Logotyp Jordbruksverket
Logotyp Jordbruksverket

Karantänskadegörare

Karantänskadegörare är växtskadegörare som har begränsad spridning eller som inte finns alls i Sverige, men som kan orsaka stor skada om de sprids. Karantänskadegörare som upptäcks i landet ska därför bekämpas med syfte att utrota dem. På den här sidan kan du läsa om vilka skadegörare du ska hålla utkik efter. Om du misstänker angrepp av en karantänskadegörare ska du anmäla det till oss. 

Anmäl karantänskadegörare

Växtskadegörare är alla slags organismer som är skadliga för växter, till exempel insekter, kvalster, nematoder, svampar, bakterier och virus.

En del växtskadegörare omfattas av särskilda regler. Det gäller till exempel karantän­skadegörare, som vi informerar om på den här sidan. Om du vill veta hur du bekämpar skadegörare som inte reglerade så ska du gå in på vår sida om växtskyddsåtgärder.

Karantänskadegörare är en kategori av reglerade växtskadegörare

Växtskyddslagstiftningen reglerar två kategorier av växtskadegörare:

  • karantänskadegörare
  • reglerade icke-karantänskadegörare.

Karantänskadegörare är växtskadegörare som inte finns inom EU eller endast finns i begränsad omfattning, och som kan få oacceptabla miljömässiga, ekonomiska eller sociala konsekvenser om de sprids. Om karantänskadegörare upptäcks i Sverige så ska de bekämpas med syftet att de ska utrotas. Jordbruksverket samordnar bekämpningsarbetet.

Ett fåtal karantänskadegörare är så kallade prioriterade skadegörare, vars potentiella konsekvenser är mycket allvarliga. Det finns också växtskadegörare som klassas som karantänskadegörare inom vissa skyddade zoner. Sådana skadegörare är spridda inom delar av EU, men man vill undvika att de får ytterligare spridning. Sverige är en skyddad zon för tre skadegörare: bomullsmjöllus, kastanjekräfta och koloradoskalbagge.

Växter för plantering kan också föra med sig andra växtskadegörare än karantänskadegörare. Vissa av dessa finns det regler om, eftersom det kan få oacceptabla ekonomiska konsekvenser om de förekommer på växter för plantering. De växtskadegörarna kallas reglerade icke-karantänskadegörare.

Det finns många reglerade växtskadegörare, och alla är inte lika aktuella i Sverige. På den här sidan kan du läsa mer om de karantänskadegörare som du ska vara uppmärksam på i Sverige. Om du vill läsa mer om andra skadegörare kan du söka efter information i databasen EPPO Global Database.

Reglerna ska förhindra spridning inom EU

För att skydda oss från angrepp av karantänskadegörare är reglerna gemensamma för alla länder inom EU. Reglerna innebär att vi

  • inventerar växtskadegörare för att möjliggöra tidig upptäckt
  • kontrollerar växtmaterial som importeras till EU
  • spårar smittor
  • förstör smittat växtmaterial.

Om vi hittar karantänskadegörare genomför vi alltid åtgärder för att säkerställa att friska växter skyddas. Det kan till exempel vara att vi inför restriktioner för vad man får odla eller hur man får hantera jord och jordbruksmaskiner. Vi begränsar också hur man får handla och flytta växter, växtprodukter och andra föremål som kan sprida växtskadegörare, utifrån de gemensamma reglerna.

Du ansvarar för att inte sprida karantänskadegörare

Växtskadegörare är duktiga på att lifta med växter och växtmaterial. De kan lifta med till exempel växter för plantering, virke, träemballage, fröer och jord.

Varje gång du flyttar växtmaterial finns det alltså en risk för att det kommer med karantän­skadegörare som inte syns. Därför är det viktigt att du följer reglerna som gäller när du handlar med andra länder och när du förflyttar växter inom Sverige.

Flytta bara växtmaterial om du vet att det är friskt

Global handel med växtmaterial är den enskilt största risken för att introducera nya skadegörare till EU och Sverige. Om du är osäker på om växtmaterialet du flyttar är friskt så är det bättre att låta det vara.

Anmäl alltid angrepp av karantänskadegörare

Om du misstänker angrepp av en karantänskadegörare så är du skyldig att anmäla det till Jordbruksverket. Det gör du genom att fylla i vårt anmälningsformulär.

Du kan också anmäla karantänskadegörare genom att mejla till oss, om du inte kan eller vill använda formuläret. Ett tips är att utgå från frågorna i formuläret när du formulerar ditt mejl, så blir det enklare att få med all viktig information.

Karantänskadegörare på potatis

Här hittar du karantänskadegörare som skulle kunna drabba potatis eller andra potatisväxter i Sverige. I familjen potatisväxter ingår exempelvis tomat, paprika och petunia.

Jordlopporna Epitrix

Epitrix är en grupp av små skalbaggar som räknas till jordlopporna. Skalbaggen är 1,5–2 mm lång och hoppar iväg ungefär som en loppa när den blir störd. Fyra arter av Epitrix angriper potatisväxter och kan orsaka stora skador just på potatis. Både blad, rötter och knölar blir angripna av skalbaggen och dess larver, och skörden kan bli omöjlig att sälja på grund av skadorna.

Symtom

Vuxna skalbaggar gnager på blad, vilket skapar skottliknande runda hål. Hålen är ungefär 1–1,5 mm i diameter stora. Larver gnager gångar vid ytan på potatisknölar. Gångarna kan sträcka sig 1,5 cm in i knölar. Tunnlarna som larverna skapar kan leda till att sprickor bildas i knölarna eller att vävnaden runt om blir korkaktig.

Var de finns

Jordlopporna som grupp omfattar cirka 180 arter, där de flesta finns i Nord- och Mellanamerika. Inom EU finns ett par arter av Epitrix i Spanien och Portugal, men vi har ännu inte hittat några i Sverige.

Om Epitrix kommer till Sverige är det troligt att de skulle överleva här. Då skulle de också kunna utgöra en stor risk för vår potatisodling.

Hur de sprider sig

Epitrix sprider sig genom handel med potatis eller genom jord som följer med till exempel växter och rotfrukter från ett område där Epitrix redan finns. Handel med potatis till Sverige från områden i Spanien och Portugal där Epitrix finns är obetydlig. Däremot finns det risk för att du som privatperson får med Epitrix om du tar med dig potatis hem från en utlandsresa.

Om du har ett angrepp av Epitrix

Om du misstänker att du har ett angrepp av Epitrix ska du anmäla det till oss.

Om du vill läsa mer

Koloradoskalbagge

Koloradoskalbaggen hör till familjen bladbaggar, Chrysomelidae. Koloradoskalbaggen förökar sig snabbt och är glupsk, vilket gör den till en besvärlig och fruktad växtskadegörare. Skadorna som skalbaggen orsakar på potatisblad minskar skörden avsevärt.

Den fullvuxna koloradoskalbaggen är lätt att känna igen. Skalbaggens kropp är starkt välvd, med karakteristiska svarta och gula längsgående strimmor. På huvud och halssköld finns svarta fläckar. Den är cirka 1 cm lång, alltså något större än en nyckelpiga.

Koloradoskalbaggens ägg är orangegula och cirka 2 mm långa. De sitter i klungor på bladens undersida och är svåra att särskilja från nyckelpigans ägg.

Nykläckta larver av koloradoskalbaggen är knappt två millimeter långa och har tomatröd färg. Äldre larver är ljusare orangeröda och kan vara upp till 12 mm långa. Larverna är starkt välvda och har två längsgående rader av svarta prickar på vardera sidan av kroppen.

Symtom

Både vuxna individer och larver äter potatisblad, och vid kraftiga angrepp kan koloradoskalbaggarna äta så mycket att potatisblasten blir helt bar. Skalbaggen lämnar också avföring som är svart och klibbig på potatisblasten.

Var de finns

Koloradoskalbaggen är spridd i Nordamerika, delar av Asien och i de flesta europeiska länderna.

Hur de sprider sig

Fullvuxna skalbaggar och larver sprids på potatisplantor, på knölar och i förpackningar som de hålls i. Koloradoskalbaggen sprids även i förpackningar med färska grönsaker som kommer från områden där skalbaggen finns. Vuxna individer kan spridas långt med vindar och även på vatten.

Risk för förväxling

Det finns några insekter som ibland förväxlas med koloradoskalbaggen. Puppor och larver av koloradoskalbaggen kan förväxlas med nyckelpigans puppor och larver. Den fullbildade koloradoskalbaggen kan förväxlas med trädgårdsborren, humlebaggen eller strimlusen.

Om du har ett angrepp av koloradoskalbagge

Koloradoskalbaggen kan orsaka stor skada i potatisodlingen. Tidigare bedömningar visade att koloradoskalbaggen mest troligt skulle kunna etablera sig i Blekinge, Gotland, Halland, Kalmar och Skåne län om den skulle introduceras. I dessa län är koloradobaggen en karantänskadegörare som kräver åtgärder om den hittas.

Om du misstänker att du har hittat en koloradoskalbagge, dess ägg eller larver ska du anmäla det till länsstyrelsen eller till Jordbruksverket. Samla in och döda skalbaggarna genom att till exempel lägga dem i kokande vatten eller i frysen.

Ljus ringröta

Ljus ringröta orsakas av bakterien Clavibacter michiganensis ssp. sepedonicus.

Symtom

Symtomen syns bäst om man skär igenom en potatisknöl. En smittad potatis som har lindriga symtom visar punktvisa utspridda eller sammanhängande gula partier vid kärlringen. Om man klämmer på en genomskuren knöl, kan den gulfärgade vävnaden pressas ut som en krämig massa. Vid kraftigare angrepp kan kärlringen vara mer flytande och brunfärgad. Symtom på blasten förekommer sällan.

Sjukdomen kan även förekomma latent under flera potatisgenerationer.

Var den finns

Ljus ringröta finns i många europeiska länder men även i några länder i Asien och i Nordamerika.

Hur den sprider sig

Den viktigaste spridningsvägen är utsäde. Andra smittvägar är maskiner som används i potatisodlingen och utrustning för sortering och packning av potatis.

Om du använder sättare och potatisupptagare som också används av andra odlare, ska du därför rengöra och gärna desinficera mellan de olika gårdarna. Observera att kyla inte dödar smittan.

Om du har ett angrepp av ljus ringröta

Om du misstänker att du har ett angrepp av ljus ringröta ska du anmäla det till oss.

Om du vill läsa mer

Mörk ringröta

Mörk ringröta orsakas av bakterien Ralstonia solanacearum.

Symtom

Symtomen syns bäst om man skär igenom en potatisknöl. I en genomskuren potatis syns gulbrunaktiga missfärgningar i och runt kärlringen, och gulvita bakteriedroppar tränger fram från kärlringen utan att man behöver klämma på knölen. Mörk ringröta kan dock förekomma även utan synliga symtom.

Var den finns

Många europeiska länder har haft fynd av bakterien Ralstonia solanacearum.

Hur den sprider sig

Mörk ringröta har flera spridningsvägar. Den främsta smittvägen är utsäde, men den kan också spridas via maskiner, utrustning, ogräs och bevattningsvatten. Bakterierna kan överleva fritt i jorden, men det är osäkert hur länge de skulle klara sig under svenska förhållanden.

Om du har ett angrepp av mörk ringröta

Om du misstänker att du har ett angrepp av mörk ringröta ska du anmäla det till oss.

Potatiscystnematoder

Potatiscystnematoder är mikroskopiska rundmaskar som lever i och skadar rötterna på potatis. Potatis är potatiscystnematodernas viktigaste värdväxt, men den kan även angripa tomat och vilda växter av potatissläktet (som till exempel nattskatta och besksöta).

Potatiscystnematoderna kan orsaka stora skördeförluster i potatisodlingar vid stora angrepp. Därför är det viktigt att du bekämpar dem innan de hinner föröka sig alltför mycket.

Det finns två arter av potatiscystnematoder:

  • den gula potatiscystnematoden, Globodera rostochiensis
  • den vita potatiscystnematoden, Globodera pallida.

Symtom

Symtomen är ganska diffusa och inkluderar fläckar i fält med nedsatt tillväxt och ibland gulnad eller vissnad potatisblast. Vid angrepp kan knölstorleken minska.

Var de finns

Båda den gula och vita arten av potatiscystnematoden finns i Sverige sedan länge, men den vita är inte särskilt vanlig.

Hur de sprider sig

Nematoderna sprids som cystor med utsäde, plantskoleväxter, jord, blomlökar och potatis för konsumtion eller industriell process.

Om du har ett angrepp av potatiscystnematoder

Om du upptäcker eller misstänker angrepp av vit potatiscystnematod ska du anmäla det till Jordbruksverket eller länsstyrelsen. Om du misstänker att det är gul potatiscystnematod behöver du inte göra det.

Du ska också kontakta Jordbruksverket om du misstänker eller konstaterar att en potatissort som tidigare varit resistent mot potatiscystnematoder inte längre är det.

Potatiskräfta

Potatiskräfta är en jordbunden sjukdom som orsakas av svampen Synchytrium endobioticum. Svampen lever som en parasit inne i potatisplantans celler och orsakar okontrollerad tillväxt. Angrepp av potatiskräfta gör att kvaliteten på knölarna försämras och antalet knölar som bildas minskar.

Svampens vilsporer kan överleva i mer än 20 år i jorden. Potatiskräfta kan orsaka omfattande ekonomiska förluster för odlare som drabbas.

Symtom

Unga knölar som smittas kan bli svampiga och missformade. I äldre knölar smittas ögonen som utvecklar vårtiga, blomkålsliknande utväxter. Vårtorna är till en början vita eller gröna men mörknar med tiden. Vårtor kan även finnas på utlöpare eller på stambasen.

Var det finns

Det finns runt 40 olika raser av potatiskräfta i världen och flertalet av dem finns spridda inom EU.

I Sverige finns fyra raser: ras 1, 8, 18 och 40. Ras 8, 18 och 40 har hittills bara konstaterats i östra Skåne och västra Blekinge, medan ras 1 finns på flera platser från söder till och med Dalarna och Gävleborgs län.

Hur det sprider sig

Potatiskräfta sprider sig med utsäde eller jord från fält som är smittade med potatiskräfta.

Om du har ett angrepp av potatiskräfta

Om du misstänker att du har ett angrepp av potatiskräfta ska du anmäla det till oss.

Om du vill läsa mer

Rotgallnematoderna Meloidogyne chitwoodi och Meloidogyne fallax

Rotgallnematoderna Meloidogyne chitwoodi och Meloidogyne fallax är närbesläktade arter av rundmaskar som lever i jord och växtmaterial. Nematodernas livscykel består av tre olika stadier; ägg, larv och vuxenstadium.

Meloidogyne chitwoodi och Meloidogyne fallax har många olika växtarter som värdar. Potatis är rotgallnematodernas bästa värd, men den kan också leva på morot, sockerbetor och alla arter av gräs, däribland stråsäd.

Symtom

Vanliga symtom är svaga plantor med dålig tillväxt. Det kan leda till angrepp av andra sjukdomar och sämre avkastning. På knölar och rötter kan man se knölliknande svullnader, så kallade galler. Potatisknölar får döda bruna fläckar i områden under skalet.

Var de finns

Inom EU har de påträffats i Belgien, Frankrike, Nederländerna, Portugal och Tyskland. I Sverige har nematoderna hittats i två områden, ett i Blekinge och ett i Skåne. De finns även utanför Europa, men import av utsädespotatis och jord från länder utanför EU är förbjuden.

Hur de sprider sig

Nematoderna har små möjligheter att förflytta sig. De sprids mest effektivt med potatisutsäde och jord från smittade fält. Maskindelning misstänks vara en orsak till spridning av nematoderna där de till en början introducerats via utsäde.

Om du har ett angrepp av rotgallnematoder

Om du misstänker att du har ett angrepp av rotgallnematoder ska du anmäla det till oss.

Karantänskadegörare på träd och buskar

Här listar vi karantänskadegörare som kan drabba träd och buskar i till exempel skogar, trädgårdar och parker.

Agrilus anxius

Agrilus anxius är en smalpraktbagge som angriper björk.

Symtom

Larverna gnager gångar i ledningsvävnaden som transporterar näring i träd. Om skadorna blir tillräckligt svåra minskar eller avstannar näringstransporten och träden dör. Björkarter som är vanliga i Europa, som till exempel Betula pendula och Betula pubescens, är mycket känsliga för angrepp.

Var de finns

Agrilus anxius hör hemma i Nordamerika. Den har inte påvisats utanför Nordamerika.

Hur de sprider sig

Långväga spridning sker mest troligt genom transporter av smittade växter och träprodukter som är tillverkade av angripet trä. Träprodukter är exempelvis träemballage och stödjevirke som används vid transport. Störst risk är obehandlade träprodukter som träflis som används för att producera energi, speciellt om fliset lagras utomhus nära ett björkbestånd.

Risk för förväxling

Agrilus anxius är lik den smaragdgröna askmalpraktbaggen, Agrilus planipennis, både till utseende och till beteende förutom att Agrilus planipennis angriper andra träslag. I Sverige finns Agrilus betuleti som hittas på björk som också liknar Agrilus anxius.

Om du har ett angrepp av Agrilus anxius

Om du misstänker att du har ett angrepp av Agrilus anxius ska du anmäla det till oss.

Om du vill läsa mer

De asiatiska långhorningarna Anoplophora chinensis och Anoplophora glabripennis

Långhorningarna Anoplophora chinensis och Anoplophora glabripennis är stora skalbaggar som lever i lövträd. Träden skadas och dör till slut eftersom larverna äter stora gångar i veden. Båda angriper lövträd av många olika arter.

De olika arterna liknar varandra till utseendet men har lite olika levnadssätt.

  • Anoplophora chinensis lever i nedre delen, i stam och rötter av lövträdsplantor med en stamdiameter som är större än 1 cm.
  • Anoplophora glabripennis kräver större träd med en stamdiameter större än 5 cm. Arten lever dessutom högre upp på stammar och i trädkronor.

Symtom

Om du ser stora utgångshål (cirka 10‑15 mm i diameter) i träd som du köpt under de senaste tre åren, eller gnagspån på marken, kan det vara ett tecken på att skadegörarna finns i trädet. Du ska även bli misstänksam om du hittar larvgångar som är större än tre mm i träemballage som har sitt ursprung i områden där skadegörarna finns.

Var de finns

Den naturliga hemvisten är Kina, men långhorningarna finns även i Filippinerna, Japan, Indonesien, Korea, Malaysia, Myanmar, Taiwan och Vietnam.

I Lombardiet i norra Italien har Anoplophora chinensis etablerat sig och går inte längre att utrota.

Anoplophora glabripennis har spridit sig upprepade gånger i Europa. Ofta från larver som kommit hit med träemballage i samband med import från Asien, framförallt Kina. Det har orsakat stora kostnader på grund av förstörda träd och massiva arbets­insatser för bekämpning. Det senaste kända fallet av spridning har upptäckts i träd på ett industriområde i Finland under senhösten 2015. Den finska myndigheten har konstaterat att insekten har förökat sig på platsen. Myndigheten arbetade för att utrota insekten och har sedan april 2016 inte haft nya fynd av skalbaggen.

Vi har inte hittat Anoplophora chinensis eller Anoplophora glabripennis på träd i Sverige. Om långhorningarna skulle introduceras i Sverige skulle de kunna överleva och föröka sig i Götaland och kusttrakterna upp till Mälarområdet.

Hur de sprider sig

Långväga spridning av ägg, larver eller puppor sker genom handel med angripet trämaterial som träemballage och stödjevirke.

Risk för förväxling

Ofta förväxlas Anoplophora chinensis eller Anoplophora glabripennis med tallbockar, som är vanliga i Sverige.

Om du har ett angrepp av asiatisk långhorning

Om du misstänker angrepp av Anoplophora chinensis eller Anoplophora glabripennis ska du anmäla det till oss. Du ska också alltid kontakta oss om du hittar levande larver eller insekter i träemballage från länder utanför EU.

Aromia bungii

Aromia bungii är en långhornig skalbagge som lever i skog, stadsområden och i fruktträdgårdar. De angriper, lever och orsakar skador på träd av plommonsläktet, såsom hägg, körsbär, krikon, fågelbär och plommon. Skalbaggarna kan finnas i såväl levande växter som virke, träprodukter och emballage.

Vid ett eventuellt utbrott i Sverige är det viktigaste att alla angripna träd fälls och förstörs. Om vi skulle få in skadegöraren i landet skulle det medföra allvarliga konsekvenser, både genom skador på träd och de ekonomiska förlusterna.

Flygperioden för Aromia bungii är från mars till augusti med en intensiv period under maj till mitten på juli. Den vuxna honan lägger ägg i sprickor i barken i nedre delen av stammen, max 30 cm ifrån marken, men också i större grenar.

Symtom

Största möjlighet att upptäcka infekterade träd är när larverna har sin aktivaste period. Då kan man hitta rödaktigt gnagspån från larver efter kläckningen. Gnagspånet finns på marken vid trädet tillsammans med larvernas avföring.

Det är larverna som orsakar skador på träd genom att gnaga på och under barken samt på veden. De bildar gångar i grenar och stam som förhindrar näringstillförseln i trädet. Det tydligaste symtomet är runda utgångshål som oftast finns vid stammen till cirka 30 cm över marken.

Var den finns

Skalbaggens historiska utbredning är i Kina, Nord- och Sydkorea, Mongoliet samt Vietnam. På senare tid har man påträffat Aromia bungii i Japan och på tre platser inom EU, Italien (regionerna Campagnia och Lombardiet) och Tyskland (Bayern).

Hur den sprider sig

Spridningen kan ske genom handel med växter, trä, träprodukter och träemballage från områden med angrepp.

Särskilda regler vid import till EU och förflyttning inom EU

Eftersom skadegöraren troligen sprids genom växter, trä, träprodukter eller träemballage av släktet Prunus så finns det regler för import till EU och förflyttning inom EU från länder där den finns.

Om du ska importera växter för plantering eller flytta sådana växter inom EU så finns det särskilda regler för växter vars stam- eller rothalsdiameter är minst 1 cm vid den tjockaste punkten. Dessa växter är stora nog för långhorningen att genomgå en komplett livscykel.

Risk för förväxling

Större träfjäril (Cossus cossus) som lever på lövträd, inklusive de arter som Aromia bungii angriper, kan också ge upphov till ansamling av avföring på jorden intill träd. Däremot finns ingen förväxlingsrisk om man ser individer av större träfjäril, eftersom de inte alls liknar Aromia bungii.

Om du har ett angrepp av Aromia bungii

Om du misstänker att du har ett angrepp av Aromia bungii ska du anmäla det till oss.

Ädelspinnarna Dendrolimus sibiricus och Dendrolimus superans

Dendrolimus sibiricus och Dendrolimus superans är två närbesläktade ädelspinnare som angriper många olika arter av barrträd.

Symtom

Larver kan orsaka uppseendeväckande avbarrningar av angripna tallar, lärkar och granar. Larverna av Dendrolimus sibiricus (50‑80 mm) och Dendrolimus superans (60‑82 mm) är stora och synliga.

Var de finns

Båda skadegörarna har sitt ursprung i Asien, och Dendrolimus sibiricus har spridit sig till centrala Ryssland.

Om de skulle etablera sig i Sverige skulle det kunna få allvarliga konsekvenser, eftersom de svenska barrträdsarterna och det svenska klimatet är gynnsamt för båda ädelspinnarna.

Hur de sprider sig

Naturlig spridning kan ske över långa distanser, eftersom vuxna ädelspinnare kan flyga upp till 100 km per år. Transport av alla livsstadier kan ske på värdväxter eller grenar som skurits, till exempel från gran. Även transport av rundvirke som inte barkats, träemballage och stödjevirke från områden med angripna träd skulle kunna föra med sig ädelspinnarna.

Risk för förväxling

I Sverige finns tallspinnaren Dendrolimus pini som är mycket snarlik Dendrolimus sibiricus.

Om du har ett angrepp av Dendrolimus sibiricus och Dendrolimus superans

Dendrolimus sibiricus är en karantänskadegörare. Om du misstänker att du har ett angrepp ska du anmäla det till Jordbruksverket.

Vi uppmuntrar även att du ska anmäla misstänkta förekomster av Dendrolimus superans. Det är inte en karantänskadegörare och är därmed inte anmälningspliktig, men det är en växtskadegörare som inte har påträffats i Sverige tidigare.

Om du vill läsa mer

Fusarium circinatum

Svampen Fusarium circinatum kan angripa tallens alla delar och orsaka allvarliga skador. Den kan även angripa douglasgran.

Ett annat namn för Fusarium circinatum är Gibberella circinata.

Symtom

I plantskolor kan svampen ge stora skador i fröbäddarna i form av låg uppkomst av plantor. På grenar och stammar på större plantor orsakar svampen kräftsår med kraftigt kådflöde. I kräftsåren syns en brun röta, som ofta sträcker sig runt om grenen. Grenen dör ovanför angreppsstället.

Var den finns

I Europa finns svampen i skogarna i norra Spanien. Den har även hittats i Frankrike och Portugal.

Hur den sprider sig

Över stora avstånd är plantor och frön de viktigaste spridningsvägarna. Lokalt sprids svampen med vind och insekter.

Risken för spridning till svenska skogsplantskolor är liten eftersom vi inte använder frö från områden där svampen förekommer. Svampen trivs inte heller i vårt kalla klimat.

Om du har ett angrepp av Fusarium circinatum

Om du misstänker att du har ett angrepp av Fusarium circinatum ska du anmäla det till oss.

Kastanjekräfta

Kastanjekräfta, Cryphonectria parasitica, på äkta kastanj är en allvarlig svamp­sjukdom som skadar trädet svårt eller dödar det. Om sjukdomen introduceras är den svår att utrota.

Kastanjekräfta angriper inte hästkastanj.

Symtom

Grenarna får ljust bruna insjunkna sår, och spruckna sår kan skapas på stammar hos smittade träd. Svampen kan växa så snabbt att grenarna ringbarkas utan att en förhårdnad (kallus) hinner bildas runt såren. Stammen eller grenarna ovanför kräftsåren dör och bladen hänger vissna kvar på de döda grenarna.

I såren på barken finns fruktkroppar (så kallade pyknidier) som bildar sporer. Vid fuktig väderlek tränger sporer ut, vilka kan se ut som orangegulaktiga trådar. Sporer är den delen av svampen som sprids och kan smitta friska träd. Under barken i såren kan det även uppkomma ett blekbrunt svampmycel med formen av en solfjäder.

Var den finns

Kastanjekräfta finns i de flesta europeiska länderna, Australien och en del länder i Asien, Mellanöstern och Nordamerika.

Hur den sprider sig

Över längre avstånd sprids kastanjekräfta genom handel med växter och virke av äkta kastanj. Svampen sprider sig kortare avstånd med vind, vatten och insekter.

Om du har ett angrepp av kastanjekräfta

Om du misstänker att du har ett angrepp av kastanjekräfta ska du anmäla det till Jordbruksverket.

Phytophthora ramorum

Phytophtora ramorum är en så kallad äggsporsvamp. Växtsjukdomen har visat sig angripa ett stort antal vitt skilda växtslag och vi upptäcker ständigt nya arter som är värdväxter. Det är mycket svårt att bekämpa sjukdomen och skulle svampen etablera sig i Sverige kan vi få stora ekonomiska och ekologiska skador.

Symtom

Symptomen varierar en hel del och kan inkludera vissna blad, skott och grenar och sår på nedre delen av stammen som är insjunkna och utsöndrar röd-brun vätska.

Var den finns

Sjukdomen är spridd i stora delar av Europa och USA. I Sverige har vi bara konstaterat Phytophtora ramorum i några enstaka fall på Rhododendron som köpts in från andra EU-länder.

Hur den sprider sig

Långväga spridning sker genom handel med speciellt prydnadsväxter som Rhododendron och Viburnum från länder där äggsporsvampen finns. Handel med bark, virke och jord från områden med smitta kan också sprida Phytophthora ramorum.

Om du har ett angrepp av Phytophthora ramorum

Om du misstänker att du har ett angrepp av Phytophthora ramorum ska du anmäla det till Jordbruksverket.

Om du vill läsa mer

Rose rosette virus

Rose rosette virus (RRV) angriper alla växter som tillhör rossläktet.

Symtom

Symtomen på rosor kan variera. Vanligast är en ökad tillväxt som inte är normal. Du kan se tillväxten till exempel i form av:

  • tjocka stammar, så att växterna liknar suckulenter
  • ökad bladproduktion
  • missformade blad
  • blad som blir mönstrade i olika nyanser av grönt (så kallad mosaik)
  • skott som får kraftig röd pigmentering
  • missformade blomknoppar och blommor.

Smittade växter har lägre vinterhärdighet och sjukdomen orsakar en gradvis nedgång i växthälsa. Växterna dör inom 1 till 5 år från att de har blivit infekterade.

Var det finns

Viruset finns i Indien, Kanada och USA. Viruset är vitt spritt i USA där man sett en ökad förekomst bland rosor.

Hur det sprider sig

Viruset sprids på följande sätt:

  • ett gallkvalster, Phyllocoptes fructiphilus
  • mekaniskt genom till exempel beskärning eller ympning
  • handel med smittat växtmaterial.

Om du har ett angrepp av Rose rosette virus

Om du misstänker att du har ett angrepp av Rose rosette virus ska du anmäla det till oss.

Smaragdgrön asksmalpraktbagge

Smaragdgrön asksmalpraktbagge, Agrilus planipennis, är en skalbagge som angriper ask. Eftersom ask är ett vanligt träslag i landet skulle en etablering av Agrilus planipennis kunna få stora ekologiska och ekonomiska konsekvenser.

Symtom

Larverna äter på det så kallade kambiumlagret innanför barken på ask. Gnagskadorna leder till bladverk som tunnas ut eller gulnar och grenar som vissnar och dör. Angrepp av asksmalpraktbaggen leder till att trädet dör efter några år. Utgångshålen som skapas av vuxna skalbaggar i angripna träd är karaktäristiskt D‑formade. Det finns inga andra smalpraktbaggar i Europa som angriper ask och orsakar skador som liknar de som den smaragdgröna asksmalpraktbaggen orsakar.

Var den finns

Skalbaggen har sitt ursprung i Ostasien, men har spridit sig till Kanada, USA och Ryssland och mest nyligen till Ukraina. I Kanada och USA har Agrilus planipennis orsakat stor förödelse av askträd, som är ett vanligt inslag i stadsmiljö som alléträd. Skalbaggen finns idag inte i Sverige.

Hur den sprider sig

Långdistansspridning sker genom handel med växter och träprodukter som virke, träemballage, stödjevirke, träflis och ved. I USA har de flesta upptäckterna av den smaragdgröna asksmalpraktbaggen varit i samband med import varit på stödjevirke. Asksmalpraktbaggen kan dessutom flyga upp till 1 km och på så vis spridas lokalt.

Om du har ett angrepp av smaragdgrön asksmalpraktbagge

Om du misstänker att du har ett angrepp av den smaragdgröna asksmalpraktbaggen ska du anmäla det till oss.

Om du vill läsa mer

Tallvedsnematoden

Tallvedsnematoden, Bursaphelenchus xylophilus, är en millimeterlång rundmask som kan orsaka omfattande skogsdöd. Den lever i träden och skadar trädens kärlvävnad så att de inte kan ta upp vatten.

Symtom

Barren gulnar först, för att sedan vissna och falla av. I förlängningen kan infekterade tallar dö.

Var de finns

Nematoder sprider sig i naturen med hjälp av olika arter av tallbock. Skulle vi få in nematoder i Sverige finns det tallbockar över hela landet som kan föra smittan vidare.

Hur de sprider sig

Nematoderna sprids långväga med angripet trä eller träemballage tillverkat av angripet trä som transporteras. På det sättet riskerar vi att få in smittan i Sverige.

Tallvedsnematoden upptäcktes för första gången i Europa 1999 och är nu etablerad i Portugal, på fastlandet och på ön Madeira. Tallvedsnematoden har även spridit sig till Spanien. Ett smittat träd hittades i Extremadura 2008. Sedan dess har tre nya angrepp upptäckts i Spanien. Detta handlar om små utbrott av tallvedsnematoden och Spanien har genom bekämpning lyckats utrota tre av dessa fall. Därför är det obehandlat trä från Portugal som fortfarande är den största risken.

Om du har ett angrepp av tallvedsnematod

Om du misstänker att du har ett angrepp av tallvedsnematod ska du anmäla det till oss.

Vedbocken Saperda candida

Saperda candida är en skalbagge som tillhör familjen långhorningar. I Sverige finns andra arter av släktet Saperda som kallas vedbockar. Saperda candida angriper i första hand äppelträd, men även andra träd och buskar inom rossläktet kan vara värdväxter.

Om vedbocken skulle introduceras och sprida sig i Sverige kan det innebära allvarliga ekonomiska konsekvenser för framför allt äppelodlingar, men även för plantskolor eftersom en rad fruktträd och buskar kan drabbas.

Symtom

Larver orsakar den största skadan genom att gnaga gångar i framförallt den nedre delen av stammen på både friska och försvagade träd. Larvernas gnagande kan orsaka ringbarkning av stammen och i förlängningen trädets död.

Var den finns

Saperda candida är inhemsk i Nordamerika och finns inte i Sverige idag. Skadegöraren har bara påträffats en gång utanför sitt naturliga utbredningsområde, som var i Nordtyskland.

Hur den sprider sig

Långväga spridning sker mest troligt med växter för plantering. Det finns även en risk att trä kan föra med sig skadegöraren.

Om du har ett angrepp av Saperda candida

Om du misstänker att du har ett angrepp av Saperda candida ska du anmäla det till oss.

Om du vill läsa mer

Xylella fastidiosa

Xylella fastidiosa är en aggressiv bakterie som orsakar omfattande skador på växter. Bakterien har många olika värdväxter och fler upptäcks i takt med att vi får mer erfarenheter. Den orsakar stora skador på olika grödor som körsbär, plommon, oliver, druvor, citrus samt ek, alm och prydnadsväxter. Bakterien har även hittats på till exempel rosmarin och myrten.

Symtom

Symptomen är väldigt varierade och smittade växter kan till och med vara symptomfria. Symptomen kan inkludera gulnande och döende blad, vissnande blad, växtdelar och delar av växter. Om det är ett fruktträd som är smittat så kan fruktstorleken reduceras.

Var den finns

Ursprungligen kommer bakterien från USA och Latinamerika. För närvarande har skador av bakterien konstaterats i vissa områden i Italien, Frankrike och Spanien. Troligen har Xylella fastidiosa kommit till södra Italien med kaffebuskar som importerats som prydnadsväxter från Costa Rica.

Hur den sprider sig

Bakterien sprids till nya platser med hjälp av särskilda plantor och insekter. En av insekterna som sprider bakterien är den allmänna spottstriten, Philaenus spumarius.

Import av prydnadsväxter är det mest sannolika scenariot för hur både Xylella fastidiosa och insekter som bär på bakterien skulle kunna spridas till Sverige.

Om du har ett angrepp av Xylella fastidiosa

Om du upptäcker angrepp av Xylella fastidiosa ska du anmäla det till oss.

Om du vill läsa mer

Karantänskadegörare i växthus

Här kan du läsa mer om de karantänskadegörare som kan skada växthusodlingar i Sverige.

Bomullsmjöllus

Bomullsmjöllus, Bemisia tabaci, är en millimeterlång insekt.

Bomullsmjöllusen kan angripa mer än 300 växtarter, däribland våra vanliga växthusgrönsaker och många krukväxter och utplanteringsväxter. Utöver julstjärna kan begonia, fuchsia, gerbera, hibiskus och verbena nämnas. Bemisia tabaci har visat sig kunna sprida upp till 60 olika virus, där geminivirus är det släktet som orsakar störst ekonomiska förluster.

Sverige är skyddad zon för bomullsmjöllus, vilket innebär att landet ska vara fritt från skadegöraren eller aktivt arbeta för att utrota den. Växter eller växtprodukter som förs in i Sverige från ett annat EU-land eller från ett land utanför EU får inte innehålla bomullsmjöllusen. Växtmaterial till slutkonsument behöver dock inte vara helt fritt från skadegöraren.

Symtom

Symptomen som bomullsmjöllusen orsakar kan förväxlas med de som orsakas av Trialeurodes vaporariorum, växthusmjöllus eller vit flygare. Växthusmjöllusen är relativt vanlig i Europa.

Bomullsmjöllusens nymfer och vuxna insekter sitter på bladundersidor och suger saft ur värdväxten. Detta leder till gula (klorotiska) fläckar. Exkrement från de sugande lössen, så kallad honungsdagg, smutsar ner plantan och blir grogrund för sotdaggs­svampar som hindrar tillväxten. Ytterligare symptom som uppstår om lössen spridit virus kan vara att blad rullar sig, gulnar, blir mönstrat i olika nyanser av grönt (så kallad mosaik) eller att bladnerver gulnar.

Var den finns

Bomullsmjöllusen är spridd i Europa, men även på alla andra kontinenter. Bomullsmjöllusen är inte etablerad i Sverige eftersom vi hittills har lyckats bli av med angrepp genom bekämpning och sanering.

Hur den sprider sig

Långväga spridning sker genom handel med angripna växter för plantering och snittblommor. Framförallt verkar handel med julstjärnor vara ansvarig för mycket av spridningen av bomullsmjöllusen inom Europa och medelhavsländerna. Vuxna löss är inte duktiga på att flyga men väl i luften kan de spridas längre distanser med hjälp av vindtransport.

Om du har ett angrepp av bomullsmjöllusen

Bomullsmjöllusen är en karantänskadegörare i Sverige och därmed anmälnings­pliktig. Om du upptäcker angrepp av bomullsmjöllusen ska du alltså anmäla det till oss.

Om du vill läsa mer

Jordbruksverket och LRF Trädgård har gemensamt tagit fram en Bemisiamanual med rekommendationer om hur man kan bekämpa bomullsmjöllusen Bemisia. Den finns att ladda ned från LRF Trädgårds webbplats.

Thrips palmi

Thrips palmi är en trips och en allvarlig skadegörare som angriper många olika växtarter. Familjerna gurkväxter, ärtväxter och potatisväxter är hårt utsatta. Bland prydnadsväxter angrips ofta krysantemum, cyclamen och orkidéer. Även bladväxter som benjaminfikus kan angripas.

Thrips palmi har blivit resistent mot vissa vanliga bekämpningsmedel och är därför svårbekämpad. I Japan har man haft framgångar med biologisk bekämpning där man bland annat använder rovkvalster. I Australien rekommenderas insektsåpa vid odling av grönsaker.

Symtom

Thrips palmi håller till i skrymslen på värdväxter. Tripsen tömmer cellerna på växtsaft och tomma celler ger upphov till typiska tripssymptom där celler får ett silvrigt utseende. Blad, skottspetsar och blommor får silvriga streck och fläckar som senare torkar ut och blir bruna. Detta syns mest längs med bladnerverna. Vid kraftiga angrepp ser blad ut att vara silver eller bronsfärgade. Dessutom blir blad, frukter och skottspetsar missformade och förkrympta.

Var den finns

Thrips palmi har sydostasiatiskt ursprung och har spridit sig över stora delar av Asien och har påträffats i vissa afrikanska länder, Australien, Irak, Sydamerika, Västindien, Hawaii Florida. I växthus i Europa har angrepp då och då förekommit men någon permanent etablering har inte skett.

Hur den sprider sig

Långväga spridning sker genom handel med angripna växter för plantering, frukter eller i emballaget som växtmaterialet packas i. Thrips palmi har hittats flera gånger i sändningar till europeiska och medelhavsländer genom importkontroll av värdväxter. Thrips palmi har begränsad förmåga till längre spridning av egen kraft.

Risk för förväxling

Thrips palmi är drygt en millimeter lång och till kroppsformen påminner den om nejliktrips, Thrips tabaci, som är den vanliga arten i svensk växthusgurka. För säker identifiering behövs experthjälp.

Thrips palmi kan även förväxlas med Thrips flavus, en relativt vanlig trips. Mikroskopisk undersökning krävs för att kunna skilja Thrips palmi från Thrips flavus.

Om du har ett angrepp av Thrips palmi

Om du misstänker att du har ett angrepp av Thrips palmi ska du anmäla det till oss.

Tomato brown rugose fruit virus

Tomato brown rugose fruit virus (ToBRFV) är ett tobamovirus och en skadegörare som angriper paprika- och tomatplantor och orsakar stora skador. Tobamovirus är kända för att vara tåliga virus som överlever länge utanför sin värdväxt.

Symtom

Symtomen är mest framträdande på blad och frukter. De vanligaste symtomen är:

  • blad som blir mönstrade i olika nyanser av grönt (så kallad mosaik)
  • missformade blad
  • torkade blomfoder och blomstjälkar som leder till fruktfall
  • nekroser på blomfoder och blomstjälkar
  • gula fläckar och nekroser på tomatfrukter.

Var det finns

Viruset finns i Mexiko, Kina, Israel, Jordanien, och Turkiet. Nyligen har viruset orsakat utbrott inom tomatodlingen i Frankrike, Grekland, Italien, Nederländerna, Spanien, Storbritannien och Tyskland.

I Mexiko har odling av paprika drabbats hårt, men i Europa där man odlar paprika med L‑resistensgenen verkar paprikan inte drabbas.

Hur det sprider sig

Långväga spridning sker främst genom handel med smittade växter för plantering och frön. Inom ett växthus sprids viruset mekaniskt genom beskärning eller annan hantering av växter. Vid pågående utbrott kan viruset även spridas med pollinatörer såsom humlor.

Om du har ett angrepp av ToBRFV

Om du misstänker angrepp av ToBRFV ska du anmäla det till oss.

Om du vill läsa mer

Kontakta oss om du har frågor

Hör av dig till oss på växtregelenheten om du har frågor. Du kan antingen mejla oss eller ringa till Jordbruksverkets kundtjänst och be om att bli kopplad.

Författningar

Söker efter 2007:26

Söker efter 2007:27

Söker efter 2010:46

Söker efter 2004:20

Söker efter 1995:90

Senast uppdaterad: 2020-07-01