Handelsavtal som berör jordbruks-, fiskeri- och vattenbruksprodukter
EU har flera handelsavtal med länder och grupper av länder som ska främja en stark handel. Det finns dessutom regler för global handel som förhandlas inom Världshandelsorganisationen (WTO). WTO:s medlemsländer behöver bland annat följa regler kring hur åtgärder för att skydda människors, djurs och växters liv och hälsa kan påverka handeln (SPS-avtalet).
EU:s handelsavtal med länder utanför EU
EU har en rad handelsavtal av olika slag med andra länder. En viktig del i de här avtalen är att de sänker eller tar bort tullarna på många varor i handeln mellan EU och just de länderna. Jordbruksverket bevakar bestämmelser i handelsavtal som berör varor inom våra områden; jordbruksprodukter samt fiskeri- och vattenbruksprodukter.
På EU-kommissionens webbplats finns samtliga avtal. Här nedan beskriver vi kortfattat vad de olika avtalen främst innehåller.
Norge och Island
Norge och Island tar ut höga tullar på jordbruksprodukter som de själva producerar. Det gäller till exempel kött och ost samt förädlade livsmedel som innehåller detta. EU:s avtal med de båda länderna har lett till en del tullsänkningar på vissa varor. Avtalen innehåller också vissa handelslättnader för fiskeri- och vattenbruksprodukter.
Handelsavtalen med Norge
Norge är en viktig marknad för svenska jordbruksprodukter och livsmedel. Knappt hälften av vår export till länder som inte är med i EU går dit (exklusive fisk). Motsvarande siffra för importen är lägre, drygt tio procent (exklusive fisk). Norge är också en mycket viktig handelspartner för Sverige när det gäller fiskeri- och vattenbruksprodukter, men handelsstatistiken på det området är mer svårtolkad eftersom merparten av den fisk som importeras till Sverige från Norge sedan exporteras vidare till andra EU-länder.
Norges jordbrukspolitik vill värna den inhemska produktionen. Detta yttrar sig bland annat i att Norge tar ut tullar på de flesta produkter som produceras inom landet för att minska importen och öka konkurrenskraften hos de norska producenterna. Eftersom Sveriges jordbruk producerar ungefär samma produkter som det norska jordbruket påverkar detta möjligheterna för svensk export av jordbruksprodukter till Norge väsentligt.
I första hand styrs handeln mellan EU och Norge av EES-avtalet. Det avtalet innebär frihandel för industrivaror. Fisk- och jordbruksprodukter ligger dock delvis utanför det generella EES-avtalet och regleras i stället av separata bilaterala avtal.
På jordbruksområdet finns huvudsakligen två olika avtal. Det ena reglerar handeln med framför allt primära, det vill säga icke-bearbetade, jordbruksvaror och det andra reglerar handeln med mer bearbetade jordbruksvaror. Gränsdragningen mellan vilka produkter som ingår i respektive avtal är inte alltid glasklar. Utöver dessa båda avtal finns också några mindre avtal som gäller ett begränsat antal produkter.
För många jordbruksvaror ges dock inga bilaterala handelsförmåner alls.
Bearbetade jordbruksvaror
EU och Norge ger varandra lägre tullar än man tar ut av andra länder för en rad förädlade varor. För svenska företag innebär detta lägre tull för export av bland annat yoghurt, choklad, godis, knäckebröd, frukostflingor, kakmixer, marmelad, soppor, såser och barnmat. Tullförmånen motsvarar i genomsnitt knappt 40 procent jämfört med konkurrenter från länder som inte är med i EU och som saknar egna frihandelsavtal med Norge.
För import av norska produkter innebär avtalen att det blir billigare att köpa exempelvis choklad, rostade jordnötter, sylt, senap, såser, soppor, buljonger och barnmat.
För de flesta produkterna gäller tullsänkningarna för obegränsade kvantiteter.
Primära jordbruksprodukter
EU och Norge ger varandra lägre tullar för vissa primära (mindre bearbetade) jordbruksprodukter, men de här tullförmånerna är inte särskilt omfattande.
För produkter som parterna inte tycker är särskilt känsliga innebär avtalen tullfrihet eller sänkta tullar. För produkter där man är mer orolig för importkonkurrens gäller i stället tullförmåner bara för vissa kvantiteter.
För svenska företag som vill exportera till Norge innebär avtalen lägre tullar inom kvot på exempelvis ost, hönsägg, sallad, jordgubbar, svingelfrö, hö, korv, köttbullar och äppelsaft. Det finns även en del förmåner för frukt och grönsaker, men det rör i första hand sådana som odlas i södra Europa.
För import från Norge innebär avtalen lägre tullar på exempelvis fruktträd och bärbuskar. De innehåller också tullfria kvoter för bland annat fårkött, ost, jordgubbar och huvudsallat.
Fiskeri- och vattenbruksprodukter
Handeln med fiskeri- och vattenbruksprodukter mellan EU och Norge regleras bland annat av protokoll 9 till EES-avtalet, ett äldre frihandelsavtal mellan EU och Norge från 1973 och av en återkommande överenskommelse om öppnandet av tullkvoter som är kopplad till EFTA-ländernas finansiella bidrag för sammanhållning och jämlikhet inom EU. Norge kan också dra nytta av tullkvoter som öppnas för att garantera fiskberedningsindustrin inom EU tillgång till vissa fiskråvaror och av tullkvoter som har etablerats inom Världshandelsorganisationen (WTO). Tullförmånerna varierar stort mellan olika fiskeri- och vattenbruksprodukter, men generellt kan sägas att tullarna på många vitfiskprodukter har avskaffats.
Schweiz och Liechtenstein
Schweiz och Liechtenstein påminner mycket om Norge och Island. De har i grunden mycket höga tullar på produkter de själva producerar, men avtalen med EU ger lägre tullar på en del produkter, till exempel ost, frukter och grönsaker.
Storbritannien
Storbritannien lämnade EU den 31 januari 2020. Strax före årsskiftet 2020/2021 slöts även ett handels- och samarbetsavtal mellan EU och Storbritannien, som innebär att inga tullar eller tullkvoter tillämpas i handeln mellan parterna. Däremot påverkas handeln av diverse tullformaliteter samt sanitära och fytosanitära krav som inte fanns när Storbritannien var ett EU-medlemsland.
Kanada
Avtalet mellan EU och Kanada började tillämpas i september 2017 och medför omfattande tullsänkningar i handeln med jordbruks-, fiskeri- och vattenbruksprodukter mellan parterna. För vissa produkter sänks tullarna för obegränsade kvantiteter, medan handeln med andra produkter främst liberaliseras genom att tullkvoter införs. Vi har skrivit en rapport om avtalet.
Nya Zeeland
Ett långtgående frihandelsavtal började tillämpas mellan EU och Nya Zeeland den 1 maj 2024. Nya Zeeland avskaffade samtliga tullar på produkter som importeras från EU i samband med avtalets ikraftträdande. För merparten av alla fiskeri- och vattenbruksprodukter från Nya Zeeland som importeras till EU gäller också tullfrihet från avtalets ikraftträdande, med ett fåtal undantag där tullarna fasas ut under upp till och med sju års tid. På jordbruksområdet behåller dock EU generellt tullskyddet för vissa produkter som nötkött, fårkött, vissa mejeriprodukter och etanol och erbjuder istället tullkvoter för begränsade volymer med nedsatt eller borttagen tull.
Länderna söder och öster om Medelhavet
EU har avtal med Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Palestinska myndigheten, Tunisien och Turkiet. Ett viktigt inslag i de här avtalen är att EU sänker sina tullar för frukter och grönsaker från de här länderna, i synnerhet under årstider när det inte är säsong för EU:s egna produkter. Avtalen med Libanon, Jordanien, Marocko, Palestinska myndigheten och Egypten är mer långtgående än de övriga.
Handeln i motsatt riktning innefattar tullsänkningar eller nolltull inom kvot för ett fåtal produkter inom kategorierna animalieprodukter, mejeri, grönsaker och frukt, spannmål, nötter, vaxer/fetter/oljor, växter, snittblommor, blad och kvistar.
Sydafrika, Mexiko och Chile
EU har handelsavtal med Sydafrika, Mexiko och Chile, som alla är stora producenter av jordbruksprodukter och, åtminstone i Chiles och Mexikos fall, stora producenter av fiskeri- och vattenbruksprodukter. Avtalen med Chile och Mexiko håller på att omförhandlas för att ytterligare minska tullar och andra handelshinder under de närmaste åren.
Japan
Avtalet mellan EU och Japan började tillämpas i februari 2019. En ökad tillgång till Japans tidigare väldigt skyddade jordbruksmarknad kan vara av stort intresse för exportörer i EU. De japanska liberaliseringarna på jordbruksområdet är långtgående för japanska förhållanden, men avtalet tillhör inte de allra mest ambitiösa på jordbruksområdet. EU liberaliserar dock sin jordbruksimport från Japan i mycket hög utsträckning. Vad gäller fiskeri- och vattenbruksprodukter så togs flertalet tullar bort i handeln mellan parterna redan vid avtalets ikraftträdande, men för vissa produkter fasas tullarna ut under en period på upp till och med 15 år.
Singapore
Ett frihandelsavtal mellan EU och Singapore började tillämpas i november 2019. Tullnivåerna i Singapore var redan från början i stort sett obefintliga och även EU tar bort flertalet tullar på fiskeri-, vattenbruks- och jordbruksområdet efter en utfasningsperiod.
Vietnam
Ett frihandelsavtal mellan EU och Vietnam började tillämpas i augusti 2020. Tullar på flertalet produkter mellan parterna avskaffas antingen omedelbart eller efter övergångsperioder på upp till 7 år för EU och 10 år för Vietnam. För ett fåtal jordbruks-, fiskeri- och vattenbruksprodukter, såsom ris från Vietnam, begränsar parterna förmånstillträdet till tullkvoter.
Sydkorea
Avtalet mellan EU och Sydkorea började tillämpas i juli 2011 och innefattar mycket långtgående tullsänkningar i båda riktningar på jordbruksområdet. För vissa berörda produkter sker utfasningen av tullarna gradvis över relativt många år. För ett fåtal produkter tillämpas tullkvoter. Handeln med fisk liberaliseras också i mycket stor utsträckning, med några få undantag.
Centralamerika, Colombia, Ecuador och Peru
Avtalen mellan EU och Centralamerika (Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Panama) respektive Colombia och Peru började tillämpas under år 2013, medan det med Ecuador började tillämpas 2017. Många tullar avvecklas under loppet av ett antal år och för en del produkter har tullkvoter introducerats. För bananer, som är en viktig exportprodukt för många av de berörda länderna, sänks tullarna ganska väsentligt, men tas inte bort helt. För fiskeri- och vattenbruksprodukter avvecklades merparten av tullarna vid avtalens ikraftträdande.
Länderna på västra Balkan
EU tar inte ut någon tull på flertalet jordbruksprodukter från Albanien, Bosnien, Kosovo, Makedonien, Montenegro och Serbien. För fiskeri-och vattenbruksprodukter har EU infört tullkvoter för vissa produkter, medan tullen helt har avskaffats på andra.
Handeln åt andra hållet är inte lika fri. De berörda länderna ger visserligen EU en del tullförmåner, men inte alls i samma omfattning. På de flesta fiskeri- och vattenbruksprodukter tas tullarna bort.
Georgien, Moldavien och Ukraina
Frihandelsavtalen med Georgien och Moldavien började tillämpas under sommaren 2014. Avtalet mellan EU och Ukraina började tillämpas ömsesidigt den 1 januari 2016. Avtalen, som innefattar långtgående handelsliberaliseringar, utgör ett led i EU:s arbete med att knyta närmare band till EU:s grannländer österut inom det så kallade östliga partnerskapet. Efter Rysslands storskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 har EU tillfälligt introducerat ytterligare, mycket långtgående, tullättnader vid import från både Moldavien och Ukraina.
Före detta europeiska kolonier
EU ger tullfritt tillträde för alla jordbruks- fiskeri- och vattenbruksprodukter från de flesta av de utvecklingsländer som varit europeiska kolonier. I gengäld ska dessa utvecklingsländer sänka sina tullar på en del produkter från EU.
Övriga utvecklingsländer
EU ger många övriga utvecklingsländer särskilt förmånliga tullar utan att dessa länder behöver svara med samma mynt. De flesta övriga utvecklingsländer får lägre eller inga tullar på ett antal produkter där EU tror att konkurrensen inte påverkar EU:s egna marknader särskilt mycket. Produkter som EU i allmänhet inte ger övriga utvecklingsländer tullförmåner för är socker, nöt- och griskött och spannmål. Det här systemet kallas ofta GSP. Sårbara utvecklingsländer som skrivit under ett antal konventioner, GSP+, får bättre villkor än bara GSP. De minst utvecklade länderna, MUL, kan exportera alla jordbruks-, fiskeri- och vattenbruksprodukter tullfritt till EU.
Pågående förhandlingar
Det pågår ständigt förhandlingar mellan EU och andra länder om bättre villkor för handeln. På EU-kommissionens webbplats finns information om pågående förhandlingar.
WTO:s handelsavtal
Världshandelsorganisationen (WTO) sätter, som enda internationella organisation, legala regler för global handel. Avtalen binder de drygt 160 medlemsländerna att hålla sin politik inom de givna ramarna. Om åtagandena inte följs kan det få handelspolitiska konsekvenser.
Det finns avtal inom flera olika områden inom WTO. Det som främst berör Jordbruksverkets områden samlas i WTO:s jordbruksavtal och SPS-avtalet (se nedan). Jordbruksavtalet reglerar vad medlemsländerna får och inte får göra på framför allt tre områden: tullar, inhemska stöd och exportkonkurrens, till exempel exportbidrag och exportkreditgarantier.
Fiskeri- och vattenbruksprodukter hade länge inget eget avtal inom WTO men har hela tiden omfattats av de mer allmänna handelsregler som finns inom organisationen, inklusive begräsningar av hur höga tullar som får tas ut. I juni 2022 kom dock WTO-medlemmarna överens om ett avtal som förbjuder vissa skadliga fiskesubventioner. Bland annat förbjuds subventioner till illegalt, orapporterat och oreglerat fiske. Man får inte heller ge subventioner till fiske på det fria havet om det inte finns en regional fiskeriförvaltning. Möjligheten att ge subventioner till överfiskade bestånd begränsas genom avtalet, som också innebär att särskild försiktighet ska iakttas innan stöd ges om fiskbeståndets status är okänd och innan stöd ges till ett fartyg som fiskar under annan flagg. Avtalet kommer att träda i kraft när två tredjedelar av WTO-medlemmarna har ratificerat det. Det pågår förhandlingar om att ytterligare begränsa användningen av fiskesubventioner.
Om ett land inte följer WTO:s regler kan länder som tycker att de drabbas av regelbrottet vända sig till WTO för juridisk prövning. I första hand försöker man lösa tvister på fredlig väg, men om det inte lyckas har WTO ett system för tvistlösning.
Innehåll i WTO:s jordbruksavtal
Det finns tak för tullarna
Jordbruksavtalet innehåller listor som slår fast hur höga tullar varje land får ta ut för enskilda produkter.
EU tar för de flesta jordbruksprodukterna ut precis så höga tullar som man får göra utom i de fall man har ett frihandelsavtal eller liknande med ett annat land. Det betyder att EU i de flesta fall inte kan höja sina tullar från dagens nivå.
Det finns tak för exportbidragen
Jordbruksavtalet sätter gränser för hur mycket länderna kan använda exportbidrag. Efter beslut av WTO:s tionde ministerkonferens i Nairobi i december 2015 förbjöds användningen av exportbidrag helt för utvecklade länder efter årsskiftet 2020/2021. De fattigaste utvecklingsländerna får fortsätta att använda vissa typer av exportbidrag till slutet av 2030.
Det finns tak för delar av stöden till jordbruket
Jordbruksavtalet delar in stöd i tre huvudsakliga kategorier beroende på hur mycket stöden anses påverka produktion och handel. De tre kategorierna kallas för gula stöd, blå stöd och gröna stöd. De gula stöden, som exempelvis prisstöd, anses vara mest snedvridande för produktion och handel och användningen av dem begränsas genom jordbruksavtalet till vissa förutbestämda nivåer.
Kraven är lägre på u-länderna
WTO:s regler för jordbrukspolitiken inom jordbruksavtalet är mindre strikta för utvecklingsländer än för utvecklade länder. Enligt nuvarande jordbruksavtal behövde utvecklingsländerna inte sänka tullar och stöd lika mycket som de utvecklade länderna. De minst utvecklade länderna, MUL, behövde inte sänka tullar eller stöd alls.
Förhandling om nytt jordbruksavtal
Medlemsländerna i WTO förhandlar om förändringar av jordbruksavtalet. Målet är bland annat att liberalisera handeln genom nya åtaganden om sänkta tullnivåer, minskade handelsstörande stöd och skärpta regler för exportkonkurrens.
Jordbruksverket deltar i WTO:s jordbrukskommitté där vi aktivt bevakar EU-samråd och förhandlingsförslag samt gör inspel.
WTO:s avtal som rör människors, djurs och växters liv och hälsa (SPS-avtalet)
WTO:s avtal om sanitära och fytosanitära frågor reglerar hur länder får införa handelsbegränsande åtgärder för att skydda människors, djurs och växters liv och hälsa. En tumregel är att åtgärderna inte ska inskränka handeln i större utsträckning än vad som är nödvändigt. Åtgärderna måste vara vetenskapligt motiverade annars kan de ses som illegala handelshinder.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev På tal om jordbruk och fiske
Nyhetsbrevet ger en fördjupning i aktuella frågor som påverkar jordbrukssektorn, fiskesektorn och livsmedelsindustrin.
Du kanske också är intresserad av det här
Senast granskad: 2024-06-19