fältvilt kan hitta föda och skydd. Viltet följer gärna häckarna när de förflyttar sig i det öppna landskapet.

Viltåkrar för fältvilt och fåglar

Ett öppet odlingslandskap med viltåker i förgrunden.

En viltåker med flera olika grödor. Fredrik Widemo

Genom att anlägga en viltåker kan du skapa både foder och skydd för viltet, samtidigt som du kan minska betestrycket på dina odlade grödor. Om du vill minska betestrycket på dina grödor är det viktigt att du sår viltåkern med minst lika smakliga grödor som du odlar, och att du inte sår viltåkern senare än andra åkrar.

Ligger viltåkern ostört nära skydd är chansen större att den utnyttjas ofta. En viltåker kan hjälpa många olika arter av vilt. Då krävs dock att du arbetar med flera olika grödor, och ser till att det finns gott om insekter. Vill du gynna fälthöns ska du inte bekämpa insekter och ogräs på viltåkrarna. Fälthöns som fasan, rapphöna och vaktel är hönsfåglar som i huvudsak lever på öppna fält.

Det är bra om det växer litet ojämnt här och var i viltåkern, eftersom kala fläckar på marken kan ge däggdjur och fåglar en möjlighet att torka upp. Dessutom kan ogräs gro och erbjuda näringsrika frön.

Det här ska du tänka på när du väljer grödor:

  • Havre och vete är smakliga för klövviltet.
  • Röd - och vitklöver är billiga alternativ eftersom de är fleråriga.
  • Blastrova, foderrova, foderoljerättika och solros ger variation. Blastrovan ger också fälthöns skydd och tillgång till insekts­larver samt foder till klövvilt som rådjur och älg.
  • Honungsört, foderraps och cikoria hyser mycket insekter.
  • Honungsört, vitsenap och bovete gynnar fälthöns.

Oskördade grödor för fåglar och fältvilt

Två rapphönor som sitter i en gräsvall.

Rapphöns trivs i oskördad vall. Foto Peter Schmidt

Stråsäd är bra för både fåglar och fältvilt. Därför är det bra om du lämnar otröskade hörn och remsor längs bryn och kantzoner. För både viltet och mångfalden är det bra att få en jämn fördelning mellan höst- och vårsådda grödor. Generellt sett är det brist på stråsäd i skogsbygderna.

Spara en bit vall

Spara en bit av vallen vid första- eller andraskörden. Den ger skydd till harungar, rådjur, storspov, kornknarr och andra fåglar. Du ska helst spara en bit av vallen vid diken, åkerholmar eller i en gip. I vallen du sparar hinner klövern blomma och ge pollen och nektar till pollinerande insekter.

Sandbädd för bin

Grävmaskin gräver fram sand i en gräsbevuxen slänt.

Du kan skala av gräs för att sanden ska blottas vilket gynnar solitärbin. Foto Tommy Karlsson

Vildbin är våra viktigaste pollinerare. En stor del av dem bygger sina bon i öppen sandig mark. Genom att frilägga eller lägga ut sandjord kan du skapa boplatser och öka mängden pollinerare i landskapet.

Halmbalar för humlor

Två halmbalar som står i en kant på en åker.

Två rundbalar intill varandra ger skyddade skrymslen för humlor. Foto Sandra Lindström

Du kan erbjuda övervintrade humledrottningar boplatser genom att placera ut halmbalar på stora skiften där det är långt mellan åkerholmar och fältkanter. Kraftledningsstolpar eller andra odlingshinder kan vara lämpliga platser. Pressa halmen löst och undvik att flytta halmen från april till augusti.

Sprutfria kantzoner

Blommande växter i en kant på en åker.

Flerårig blommande kantzon. Foto Petter Haldén

Sprutfria kantzoner erbjuder en värdefull fristad för många arter, och ger dessutom skydd och föda till viltet. Här finns smakliga växter och gott om insekter. I kantzonen hinner örter blomma, vilket ger insekterna tillgång till nektar och pollen. Växternas frön erbjuder senare värdefull föda för fåglar och mindre däggdjur. Den rika tillgången till insekter gynnar dessutom en mängd olika fåglar, inklusive fält­hönsens kycklingar och ringduva. Allt fältvilt gynnas av träda under delar av året och i bördiga slättbygder där det ofta är stor brist på mark i träda.

I gårdsmiljön

Tre fågelholkar mot en vägg.

Holkar för olika sorters fåglar, stare, tornfalk och slaguggla samt tornseglare. Foto Petter Haldén

I det intensivt brukade slättlandskapet har gårds­miljöerna stor betydelse för den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Du kan exempelvis gynna mångfalden på följande sätt:

  • renovera och behålla tegeltak, det ger boplatser till fåglar som svalor och sädesärlor
  • odla blommande växter som är bra för pollinerare och andra nyttodjur
  • behålla ostädade hörn
  • sätta upp fågelholkar
  • mata fåglarna på vintern
  • sätta ut bibatterier.

Nyttodjur

De flesta nyttodjuren är insekter men även daggmaskar är nyttodjur. Det finns tre olika typer av nyttodjur, pollinatörer, de som äter skade­insekter och de som bryter ned växtmaterial i marken.

Pollinatörer

Gyllensandbi som sitter på en gul blomma.

Gyllensandbi som sitter på en rapsblomma. Foto Albin Andersson

Till nyttodjuren räknas pollinatörer som bin och humlor. De är viktiga för skörden av raps och klöverfrö. Även fjärilar, blomflugor och andra insekter pollinerar blommor. I trädgårdsodlingen kan solitära bin ha stor betydelse.

Naturliga fiender

En nyckelpigelarv. 

En nyckelpigelarv som äter en bladlus. Foto Camilla Persson

Det finns också nyttodjur som kan minska behovet av kemisk bekämpning eftersom de äter skadeinsekter. Ett exempel är skinnbaggar som äter olika sorters skadedjur som bladlöss, trips och kvalster.

Nedbrytare

Daggmask kryper på jord.

Stor daggmask ett nyttodjur som bryter ner växtrester och luckrar jorden. Foto Petter Haldén

Ytterligare en grupp av nyttodjur är de som bryter ner växtrester och annat organiskt material så att växterna kan tillgodogöra sig den näring som finns i materialet. Det är exempelvis dyngbaggar och daggmaskar som gör detta arbete. Daggmaskar förbättrar dessutom markens struktur.

Det här kan du göra för nyttodjuren

För att skapa miljöer för olika nyttodjur kan du:

  • lämna obesprutade remsor i fältkanterna
  • anlägga skalbaggsåsar
  • göra läplanteringar
  • göra öppna sandytor och hålla dessa öppna
  • sätta upp så kallade bibatterier
  • anlägga blommande remsor
  • lämna en bit av vallen oskördad när du tar din förstaskörd. Då blommar klövern vilket gynnar många nyttodjur.
  • anlägga en sandbädd för bin.

Under rubriken Demonstrations­gårdar finns flera exempel på vad andra har gjort för att gynna mångfalden.

Fåglar

En del fågelarter trivs på slätten som tofsvipa, storspov och sånglärka och de är beroende av insekter och frön. För att hjälpa fåglarna kan du skapa bra livsmiljöer där det finns blommor, insekter och andra smådjur.

Hussvala

Hussvalan är helt beroende av flygande insekter som den fångar i flykten. En enda födoleverans till ungarna kan innehålla 300 små insekter. Gårdar med djur hyser många insekter och har därför många häckande svalor.

Hussvala mot blå himmel.

Hussvalan skiljer sig från andra häckande svalor i Sverige genom dess helvita undersida och vita övergump. Foto Peter Schmidt

Vaktel

Vakteln är vår enda flyttande hönsfågel. Den flyttar ända ner till Sahelområdet söder om Sahara. Varje år spelar tusentals vaktlar i Sverige.

En brunspräcklig fågel i gräs.

En vaktel på ett fält i åkerlandskapet. Foto Thomas Hansen

Sånglärka

Ingen annan fågel har en lika framträdande position i svensk lyrik och vistradition som just sånglärkan. Den är en av få fåglar som trivs på stora öppna fält. Beståndet har minskat dramatiskt under senare tid och är i dag mindre än hälften jämfört med för 30 år sedan.

Lärka som flyger.

I åkerlandskapet kan du höra lärkan drilla när den är högt ovanför fälten. Foto John Larsen

Det här kan du göra för fåglarna

För att skapa bra livsmiljöer med insekter, frön och smådjur kan du till exempel:

  • lämna sprutfria kantzoner
  • ha en obrukad stubbträda eller en blommande träda med växter som gynnar insekter
  • underhålla och använda körvägar
  • göra en skalbaggsås
  • underhålla öppna diken
  • anlägga småvatten
  • göra läplanteringar.

Under rubriken Demonstrationsgårdar finns flera exempel på vad andra har gjort för att gynna mångfalden.

Många av våra jordbruksfåglar riskerar att försvinna

När en art blir rödlistad innebär det att den riskerar att försvinna. För våra jord­bruks­fåglar är situationen särskilt kritisk. Under de senaste 35 åren har till exempel 3 av 4 sånglärkor försvunnit från de svenska åkermarkerna. Av de 46 arter vi har med i vår app LärKvitter finns följande 13 fågelarter med på rödlistan. De är kategoriserade i olika grupper beroende på hur hotade de är:

  • gräshoppsångare, kornknarr, rapphöna, sånglärka, tornseglare och vaktel (nära hotade)
  • gulärla, hämpling, ortolansparv och storspov (sårbara)
  • kornsparv och ängshök (starkt hotade)
  • vit stork är nationellt utdöd. Men har nu planterats in i Sverige och finns igen.

Fjärilar

Det finns många fjärilar i odlings­landskapet; alla är inte direkt hotade, men de är alla en del av den biologiska mångfalden.

Blåvinge

Blåvinge finns i huvudsak i vindskyddade miljöer, gillar skyddszoner och åkerholmar. Kråkvicker och käringtand är blommor som lockar.

En blå fjäril på ett grässtrå.

Silverblåvingen kan trivas i åkerlandskapet. Foto Johan Wallander

Luktgräsfjäril

Luktgräsfjäril är vanlig, men okänd. Fjärilens larver lever av ett stort antal gräsarter, som bland annat kan finnas i skyddszoner och i kantzoner på åkrar.

En brunaktig fjäril med vita kanter sitter på ett grässtrå mot en intensivt grön bakgrund.

Luktgräsfjäril. Foto: Johan Wallander

Makaonfjäril

Makaonfjäril gillar blomrika hagar, sent slagna vägkanter. Den har försvunnit från Danmark, eftersom det inte finns tillräckligt med bra miljöer för den där.

En fjäril med färgerna gul, svart och blå sitter på ett grönt strå med en ljusrosa blomma.

Makaonfjäril. Foto: Johan Wallander

Det finns fler fjärilar i odlingslandskapet. Du kan läsa mer om olika fjärilar i våra faktablad.

Det här kan du göra för fjärilarna

För att öka och bevara antalet fjärilar kan du till exempel:

  • se till att det finns obesprutade och ogödslade zoner
  • spara platser med blommor och gräs som fjärilar är beroende av
  • anlägga speciella fjärilsrabatter med lavendel och mynta
  • slå vägrenar senare för där trivs många av de blommor som fjärilar gillar
  • om du har djur kan du se till att inte all mark betas eller skördas tidigt.

Under rubriken Demonstrationsgårdar finns flera exempel på vad andra har gjort för att gynna mångfalden.

Fältvilt

Vilt gynnas av ett varierat odlings­landskap vilket finns naturligt i skogsbygderna medan du som bor i slättbygden kan vara tvungen att skapa bra miljöer. Det kan du göra genom att återskapa en variation i landskapet och binda samman värdefulla miljöer som åkerholmar och viltåkrar med ett nätverk av skyddszoner, kantzoner och osådda remsor.

Rådjur

Rådjuren trivs i åkerlandskapet där det ofta kan finnas gott om mat. Men även de behöver om råden för att kunna söka skydd och för att kunna förflytta sig i landskapet.

Två rådjur på en åker.

Rådjur är vanliga i åkerlandskapet, men de behöver också skydd. Foto Peter Schmidt

Fälthare

En vanlig syn ute i fält är fältharen.

Hare.

Fälthare. Foto Peter Schmidt

Genom variation i landskapet får viltet

  • skydd och möjligheter till att fortplanta sig
  • variationsrik föda under hela året
  • vatten – här ger vattnet dels dricksvatten dels bra livsmiljöer i anslutning till vattnet som då ger både skydd och föda
  • enklare att förflytta sig genom landskapet.

Planera växtföljden för viltet

När du planerar din växtföljd kan du också göra det på ett sätt som gynnar viltet. Det bästa för viltet är att du odlar enligt en växtföljd, där du roterar mellan olika grödor och ser till att angränsande åkrar inte har samma gröda. Då finns det alltid föda och skydd någonstans. Spannmål, gärna havre med insådd av rödklöver ger på ett enkelt sätt en bra foderresurs för viltet, i synnerhet om du lämnar delar av arealen oskördad.

Det här kan du också göra för viltet

Om du vill gynna slättbygdens vilt kan du göra det här:

  • ha både vår- och höstsådda grödor, träda och fleråriga vallar eller skyddszoner
  • ha områden som inte behandlas med växtskyddsmedel, eftersom ogräs och insekter är viktig föda under delar av året för bland annat fåglar
  • ha öppna diken, vattendrag och våtmarker.

Under rubriken Demonstrationsgårdar finns flera exempel på vad andra har gjort för att gynna mångfalden.

Demonstrationsgårdar

Du kan gynna den biologiska mångfalden med enkla och billiga metoder som inte kräver några specialmaskiner. På ett antal gårdar på slättbygden i Sverige samarbetar vi med lantbrukare och testar olika åtgärder som gynnar pollinerare som bin och humlor, andra nyttodjur, fåglar, fjärilar och fältvilt. På demonstrationsgårdarna anordnar vi, länsstyrelserna, och Hushållnings­sällskapen både fältvandringar och andra aktiviteter för att sprida kunskap om vad du kan göra för den biologiska mångfalden.

Annelövs boställe i Skåne

Bengt Hellerström äger lantbruk på Annelövs boställe cirka fem kilometer nordväst om Kävlinge. Lantbruket är på 155 hektar med odling av raps, sockerbetor, konservärt och spannmål. Inriktningen på Annelöv är växtodling.

En man står i en åkerkant.

Bengt Hellerström försöker på olika sätt öka den biologiska mångfalden på sin gård. Foto: Britta Lundström

Vill gynna bin och andra pollinerare

Bengt är intresserad av fåglar, jakt samt pollinering och insekter. Intresset för naturen har han med sig redan från sin uppväxt. När han blev lantbrukare utvecklades intresset mer för insekter och pollinerare. Tidigt lade han ut halmbalar vid ett av gårdens märgelhål för att skapa bostäder till humlorna.

Värdefull mark vid vindkraftverk och i svårbrukade hörn

På gården finns det också mark som kan vara svår att bruka bland annat intill gårdens vindkraftverk. Här har Bengt planterat slånbuskar och sått in gul sötväppling. Det är 2-årig växt som pollinerande insekter tycker om. Men den har frön som har svårt att gro. För att öka grobarheten ringvältar Bengt växterna för att tröska ur och mylla ner sötväpplings­fröerna. Då får fröerna en möjlighet att gro efter andra årets blomning. Ofta fyller han också på med nya fröer på våren.

Insektsholkar i fruktträdgården

För att gynna insekter har han i fruktträdgården satt upp flera vildstekelholkar eller bibatterier som de också kallas.

Ved med borrade hål.

För att skapa boplatser för solitärbin har Bengt placerat ut bon för solitärbin i gårdsmiljön. Foto: Lena Friberg

Lärkrutor i höstsäden

För att gynna lärkan har Bengt harvat upp så kallade lärkrutor i höstsäden. Det är en osådd ruta där sånglärkan kan hitta mat. Dessutom har han inventerat fåglar för att få veta vilka fåglar som finns på gården.

En ås för skalbaggar

Bengt har en etablerad skalbaggsås som gynnar jordlöpare och spindlar. Dessa har stor betydelse för att bromsa tidiga angrepp av bladlöss. Åsen består av en gräs- och örtbevuxen remsa som är anlagd i mitten av ett stort fält. Skalbaggsåsen döljer ett antal dikesbrunnar som Bengt nu slipper plöja runt. Han har förlängt skalbaggsåsen två gånger och i dag är den 800 meter lång och 3-6 meter bred med en upphöjning i mitten.

Eftersom gårdscentrum ofta har störst biologisk mångfald på slätten har Bengt bundit samman skalbaggsåsen med sitt gårdscentrum genom en 400 meter lång plantering av nyponrosor. Under dessa har han dessutom sått blommande örter.

Bengt Hellström berättar i filmen om vad han har gjort för den biologiska mångfalden.

Brunnby i Västmanland

Mellan Västerås och Irsta ligger Brunnby gård som är Hushållningssällskapets centrum för fältförsök i Mälardalen. Där kan du bland annat besöka demonstrations­odlingar för biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

Demonstrationsodlingarna ligger i närheten av centrum för gården men också intill den fosfordamm som finns ute på slätten.

Växter som producerar pollen och nektar

Intill dammen som samlar fosfor finns olika baljväxter som producerar rikligt med pollen och nektar åt humlor och bin. Här finns bland annat en hel remsa med bara getärt.

Klöver och andra baljväxter.

Baljväxter som växer vid fosfordammen på gården. Foto Petter Haldén

Fröblandningar för skyddszoner och ekologiska fokusarealer

På demonstrationsytorna intill herrgårdsbyggnaden kan du varje år se olika fröblandningar som är lämpliga att ha på skyddszoner och ekologiska fokusarealer. Fröblandningarna är anpassade för att gynna insekter.

Perserklöver och honungsört.

Obrukad fältkant med perserklöver och honungsört, vilka kan vara till nytta för olika nyttoinsekter. Foto Petter Haldén

Ekobolaget i Västergötland

Mattias Eklund och Lars Johansson driver tillsammans Ekobolaget i Skaraborg och de har sin verksamhet intill sjön Östen som ligger mellan Mariestad och Skövde. Sjön är berömd för stora mängder sångsvanar och gäss samt översvämningsmyggor, så här finns förutsättningar för biologisk mångfald på många sätt.

Ekologisk odling med många olika grödor

Mattias har bedrivit ekologisk odling på gården Slättäng Tidavad sedan 1995 och Lars har odlat ekologiskt på Skräddaregården Horn sedan 2005. År 2013 bildade de ett gemensamt växtodlingsbolag och odlar nu cirka 350 hektar åker tillsammans i Ekobolaget. De strävar efter att odla många olika grödor. Flera av grödorna ska vara blommande grödor som både gynnar och behöver pollinerande insekter.

Bekämpar ogräs mekaniskt

Växtföljden består av havre, rödklöverfrö, gröngödsling, höstraps, höstvete, korn och åkerbönor. Sådd och ogräs­bekämpning gör de mekaniskt med ett maskinsystem som utgår från rader både när det gäller sådd och ogräs­bekämpning. Eftersom de är ekologiska använder de inte kemisk bekämpning vilket gör att växter, insekter och fåglar får bra möjligheter att leva på gården och då även i de odlade grödorna.

Gul blomma i ett grönt fält en himmel med moln.

Åkerbönor med hampdån. Foto Jan Hill

Fåglarna trivs på slätten

Sånglärka, buskskvätta, gulärla och ladusvala men även vaktel är några av de fågelarter som går att se och höra hos Mattias och Lars.

Betesfållor skapar förutsättningar

Mattias och Lars byggde ett slaktsvinsstall 2017 för att kunna producera KRAV-certifierade slaktgrisar. Grisarna, stallgödsel och grisarnas betesfållor ger nya förutsättningar för att kunna skapa en rik biologisk mångfald i landskapet. I filmen ser du fållorna med grisar hos Mattias och Lars. Filmen har inte något ljud.

Blomsterstrimmor och blommande ängar för insekter

Mattias och Lars har valt att ta fram en ettårig fröblandning av honungsört, bovete och solrosor för att få arter som blommar under lång tid på sommaren och som gynnar pollinerande insekter.

Små örter på jordig yta.

En sådd strimma med blommor som håller på att komma upp på åkern. Foto Jan Hill

Den som åker förbi kan få se strimmor av blommor mitt ute i de gröna fälten med åkerbönor. Även i kanterna av fälten med klöverfrö finns remsor med blommor. För att gynna de pollinerande insekterna har de också anlagt en blomsteräng med fleråriga örter.

Blå och vita blommor och gröna växter.

Blomstrimma med honungsört, bovete och solros. Foto Mattias Eklund

Skalbaggsås på gång

Hösten 2019 började de att anlägga en skalbaggsås på gården. Då plöjde de en rygg och vid vårbruket i år 2020 ska de så in fleråriga gräs och örter. På fältet runt skalbaggsåsen blir det havre med insådd det första året och rödklöverfrö år två.

En sandbädd växer fram

Slättäng ligger mitt i ett område med styv lerjord. Här är öppen sand en bristvara och många insekter behöver tillgång till öppen sand, bland annat solitärbin. Därför har Mattias och Lars anlagt en sandbädd för att gynna både pollinerande insekter och insekter som äter olika skadeinsekter som bladlöss, klöverspetsvivlar, bönsmyg och rapsbaggar. Målet är att många insekter ska hitta hit för att sedan kunna gör nytta både i havren och senare i klöverfröodlingen och i den efterföljande höstrapsen.

För att gynna humlor har de också ställt halmbalar vid vissa åkerkanter. Mattias och Lars kommer också att sätta upp bibatterier.

Anläggning av sandbädd för solitärbin

Anläggning av sandbädd på Ekobolaget våren 2020. Foto: Jan Hill

Glyttinge i Östergötland

Glyttinge ligger strax utanför Linköping i Östergötland. Hushållningssällskapet arrenderar här 120 hektar åkermark. Gården drivs både konventionellt och ekologiskt av gårdsmästare Niclas Malm som är ansvarig för jordbruksdriften.

En man som står i kanten av ett blommande fält.

Niclas Malm sköter lantbruksdriften på Hushållningssällskapets försöksgårdar i Östergötland. Foto Jenny Henriksson

Fågelholkar och lärkrutor

Niclas har ett genuint intresse för djur och natur. Han tillverkar egna fågelholkar som han har satt upp på ett flertal platser på gården. Genom att sätta upp fågelholkar gynnar han hålbyggande fåglar som gråsparv, talgoxe och pilfink. Dessa fåglar har ofta svårt att hitta boplatser eftersom det på många platser är ont om gamla murkna hålträd som är lämpliga för fåglar att bygga bo i.

Lärkrutor gynnar sånglärkan

För att gynna sånglärkan har Niclas etablerat lärkrutor i nästan all höstsäd. Det är en liten osådd fläck på åkern där sånglärkorna kan hitta mat. Även arter som tofsvipa, sädesärla och stenskvätta har glädje av lärkrutorna.

Man står i en osådd fyrkant i ett sädesfält.

Små osådda rutor i höstvetet innebär att sånglärkan kan hitta mat till sina ungar. Foto Jenny Henriksson

Örtblandningar i svårbrukade kilar, hörn och kanter

På Glyttinge har Niclas sått in örtblandningar på svårbrukade kilar, hörn och kanter där förutsättningarna att odla är sämre. Med mer blommor i landskapet gynnar han pollinerande insekter som humlor och bin. För att få blommande växter redan första året har Niclas blandat in honungsört i den i fleråriga örtblandningen. Honungsörten ger en lång sammanhängande intensiv blomning under 4-6 veckor och ger stora mängder pollen och nektar åt humlor och bin.

Blommor runt en stenhäll i odlingslandskapet.

Blommor som Niclas har sått på marker som är svåra att bruka i ett rationellt jordbruk. Foto Jenny Henriksson

Bibatterier gynnar bin och andra pollinerare

Solitärbin bygger sina bon i olika håligheter som finns i ved eller i sand. I ett öppet odlingslandskap saknas det ofta boplatser. Genom att sätta upp bibatterier eller anlägga en sandbädd kan solitärbin få boplatser

Sammanbundna vassrör upphängda på en vägg.

Ett ”bibatteri” till solitära bin på Glyttinge. Foto Jenny Henriksson

Halmbalar bra för nyttodjur

Halmbal i fält.

Halmbalar som ligger ute kan vara bra boplatser för nyttodjur. Foto Jenny Henriksson

Halm är viktig för många nyttodjur som jordlöpare, blomflugor och humlor, därför har Niclas lagt ut halmbalar.

Hidinge gård i Närke

Hidinge gård ligger utanför Fjugesta söder om Örebro. Gården drivs av Håkan och Gunnel Wahlstedt.

Ett landskap med tjärblomster i förgrunden och en gård i bakgrunden.

Biologisk mångfald nära Hidinge gård. Foto Petter Haldén

Hidinge gård ligger intill Svartån och marken ligger väl samlad. Huvudnäringar är gris­produktion samt spannmål och potatis på totalt cirka 280 hektar. Utöver spannmål odlar de lin, ärter och raps.

Hidinge är med i flera olika projekt för att utveckla och driva miljöfrågor inom lantbruket. Gården är demonstrations­gård för Mångfald på Slätten, och pilotgård för Odling i Balans.

Två män i en åker med solrosor.

Håkan Wahlstedt (till vänster) och Mattias Hammarstedt, Hushållningssällskapet Skåne, står mellan blommande solrosor och fröhampa. Foto: Petter Haldén

Fågelåker för fåglarna

För att gynna fåglar och insekter i odlingslandskapet odlar Håkan remsor med fågelåker, det vill säga otröskad spannmål. Förutom spannmål har de testat solrosor, bovete, oljelin och oljerättika. När han har blandat spannmål och oljeväxter har de flesta små­fåglar hittat något som de tycker om.

Fåglar som flyger ovanför gräs.

På Hidinge gård finns odlade remsor med exempelvis fröhampa, vilket är grönfinkarnas absoluta favorit! Foto Petter Haldén

Baljväxter för humlor

På gården har de sått in ett par mindre åkerbitar med fleråriga baljväxtblandningar för humlor efter engelsk förlaga, på engelska heter det Operation Pollinator.

Zoner med pollen- och nektarväxter

För att gynna insekter finns också remsor med pollen- och nektarväxter, som perserklöver, honungsört och luddvicker. Eftersom växterna blommar vid olika tidpunkter innebär det att det finns blommor från slutet av juni till en bra bit in i september. Genom att anlägga kantzoner ökar du den biologiska mångfalden och kan därigenom få större skördar.

I den här filmen visar Håkan Wahlstedt på Hidinge gård och naturvårdsrådgivare Sara Overud Wissam hur du anlägger en blommande kantzon.

Klostergården i Östergötland

Klostergården är belägen i Vreta kloster utanför Linköping. Hushållningssällskapet har drivit gården som en av sina försöksgårdar sedan 1956. Gården drivs både ekologiskt och konventionellt.

På Klostergården arrangeras årligen försöksdemonstrationer och fältvandringar under ledning av Hushållnings­sällskapets rådgivare.

En ladugård och gårdsvägar.

Klostergården utanför Linköping. Foto Jenny Henriksson

Klostergården omfattar cirka 80 hektar åkermark och 9 hektar betesmark. På betesmarkerna finns åtskilliga ståtliga ekar som är viktiga för den biologiska mångfalden. Det finns också gott om odlingsrösen. Sådana stökiga stenhögar är viktiga bostäder för både humlor och kräldjur.

Sprutfria kantzoner

I gränsen mellan åkermark och betesmark har gårdsmästare Niclas Malm etablerat sprutfria kantzoner.

Lärkrutor i höstvete

Niclas Malm anlägger lärkrutor i de skiften som han sår med höstvete. Sånglärkan har minskat kraftigt i antal de senaste decennierna. I områden med mycket höststråsäd har de svårt att lätta, landa och samla föda. Lärkor är platstrogna så om de trivs på din gård kommer de att återvända år efter år!

En osådd ruta i nysådd grön åker.

Lärkrutan syns bra i sådden som är på väg upp. Foto Jenny Henriksson

Blommande träda för rapphöns

På Klostergården har Niclas Malm anlagt blommande träda på sammanlagt tre hektar av åkermarken. Den blommande trädan utgörs av en perenn örtblandning som gynnar både pollinerare, andra nyttoinsekter och de rapphöns som finns på gården.

Remsor med hampa

På klostergården har man tidigare anlagt remsor med hampa. Hampan ger föda åt ett flertal fågelarter i odlingslandskapet.

Hampa som växer mellan en väg och en åker.

Remsor med hampa. Foto Jenny Henriksson

Marklevande solitärbin får boplatser i sandbädden

Vildbin är en av våra viktigaste pollinatörer. En stor del av dem bygger sina bon i öppen sandig mark. På Klostergården har Niclas anlagt en sandbädd för att skapa boplatser till marklevande bin. Under sommaren 2020 inventerades sandbädden för vi skulle få reda på vilka arter som hade hunnit etablera sig.

Sand i landskapet med en planka med borrade hål där bin kan bo.

En utlagd sandbädd som ligger i en åkersluttning som är vänd åt söder. Det är cirka 35 ton sand i sandbädden. Foto: Jenny Henriksson

Krokstorps gård i Skåne

Krokstorps gård ligger nära Påarp i västra Skåne. Gården är en släktgård i nionde generation på 460 hektar som ägs av Martin Krokstorp. Han driver gården tillsammans med sin far Fredrik. 2016 förändrade de brukningsformen från konventionell odling till conservation agriculture (CA), som kan översättas till bevarandejordbruk.

Flygfoto över Krokstorps gård och jordbrukslandskap

Flygfoto över Krokstorps gård nära Påarp utanför Helsingborg Foto: Martin Krokstorp

Plöjningsfri odling

Företaget är en av pionjärerna i Sverige med minimerad jordbearbetning, till förmån för jordens levande organismer. Minskad jordbearbetning, som även innebär plöjningsfri odling, medför lägre bränslekostnader och ger mindre markpackning, vilket ökar bördigheten och den biologiska mångfalden i marken.

Paradis för daggmaskar

Genom att växtrester får ligga kvar på jordytan kommer daggmaskarna upp för att hämta föda och bildar gångar i jorden som kan svälja stora regnmängder. Växtlagret ska vara lagom fuktigt så att maskarna ska kunna bryta ner det samtidigt som växtlagret hindrar ogräs. Martin menar att det opåverkade matjordsskiktet bidrar till en högre mullhalt och bättre så kallad kapillaritet, det vill säga att markens förmåga att hålla vatten förbättras, vilket motverkar torka. Ogräset hålls också i schack genom att ytlagret inte rörs om och väcker nya ogräsfrön. Därtill bidrar en växande gröda året om till minskat ogrästryck. Martin kan konstatera att förekomsten av maskar har ökat påtagligt sedan starten 2016.

Daggmaskar i en jordklump.

Jorden myllrar av daggmarkar. En hektar jord som drivs enligt brukningssättet för bevarandejordbruk kan innehålla mellan 100 000 och 1 miljon daggmaskar. Foto: Björn Gustavsson

Dubbelt radavstånd

Ett sätt att lyckas med plöjningsfri odling är att dubbla radavståndet. Vid 25 centimeters radavstånd minskas den yta som rörs om i jorden till en femtedel vilket bidrar till att minimera groning av ogräsfröer. Tack vare det dubbla radavståndet märks även fler häckande lärkor runt gården, eftersom fåglarna får mer utrymme att anlägga bon och söka föda mellan raderna.

Mellangrödor

Insådd av mellangrödor och efterföljande grödor sker i huvudsak mellan föregående års stubbrader. Mellangrödorna sås vanligen direkt efter skörd, men vi ökar successivt insådd av mellangrödor redan på våren, som understödjande grödor mellan raderna i främst höstvete, säger Martin. Mellangrödorna fryser antingen bort under vintern eller bekämpas med Round-up.

Blomremsor är ett dominerande inslag runt Martins fält för att gynna pollinerande insekter. Han har i år deltagit i projektet ”Hela Skåne blommar”.

Blomremsa vid kanten av åkermark.

Krokstorps åkrar kantas av blommande remsor efter konceptet ”Hela Skåne blommar”. Foto: Björn Gustavsson

Några tankar om bevarandejordbruk

Att bedriva bevarandejordbruk kräver tajming och väl fungerande växtföljd. Efter fyra år med det nya brukningssättet ligger vi åtminstone kvar på samma avkastning som tidigare, med den skillnaden att bränslekostnader har sjunkit med 50 procent, konstaterar Martin. Maskpopulationen och andra nyttoinsekter har ökat avsevärt på dessa år, men troligen finns det mer potential så att full effekt nås först efter ytterligare några år.

Lilla Böslid i Halland

Lilla Böslid är Hushållnings­sällskapet i Halland försöks­gård.
Gården ligger strax söder om Halmstad och här bedrivs fältförsök och demonstrations­odlingar inom ekologisk och konventionell produktion. Gården har en storlek på ungefär 110 hektar. I dag finns flera exempel på åtgärder som bidrar till ökad mångfald och allt eftersom lägger de till åtgärder.

En lantgård på ute på en slätt.

Försöksgården Lilla Böslid. Foto Erik Ekre

Åtgärder både i odling och i gårds- och trädgårdsmiljöer

När du besöker gården får du se hur de använder både odlingarna och gårds- och trädgårdsmiljöerna för att visa hur olika åtgärder gynnar djur- och växtliv.

Här kan du bland annat se:

  • två anlagda våtmarker, både för näringsrening och för att gynna biologisk mångfald
  • bikupor som finns utplacerade i närheten av odlingarna
  • en permanent holkvägg på innergården. Här får du lär dig mer om olika holktyper och om olika fåglar som lever i holkarna.
  • hur du kan använda marken runt en gödselbrunn för att förbättra för fåglar, småvilt och insekter. De planterade buskarna är valda för att gynna både pollinerande insekter och fåglar.
  • en skalbaggsås mitt i ett stort fält som är till för att gynna nyttodjur
  • områden runt märgelgravar som kontinuerligt utvecklas för att det ska finnas växter som ger pollen och nektar, samt boplatser för fåglar och nyttoinsekter
  • en integrerad skyddszon, det innebär att skyddszonen ska likna en naturlig situation där också växter är med och renar vattnet som rinner ut från den odlade marken. Dessutom kan du reglera vattennivån om marken är för blöt.
Ett dike.

En nygjord integrerad skyddszon. Foto John Strand

Ett par svarta dörrar med olika fågelholkar uppsatta.

Holkväggen på Lilla Böslid. Foto John Strand

Logården i Västergötland

Hushållningssällskapet Västra har försöksgården Logården i Grästorp. Här bedrivs fältförsök. De sköts av en försökspatrull.

Lähäckar bidrar med mångfald på gården

På 90-talet startades tre olika driftsformer på gården; konventionell odling, ekologisk odling och integrerad odling i ett europeiskt forskningsprojekt. I den integrerade odlingen finns lähäckar efter engelsk förlaga. I lähäckarna finns bland annat måbär, havtorn, äppelros, skogstry, svarta vinbär och trollholmsbuske. En grön remsa med gräs på ena sidan häcken gynnar nyttoinsekter och fältvilt som rådjur och hare.

Lähäck på Logården

På Logården ger lähäckar föda och skydd till insekter och fältvilt. Foto: Hanna Johansson

Fågelinventeringar har visat att området med lähäckar är det mest fågelrika, både när det gäller arter och antal.

Åtgärder för att främja fågelarter lyckas

Projektet Fågelskådare och jordbrukare i samverkan genomförde fågelinventeringar 2011 och 2014. En uppföljande inventerings gjordes 2017. De flesta arter har ökat i antal. Åtgärder som till exempel starholkar på hög stolpe i lähäckarna har gett gott resultat. Stare, pilfink och sånglärka har på denna korta tid ökat i antal på Logården.

Förekomsten av vissa fågelarter tyder på en fungerande ekologisk balans på gården. Till exempel är stare en signal på rik markfauna av larver och maskar och hämpling tyder på en rik flora med fröbärande växter.

På Logården finns även en mindre våtmark med en buskridå mot norr. Här finns vatten samt en god miljö att bo och gömma sig i för fältvilt, fåglar och insekter.

Våtmark på Logården

Våtmark på Logården omgiven av vegetation. Foto: Hanna Johansson

Banvallen bjuder på en torr miljö, där växter med mindre krav på vatten och näring trivs. Här finns lagom stora håligheter för humlor att bygga bo. Många insekter trivs här där marken snabbt blir varm.

Växlighet utmed banvall på Logården

Blommande banvall. Foto: Hanna Johansson

På norra sidan om banvallen ligger en liten skogsdunge som också bjuder på variation i landskapet. Här finns en mindre bigård. Den ligger skyddad för norrvindar.

Besök demonstrationsrutorna i sommar

På Logården finns demonstrationsrutor med växter som gynnar mångfalden på olika sätt. Det kan vara blommor för pollinerande insekter, arter som gynnar andra nyttoinsekter eller arter med frön som ger mat till fåglar på hösten. Rutorna är skyltade och går att besöka under sommaren. Oftast ligger rutorna bakom gårdspuben vid gårdscentrum.

Norrbacken i Uppland

På Uppsalaslätten söder om Linnés Hammarby och nära Mora stenar ligger Norrbacken. Henrik Lindfelt tog över arrendet för gården 2017 och är fjärde generation på gården, men marken har brukats under lång tid.

Här finns fortfarande ett skogsbete och öppna, solbelysta bryn som möter åkermarken. I brynen finns stenmurar där stenskvättan häckar. En fågelinventering 2020 visade på femton häckande fågelarter på Norrbacken.

En grå och brun liten fågel på en sten. En stenskvätta.

Stenskvättan är en karaktärsfågel i de blockrika betesmarkerna på Norrbacken. Foto Petter Haldén

Skogsbete som gränsar till slätten

Herefordkor betar 10 hektar varav en stor del är skogsbete. Henrik är intresserad av att sköta naturbetesmarker och hur det han gör kan gynna fågelliv, insekter och växter. Han strävar efter att hitta en god balans för att gynna mångfalden mellan det öppna landskapet och de mindre hag- och skogsmarkerna.

När Henrik rensar träd och buskar utefter den odlade marken strävar han efter att bara ta bort det som är nödvändigt. För att vårda den miljö som finns i själva brynet lämnar han kvar en del träd och buskar mellan den öppna betesmarken och den öppna odlingsmarken.

Åtgärder för mångfald på åker

På åkermarken odlar Henrik spannmål och vall. 2020 sådde han en blommande träda med fleråriga arter som sötväppling, cikoria och olika klöverarter. De ettåriga örterna honungsört och bovete använder han som insåningsgröda. Sedan några år tillbaka odlar han också viltåkrar med hampa, solros och bovete.

Blommande träda med honungsört och bovete på åkermark 

Blommande träda med ettårig honungsört och bovete som skyddsgröda till fleråriga blommande arter. Foto Henrik Lindfelt

Mikrovåtmark

Henrik har anlagt några mindre våtmarker med hjälp av källvatten som inte dräneras ut i angränsande vattendrag. Det blir så kallade mikrovåtmarker som ger en mindre vattenspegel ute i åkern. Våtmarken gynnar insekter, fåglar och annat vilt. Tranor syns ofta vid eller i nära anslutning till mikrovåtmarken.

Vattensamlingar en stor och en liten ute på en åker.

Sedan 2017 finns ett par mikrovåtmarker anlagda på Norrbacken. Som små oaser ger de förutsättningar för växter och djur i ett enformigt slättlandskap. Foto Petter Haldén

Viltåkrar ger föda till djuren

Rådjur betar i viltåkrarna på hösten och småfåglar söker föda där så länge det finns frön kvar.

Solrosor i förgrunden med röda hus i bakgrunden.

Henrik odlar ofta Solrosor och bovete odlas ofta tillsammans i sina viltåkrar på Norrbacken. Foto Petter Haldén

Sandby Gård och Hillshög i Skåne

Utanför Borrby på Österlen ligger Hushållningssällskapets försöksgård. Här bedrivs demonstrationsodlingar och försöksverksamhet som syftar till att inspirera och utveckla växtodlingen på Österlen med de särskilda förhållanden som finns i den delen av Skåne. Gården omfattar cirka 200 hektar och består av två enheter, Sandby Gård som bedrivs med konventionella växtodlingsmetoder, och Hillshög som drivs med ekologisk och KRAV-certifierad produktion.

Vy över Sandby Gård med
ett blommande honungsörtsfält i förgrunden.

Blommande honungsörtsfält på Sandby Gård. Foto: Björn Gustavsson

Biologisk mångfald på gården

Hushållningssällskapet har jobbat med biologisk mångfald sedan 1990-talet genom att plantera lähäckar för viltet. På Sandby Gård finns det även flera anlagda skalbaggsåsar, halmbalar till humlor samt demonstrationsytor för blommande grödor.

Göran Areskoug
(driftsledare) framför stora buskage och lähäckar för viltet 

Göran Areskoug (driftsledare) visar stora buskage och lähäckar för viltet. Foto: Björn Gustavsson

Boplatser till humlor

Det är i regel brist på boplatser för humlor i slättbygden. På Sandby Gård försöker man gynna humlorna i odlingslandskapet genom att sätta ut halmbalar. Under sommaren 2018 gjorde Sandra Lindström på Hushållningssällskapet i Skåne en undersökning om humlors boplatsbeteende hos 58 lantbrukare i Skåne och Östergötland, där halmbalar av olika ålder och utseende var placerade i jordbrukslandskapet. Det fanns humlebon i halmbalarna hos 26 av lantbrukarna och det fanns humlor med både lång och kort tunga i halmbalarna. Projektet finansierades av Jordbruksverket.

Sandra Lindström vid halmbalar i odlingslandskapet

Sandra Lindström visar upp halmbalar som sätts ut för att gynna humlorna i odlingslandskapet. Foto: Björn Gustavsson

Demonstrationsytor

På Sandby Gård finns en demonstrationsyta med olika blom- och fröblandningar för att visa hur man kan gynna pollinerande insekter, naturliga fiender och fåglar. De fleråriga örterna har dock svårt med konkurrensen av främst gräsogräs. Det finns också stora fält med fröodling av vitklöver och bovete.

Blodklöver som blommar

Blodklöver är en av demonstrationsodlingens många blommande grödor för pollinerande insekter. Foto: Björn Gustavsson

Ogräsförsök

Ett problem med insådda blomremsor och blommande träda är risken för ökad ogräsförekomst i efterföljande gröda. I projektet Odla för nyttodjur pågår ett fältförsök för att studera om vanliga arter som honungsört och bovete frösår sig och uppträder i kommande års sockerbetsodling.

Odla för nyttodjur

I projektet Odla för nyttodjur samlas nyckelpersoner med kunskap och erfarenheter om pollen- och nektarproducerande växter som kan odlas för att gynna pollinatörer och naturliga fiender. Genom att ta fram en handbok med tydliga anvisningar för odlingssätt som medför säkerställda positiva effekter på nyttodjuren vill man inspirera odlare i hela Sverige att gynna nyttodjur.

Nyttodjurens betydelse för skörden

Åkerbönor besöks av flera pollinerande insekter, men många nyttodjur som nyckelpigor och parasitsteklar är utsatta för minskande livsmiljöer och krympande födoresurser. I projektet Ecobeans undersöks hur pollinerande insekter och predatorer påverkar skörden i kommersiella fält av åkerböna. Projektet startade 2018 och pågår till och med 2020. Fältförsöken görs på 18 ekologiska åkerbönsfält i Skåne, varav ett fält ligger på Hillshög.

Valterslund i Skåne

Valterslund är på många sätt en typisk skånsk växtodlingsgård. Här odlas cirka 150 hektar med traditionella grödor som höst­raps, spannmål och socker­betor, dessutom odlar de frö av ängsgröe.

En grusad infartsväg till en gård.

Valterslund på Österlen. Foto Rikard Andersson

Vill gynna viltet

Det som skiljer Valterslund från många av traktens gårdar är ett viltvårdsintresse som har fått ett betydande genomslag i gårdsbilden.

För snart 30 år sedan planterade de så kallade lähäckar där motivet var att vårda gårdens vilt. Häckarna är än idag viktiga för fåglar, insekter och fältvilt. Dessutom är de ett vackert inslag, inte minst fram på höstkanten med bladverk i höstens färger kombinerat med exempelvis röda bär av olvon, nypon och oxel samt vita snöbär.

Otröskad spannmål.

Otröskad spannmål till fåglar och vilt. Foto Rikard Andersson

Prövar gärna nytt

Det som också kännetecknar Valterslund är nyfikenheten och viljan att pröva något nytt för att gynna mångfalden. Men det är svårt att på förhand veta vad som fungerar, men om det inte fungerar är även det en lärdom!

Här följer några exempel från Valterslund:

  • 1-åriga remsor sådda med örter som solros, honungsört, vitsenap och hirs
  • fleråriga remsor med större inslag av till exempel cikoria, klöver och rörflen
  • planteringar kring gårdens småvatten
  • smala remsor med otröskad spannmål
  • skalbaggsåsar bryter av det öppna landskapet.
Ogräs mitt på en åker.

Skalbaggsås. Foto Rikard Andersson

Skapar linjer i landskapet

Många av åtgärderna är lång­sträckta och några meter breda för att dels passa bättre in i brukandet och dels ge så mycket biologisk nytta som möjligt.

Mer djur och omväxlande landskap

Det måste finnas ett intresse hos lantbrukaren för att arbetet med åtgärderna för det tar tid att anlägga och att sköta. Åtgärderna ger dock mycket tillbaka i form av goda miljöer för pollinerare, andra insekter som gör nytta, fåglar och fältvilt. Dessutom får du ett mer omväxlande och händelserikt landskap att både jobba och vara i.

Villiegården i Skåne

Mattias Hammarstedt driver Villiegården tillsammans med sin familj sedan 2007. Gården förvärvades av Mattias farfars far 1916. Villiegården är en växtodlingsgård med inriktning på utsädesproduktion som omfattar höstvete, vårkorn, ärter, engelskt rajgräs, sockerbetor och raps. Allt som odlas torkas och lagras på gården för försäljning till våren, förutom sockerbetorna som levereras direkt till fabriken från fältkanten.

Blommande honungsört framför en bondgård i Skåne. 

Blommande honungsört (Phacelia tanacetifolia) som ger rikligt med nektar och pollen till pollinerande insekter. I bakgrunden syns Villiegården som drivs av Mattias Hammarstedt. Foto: Mattias Hammarstedt

Lärkrutor och blomsterremsor

Mattias började med lärkrutor 2012 och blomsterremsor 2015. Blomsterremsorna blev till genom projektet Blommor för bin. Idag finns cirka en kilometer blommande kantzoner och några blommande trädor. Drivkraften i dessa odlingar är att försöka öka upp fältviltet på gården, såsom fasaner, rapphöns och harar.

— Vi försöker arbeta med de ytor som finns och förstärka dessa. Därför sår vi gärna fröblandningar runt märgelgravar och odlingshinder så förstärks dessa biotoper och samtidigt skyddas vattnet mot växtnäringsläckage och växtskyddsmedel, förklarar Mattias.

Smarta fröblandningar

Mattias har hittills använt sig av de fröblandningar som var med i Blommor för bin och de senaste åren har han använt blomsterblandningar från Samzonsprojektet och Hela Skåne Blommar. Anledningen att han använder dessa fröblandningar är för att de har satts samman med en tanke att kunna ge pollinerarna mat under hela sommaren, samt även ge fältfåglar och småfåglar mat på vintern. Mattias gillar tanken att nå flera miljömål på samma yta.

Honungsört ger bra ogräskonkurrens

I fröblandningarna ingår alltid honungsört (Phacelia tanacetifolia) eftersom den ger en bra ogräskonkurrens. Problemet med de fleråriga blandningarna är att gräs och tistlar ofta tar sig in och det är anledningen till att de ibland måste brytas och sås om.

Getärt ger fasaner livsrum

Mattias har en biotop i ena delen av fastigheten där de har arbetat de senaste åren med att försöka skapa bra miljö för fasanerna men samtidigt även gynna pollinatörer. Marken är stundom svårtillgänglig vilket medför begränsad skötsel. Detta gör att de blomsterblandningar han hittills sått snabbt konkurreras ut av gräs och skräppor. Mattias plan är därför att försöka etablera getärt (Galega officinalis) på större delen av den ytan. Getärt lär vara konkurrenskraftig och producerar mycket nektar samt ger fasaner livsrum.

Getärt på Villiegården

Getärt (Galega officinalis) är en mycket god nektar- och pollenkälla för pollinerande insekter. Väl etablerad har den god konkurrensförmåga mot andra arter. Foto: Björn Gustavsson

Hela Skåne blommar

Utöver att driva Villiegården så arbetar Mattias även som växtodlingsrådgivare och i det jobbet har han de senaste åren kommit att även arbeta med projekt kring biologisk mångfald. Han triggas av utmaningar, så när Hushållningssällskapet 2019 fick medel av WWF och Bee Urban att dela ut fröblandningar till gårdar på Österlen, bestämde han att söka ekonomiska sponsorer för ett projekt där hela Skåne blommar 2020. Majoriteten av projektets 255 lantbrukare har aldrig odlat blommor tidigare. Tillsammans sås drygt 300 hektar blommande ytor fördelade på 200 hektar blommande trädor och 600 kilometer blommande kantzoner. Mattias hoppas att detta ska inspirera kolleger på andra Hushållningssällskap så vi kan ha ”Hela Sverige blommar 2021”.

Västeräng i Västmanland

Hans och Lars Eriksson på gården Västeräng odlar drygt 300 hektar på slätten i Ransta, mellan Sala och Västerås. På gården odlas bland annat raps och vitklöver som behöver eller gynnas av pollinerande insekter.

Man bland blå blommor.

Hans Eriksson i fältet med honungsört odlat som frö. Foto Gunnel Wikander

År 2019 var Hasse en av bara två odlare i Sverige som odlar honungsört till frö. Honungsört producerar massor av nektar – teoretisk kan du skörda 400 kilo honung per hektar honungsört!

Grannar som samarbetar

Hans och Lars har tillsammans med sina grannar som också är växtodlare, tagit initiativ till ett projekt där syftet är att förbättra pollineringen av grödorna som de odlar. Eftersom de också är intresserade av fåglar och viltvård planerar de även för åtgärder som gynnar dessa. Projektet för säkrare pollinering skapar

  • förutsättningar för högre skördar
  • utvecklar den lokala honungsproduktionen
  • gynnar den biologiska mångfalden.

Utmaning att hitta fröer

En utmaning är att så fröer som passar ihop med fröodlingens krav på renhet. En enkel lösning är att så de sorter som redan odlas på till exempel skydds­zoner. Det går också att välja helt andra arter som till exempel honungsört, blod­klöver eller persisk klöver. Redan i dag odlas flera remsor med blomrika fältkanter i Ransta.

Flera år med houngsört

Under 2013 odlade de extra mycket honungsört på Västeräng. Detta gynnade naturliga pollinerare vilket var en anledning till att de fick bättre skördar av vitklöverfrö. Efter 5 år utvärderade de arbetet och resultatet var positivt och de har sedan utvecklat det vidare.

Blå blommor i landskapet.

På Västeräng sår de in stora arealer med honungsört för att förstärka blomning i landskapet och på så sätt gynna pollinerarna. Foto Hans Eriksson, Västeräng

Mångfald på slätten

Logotyp för Mångfald på slätten.

Demonstrationsgårdarna ingår i projektet Mångfald på slätten. Projektet tar fram informationsmaterial, kurser och har aktiviteter ute i fält för lantbrukare och rådgivare. Fokus ligger på nyttodjur, pollinerare, fåglar och vilt. Projektet har tagit fram apparna Lärkvitter, Nyttodjur och fjärilar. Projektet bidrar till att vi i Sverige kan nå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap.

Regionala projektledare

Om du har frågor om hur du kan bidra till mångfald på slätten kan du kontakta någon av våra regionala projektledare. De ansvarar för de regionala aktiviteterna i olika delar av landet.

Håkan Håkansson, södra Sverige, växtodlingsrådgivare på HIR Skåne AB

Louice Lejon, östra Sverige, växtodlingsrådgivare på Hushållningssällskapet Östergötland.

Hanna Johansson, västra Sverige, växtodlingsrådgivare på Hushållningssällskapet Väst i Vänersborg

Petter Haldén, Mellansverige, naturvårdsrådgivare, HS Konsult AB

Senast uppdaterad: 2020-10-08