Logotyp Jordbruksverket
Logotyp Jordbruksverket

Så arbetar vi med marknadsfrågor i EU

Hitta på sidan

EU har en gemensam jordbrukspolitik, och i den ingår bland annat regler om import och export. Jordbruksverket deltar i de kommittéer som diskuterar och röstar om detaljerade bestämmelser. Vi deltar också i ministerrådets arbetsgrupper.

Den samlade marknadsordningen

EU:s arbete med marknadsfrågor som rör jordbruksprodukter styrs av en lagtext som kallas den samlade marknadsordningen. Den är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, och innehåller övergripande bestämmelser om till exempel handelsnormer och definitioner av olika produkter.

Den samlade marknadsordningen ändras sällan. En anledning till det är att alla ändringar måste godkännas både av medlemsstaterna (via ministerrådet) och av Europaparlamentet. Att få till sådana ändringar kan vara en lång och snårig process.

Jordbruksverket arbetar med ministerrådet och Europaparlamentet på olika sätt.

  • I ministerrådet deltar vi i rådsarbetsgrupper. Här diskuterar medlemsstaterna tekniska aspekter av de förslag som kommissionen lägger fram. De mer politiska aspekterna av förslagen är det Näringsdepartementet som hanterar.
  • Europaparlamentet har Jordbruksverket sällan direkt kontakt med. I stället förser vi Näringsdepartementet med analyser och kommentarer till parlamentets förslag.

Den samlade marknadsordningen innehåller få detaljer. I stället finns det en rad förordningar med detaljregler som hanteras av EU-kommissionen. Här finns till exempel regler om hur man ansöker om olika stöd, vilken information medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen, och hur man ska kontrollera att allt gått rätt till.

EU:s marknadsregleringar

Målen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik är bland annat att stabilisera marknaden för jordbruksprodukter, trygga livsmedelsförsörjningen ge rimliga priser till konsumenterna och en skälig levnadsstandard för producenterna. Målen formulerades i Rom-fördraget 1957.

EU:s ministerråd och EU-parlamentet bestämmer huvudreglerna tillsammans. EU-kommissionen leder arbetet med marknadsregleringarna.

Huvudprinciperna för marknadsregleringarna är:

  • en gemensam marknad som innebär frihandel med jordbruksprodukter mellan medlemsländerna samt gemensamma stödpriser och konkurrensregler
  • en gemenskapspreferens, det vill säga de varor som produceras inom EU ska ha företräde framför importerade varor
  • en gemensam finansiering.

Genom avtal med olika länder och överenskommelser med flera parter, till exempel världshandelsorganisationen WTO, har EU lägre eller inga tullar för vissa varor. Det kallas för tullkvoter.

I Sverige är det Jordbruksverket som utfärdar licenser för import av jordbruksprodukter till EU. Det är också vi som handlägger ansökningar om importkvotlicenser.

EU-kommittéer

Förslag från EU-kommissionen behandlas i de kommittéer som finns för respektive varuområde. Varje medlemsland har tjänstemän i varje kommitté, och Jordbruksverket deltar mycket aktivt.

EU-kommissionens befogenheter är ganska stora, och om inte en kvalificerad majoritet i kommittén röstar emot så kan kommissionen genomföra sina förslag. I vissa fall har EU-kommissionen dessutom möjlighet att fatta beslut utan att höra medlemsländerna. Frågor av större vikt beslutar ministerrådet om. Alla beslut publiceras i Europeiska Unionens Officiella Tidning, EUT.

Arbetet i kommittéerna brukar gå till så här:

  1. Två veckor innan mötet skickar EU-kommissionen ut en dagordning. Vi översätter den och lägger ut den på vår webbplats så att alla som är intresserade, till exempel producent- eller konsumentorganisationer, har en möjlighet att se vilka frågor som ska diskuteras.
  2. Före mötet skickar vi ett yttrande till Näringsdepartementet, där vi redogör för vad som kommer att hända och föreslår hur Sverige bör agera vid mötet.
  3. Innan mötet börjar får vi en instruktion från departementet som slår fast den svenska positionen.
  4. Efter mötet skriver vi en utförlig rapport till departementet. Vi skriver också en något kortare rapport som vi lägger ut på vår webbplats. Den största skillnaden mellan de båda rapporterna är att den publicerade versionen inte säger vilket land som framförde vilken åsikt.

Föreskrifter

Du kanske också är intresserad av det här

Senast uppdaterad: 2021-01-20