Logotyp Jordbruksverket
Logotyp Jordbruksverket

Sjukdomar, hygienregler och antibiotikaresistens hos grisar

Hitta på sidan

Det är ditt ansvar som djurägare att hålla dina djur friska. Det handlar bland annat om att arbeta förebyggande, följa hygienregler och ha kunskap om hur smittor sprids. Det är viktigt för djurvälfärden och ekonomin både i din besättning och i landet i stort. Friska djur behöver inte heller behandlas med antibiotika, vilket minskar risken för att bakterier blir resistenta mot antibiotika.

Kontakta veterinär

Om du misstänker att dina djur har smittats av någon allvarlig sjukdom ska du genast kontakta veterinär!

Smittor och smittsamma sjukdomar

En smitta kan till exempel orsakas av bakterier, virus eller parasiter, och ge upphov till sjukdomar hos djur eller människor. All smitta orsakar dock inte sjukdom hos den som blir smittad men den som bär på en smitta kan ändå sprida den vidare till andra som är mer mottagliga. Den som är smittad kan också bära på en smitta utan att först bli sjuk, men kan senare insjukna och få symtom genom olika faktorer till exempel en dräktighet, förlossning, stress eller nedsatt immunförsvar.

Smitta mellan djur och mellan djur och människor kan ske på olika sätt, till exempel genom

  • direktkontakt med smittade individer
  • indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
  • livsmedel, foder och vatten
  • vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och råttor.

Övervakning av smittor hos djur

För att kunna förhindra utbrott och minska smittspridning är det viktigt att tidigt kunna upptäcka sjukdomar och smittor. Därför finns det ett krav på att vissa sjukdomar ska anmälas till Jordbruksverket eller länsstyrelsen. Som regel är det inte du som har djuren som anmäler utan det gör den veterinär eller det laboratorium som konstaterar att det finns en anmälningspliktig smitta.

Övervakning och kontrollprogram

För några sjukdomar och smittor finns också övervakningsprogram där ett urval av djur blir provtagna, till exempel i samband med slakt.

En del sjukdomar övervakar vi för att få en bild av hur sjukdomsläget ser ut. Om läget ändras kan det innebära att Jordbruksverket, näringens organisationer eller du som djurägare kan behöva vidta åtgärder.

Kontrollprogram

För vissa smittor och sjukdomar finns också frivilliga eller obligatoriska kontrollprogram som bland annat är till för att bekämpa och förebygga smittor.

Nya regler för bekämpning av vissa smittsamma djursjukdomar

Den 21 april börjar nya regler att gälla för bekämpning av vissa smittsamma djursjukdomar hos grisar.

För dig som håller grisar innebär reglerna bland annat att du kommer att behöva vidta vissa åtgärder vid misstanke om allvarliga sjukdomar.

Du kommer att få mer information i april här på webbplatsen.

I den här rutan står de nya regler som börjar gälla den 21 april. Resten av sidan innehåller regler som gäller redan nu.

Epizootier och zoonoser

Det finns vissa särskilt allvarliga djursjukdomar som kallas för epizootier och det finns sjukdomar som smittar mellan djur och människor, så kallade zoonoser.

Allvarliga djursjukdomar – epizootier

Vissa särskilt allvarliga djursjukdomar kallas för epizootier och omfattas av en speciell lag, epizootilagen. Det är sjukdomar som normalt inte finns i Sverige. Ett utbrott av en epizooti kan vara ett hot både mot människors och djurs hälsa och medföra stora ekonomiska förluster både för dig som har djur men också för samhället i stort.

Kontakta veterinär

Om du misstänker att dina djur har drabbats av en epizooti är du skyldig att kontakta veterinär. Du ska då också göra allt du kan för att förhindra att smittan sprids från dina sjuka djur.

Din veterinär och Jordbruksverket kommer att besluta om vad du ska göra för att förhindra smittspridning. Ofta handlar det om att du inte får flytta djur till eller från din anläggning, men det kan också vara andra åtgärder.

Exempel på epizootier hos grisar:

  • Afrikansk- och klassisk svinpest
  • Mul- och klövsjuka
  • Mjältbrand
  • PRRS (porcine reproductive and respiratory syndrome)
  • Aujeskys sjukdom

Smittor som kan spridas mellan djur och människor – zoonoser

Zoonoser är smittor orsakade av till exempel bakterier, virus eller parasiter som kan spridas mellan djur och människor. Ett djur som bär på en zoonotisk smitta kan sprida denna vidare till andra djur och människor. Det är också vanligt att människor blir smittade av livsmedel. Även människor som bär på en zoonotisk smitta kan vid nära kontakt med djuren eller deras närmiljö sprida smittan till djuren. Många av de zoonoser som är allvarliga för människor orsakar inte alltid sjukdom hos djuren och tvärtom. Exempel på zoonoser hos grisar är salmonella, trikiner och vissa antibiotikaresistenta bakterier.

Nya regler för djurhälsoansvar och biosäkerhetsåtgärder

Den 21 april börjar nya regler att gälla för ditt ansvar över djurhälsa och biosäkerhetsåtgärder hos grisar.

För dig som håller grisar innebär reglerna bland annat att du ska minimera risken för att sjukdomar sprids och vidta så kallade biosäkerhetsåtgärder. Exempel på biosäkerhetsåtgärder som du kan behöva är vidta är instängsling, övertäckning med tak, rengöring, rutiner för inpassering och utpassering från anläggningen där djuren hålls, isolering eller separering av nya eller sjuka djur.

I den här rutan står de nya regler som börjar gälla den 21 april. Resten av sidan innehåller regler som gäller redan nu.

Arbeta förebyggande

Det finns mycket du själv kan göra för att förhindra att dina, andras djur och att du själv eller andra människor blir smittade.

Allt som du gör som djurägare för att minska risken för att smittor kommer in i och utvecklas i din besättning eller sprids till andra besättningar kallas för biosäkerhet. Det kan vara allt från var och hur stallarna är byggda till dagliga skötsel- och hygienrutiner, rutiner vid inköp av djur, skadedjursbekämpning och hantering av gödsel.

Exempel på förebyggande arbete

Det här kan du göra för att minska risken för att dina djur blir smittade. Det kan finnas fler tips under respektive sjukdom.

  • Begränsa antalet kontakter mellan olika besättningar.
  • Isolera sjuka djur för att minska risken för smitta till övriga djur.
  • Vara uppmärksam på hur dina djur mår och kontakta veterinär om du misstänker någon smitta.
  • Bara använda antibiotika när det är verkligen är nödvändigt och alltid enligt en veterinärs ordination.
  • Helst köpa in djur från besättningar med känd smittstatus och från så få besättningar som möjligt. Inköp av djur innebär alltid en smittrisk.
  • Hålla inköpta djur åtskilda från övriga djur när du tar in dem till din besättning. Du minskar då risken att de för med sig smitta till dina befintliga djur.
  • Vänta i minst 48 timmar innan du har kontakt med dina eller andras djur om du har varit utomlands. Det gäller också andra som kommer i kontakt med dina djur. Om du har varit i områden med mul- och klövsjuka ska du följa de regler som gäller mul- och klövsjuka.
  • Hålla en god handhygien genom att tvätta händerna ofta med tvål och vatten. Se även till att andra som vistas i din anläggning har möjlighet att hålla en god handhygien.
  • Se till att andra som vistas i din besättning har rena kläder och skor.
  • Vara noga med foderhygienen! Tänk på att smutsiga skor och fordon med gödsel på däcken kan förorena foderbordet.
  • Skydda foder från fåglar och gnagare, det gäller både vid lagring och utfodring.
  • Vara noga med vattenhygienen! Håll rent i vattenkoppar och tråg. Om djuren får dricka direkt i sjöar och vattendrag när de är ute på bete kan det utgöra en risk, särskilt om djuren kan gå ut i vattnet. Det beror på att smitta som eventuellt finns i djurens avföring kan sprida sig i vatten.
  • Vara noga med hygienen i djurens närmiljö.
  • Se till att djuren är rena. Det ska vara rent i boxar och stallar och det ska finnas tillräckligt med rent strö. Djur som går till slakt ska vara rena.
  • Se till att redskap, utrustning och transporter som används till djuren är rena.
  • Rengöra stallar regelbundet. Tvätta stallet när det är tomt, eller skärma av så att tvättdimman inte sprider sig. Tvättdimma (aerosol) från till exempel högtryckstvätten kan föra med sig smittämnen som eventuellt finns till andra djur i stallet.
  • Ta väl hand om nyfödda och unga djur så att de så att de blir starka och håller sig friska.
  • Vara extra noga med hygienen i samband med födslar, ett exempel är att förlossningsboxar ska vara rena.
  • Följa reglerna för lagring och spridning av gödsel för att minska risken för att sprida smittor som kan finnas i gödsel.
  • Ta hand om döda djur och animaliska biprodukter på ett säkert sätt.

Du har ansvar för att förhindra smitta mellan djur och människor

Alla som har djur ska se till att minska risken för att sprida smitta mellan djur och människor. Det finns också speciella krav om du tar emot besökare i din anläggning, då det räknas som en besöksverksamhet. Du kan läsa mer om vad du är skyldig att göra under rubriken hygienregler.

När du är primärproducent och livsmedelsföretagare har du ett speciellt ansvar när det gäller livsmedelshygien. Tänk på att kött och mjölk som inte har värmebehandlats kan innehålla smittor.

Om du är arbetsgivare har du också ansvar för arbetsmiljön, bland annat när det gäller smittrisker från djur till människor. Det handlar dels om förebyggande arbete och dels om åtgärder vid konstaterad smitta. På Arbetsmiljöverkets webbplats kan du läsa mer om detta.

Sjukdomar och smittor som är viktiga att känna till

Det finns många sjukdomar som kan drabba grisar. Här är några av de du bör känna till.

Mul- och klövsjuka

Mul-och klövsjuka är en virussjukdom som kan infektera klövbärande djur. Den är mycket smittsam.

För att minska effekterna av ett utbrott är det viktigt att du snabbt upptäcker sjukdomen och hindrar smitta från att spridas vidare. Det är därför mycket viktigt att du känner till sjukdomen och är uppmärksam på symtom som kan orsakas av mul- och klövsjuka.

Vanliga symtom hos gris är feber och hälta på grund av blåsor på klövarna.

Sjukdomen finns i dag inte inom EU, men det pågår hela tiden utbrott runtom i världen. Eftersom mul- och klövsjuka drabbar handel mellan länderna hårt, är det en av de viktigaste sjukdomarna att hantera sett ur ett internationellt perspektiv. Därför styrs bekämpning och handelsrestriktioner av gemensamma EU-regler.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är infekterade ska du genast kontakta veterinär.

Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur.

Förebygg och förhindra smitta

Mata inte grisar med matrester.

Mul- och klövsjuka sprids mellan djur, men viktiga smittvägar är också att människor bidrar till smittspridningen via redskap, kläder eller produkter som kött och mjölk.

Det finns regler och rekommendationer för att förhindra att mul- och klövsjuka kommer in i svenska besättningar. Dessa gäller även de som besöker din besättning:

Om du reser utomlands

Om du ska resa utomlands bör du kontrollera om sjukdomen finns i det land eller i det område du ska åka till.

Om du besöker ett land där det finns mul- och klövsjuka är det:

  • Förbjudet att ta med obehandlade kött- och mjölkprodukter, samt andra obehandlade produkter, från klövbärande djur.

När du kommer hem bör du:

  • undvika direktkontakt med klövbärande djur i minst 5 dygn
  • tvätta kläder och skor

Om du besöker ett land som inte har mul- och klövsjuka och du har varit i kontakt med klövbärande djur:

  • bör du undvika direktkontakt med djur under minst 2 dygn.

Salmonella

Salmonella är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa. Eftersom salmonella orsakas av bakterier som finns naturligt i miljön går sjukdomen inte att utrota. När det gäller salmonella bland livsmedelsproducerande djur har vi i Sverige ett mycket gott hälsoläge.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att dina djur är smittade bör du kontakta veterinär. Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur och människor

Det här händer om dina djur blir smittade

Om du får salmonella hos dina djur eller i dess närmiljö händer det här:

  • Du får hjälp av en utredande veterinär som vi har utsett.
  • Din gård får restriktioner - så kallad spärr. Spärren gäller för relevanta delar av besättningen. Det är inte säkert att hela din besättning spärras.
  • Du får anvisningar om vad du ska göra för att bekämpa smittan till exempel hygien- och skötselrutiner och sanering av stall.
  • Du ska följa de anvisningar du får, för att kunna få ersättning för ditt arbete.
  • Du ska följa de anvisningar du får, för att kunna få ersättning för ditt arbete.
  • Gödsel och andra produkter som kan innehålla smitta tas om hand på lämpligt sätt.
  • Det kan hända att vi måste besluta om att avliva djur, till exempel om det blir för trångt innan vi kan häva spärren och djuren kan skickas till slakt.

För att vi ska kunna häva spärren krävs att

  • ingen salmonella har påvisats från 2 omgångar prov som har gjorts med cirka en månads intervall. Proverna ska vara tagna när all sanering är klar.

Under tiden pågår eventuell smittspårning.

Utmaning att bli av med smittan

Om dina djur har blivit smittade är utmaningen att bli av med smittan inte bara på individnivå utan även på grupp- och besättningsnivå. Det är dessutom många faktorer som kan påverka hur du kan utföra bekämpningen bland annat produktionsform, inhysningssystem, smittryck och smittans utbredning. Att få bort salmonellabakterier tar ofta lång tid, ibland flera år.

Ersättning

När en besättning blir spärrad kan djurägaren söka ersättning för åtgärder som vi har beslutat om, till exempel sanering av byggnader utöver normal rengöring och eventuell avlivning av djur. Du får också ersättning för de produktionsförluster som våra beslut medför. Det är inte alla som har rätt att få ersättning det beror på vilken produktion du har och hur stor besättning

Smittsäkrad besättning och försäkring

Om din besättning är som är ansluten till biosäkerhetsprogrammet smittsäkrad besättning (SSB) kan du få en högre ersättning vid salmonella. Du kan också komplettera med en försäkring.

Om du inte är ansluten till programmet får du en lägre ersättning.

Programmet drivs i samarbete mellan Sveriges Grisföretagare, Gård & Djurhälsan, Lundens Djurhälsovård och Distriktsveterinärerna. 

Övervakning av salmonella

I Sverige finns övervakningsprogram för salmonella.

PRRS

PRRS, Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome, är en virussjukdom som kan infektera grisar.

PRRS visar sig på olika sätt i olika djurgrupper. Suggor löper om och kastar sina foster. Smågrisar är svagfödda med dålig tillväxt och ökad dödlighet. Slaktsvin kan få allvarliga luftvägsinfektioner. Det är inte säkert att du ser på grisarna att de är sjuka utan den första signalen du ser kan vara försämrade produktionsdata.

PRRS är en svårbekämpad sjukdom eftersom den är mycket smittsam och ofta ger otydliga tecken i början. Det innebär att sjukdomen kan sprida sig till många besättningar innan den upptäcks.

I Sverige är vi i dag fria från PRRS. Ett utbrott av sjukdomen bekämpades med framgång år 2007.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du se till att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur.

Förebygg och förhindra smitta

Den främsta smittvägen är genom direkta djurkontakter, till exempel via inköp av djur men även indirekta kontakter via personer, redskap och transportfordon är en risk.

Övervakning av PRRS

Det finns ett program för att övervaka att PRRS inte har kommit tillbaka till Sverige. Övervakningsprogrammet utförs av Gård & Djurhälsan.

Svinpest

Det finns två sjukdomar som kallas svinpest. Det är afrikansk och klassisk svinpest. Båda är dödliga virussjukdomar som kan infektera tamgrisar och vildsvin. De virus som orsakar svinpest är motståndskraftiga och överlever länge i miljön och i kött från infekterade djur. Svinpest smittar inte människor.

Den klassiska svinpesten (CSF) har av och till funnits i Europa sedan tidigare. Den afrikanska svinpesten (ASF) har först på senare tid blivit ett hot i norra Europa.

För att minska effekterna av ett utbrott är det viktigt att snabbt upptäcka sjukdomen och hindra smitta från att spridas vidare. Det är därför mycket viktigt att du känner till sjukdomarna och är uppmärksam på symtom som kan orsakas av svinpest. Hög feber och plötsliga dödsfall är ett vanligt symtom.

De flesta djur som får akut afrikansk svinpest dör. Afrikansk svinpest finns i Sveriges närområde och vi rör oss i dag mer mellan olika länder. Därför finns det en ökad risk att sjukdomen kommer in i landet.

Även klassisk svinpest innebär att stora delar av de djur som infekteras dör. Senast den klassiska svinpesten fanns i Sverige var 1944. Inom EU har det under senare år enbart varit enstaka utbrott.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär. Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du se till att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur.

Förebygg och förhindra smitta

Svinpest sprids mellan djur, men viktiga smittvägar är också att människor bidrar till smittspridningen via redskap, kläder eller produkter som kött och mjölk. Det finns regler och rekommendationer för att förhindra att svinpest kommer in i svenska besättningar. Dessa gäller även de som besöker din besättning:

  • Se till att alla besökare använder rena skyddskläder.
  • Ta inte med kött eller köttprodukter från länder där det finns svinpest.
  • Släng inte matavfall utomhus.
  • Mata inte grisar med matrester.
  • Kompostera matavfall i sluten behållare.
Om du reser utomlands

Om du ska resa utomlands bör du kontrollera om sjukdomen finns i det land eller i det område du ska åka till.

Om du har varit på en jaktresa i ett annat land eller besökt en utländsk grisbesättning:

  • vänta 48 timmar innan du besöker en svensk besättning.

Om du har jagat i ett land där det finns afrikansk svinpest:

  • Gör rent din jaktutrustning, dina jaktkläder och stövlar innan du använder dem i Sverige.
  • Om du haft din jakthund med bör du tvätta pälsen på den innan du åker hem.
  • Kött och obehandlade jakttroféer kan innebära en smittrisk,
  • Vänta 48 timmar innan du besöker en svensk besättning.
Om du köper grovfoder eller halm

Om du har köpt grovfoder eller halm från ett land där det finns svinpest och hittar rester av djurkroppar ska du kontakta Jordbruksverket, enheten för CITES, foder och djurprodukter.

Hygienregler

För att minska spridningen av smittor mellan djur och mellan djur och människor finns så kallade hygienregler. Hygienreglerna gäller oavsett om du har en anläggning med livsmedelsproducerande djur, hästar eller någon annan typ av djurhållning. Det finns dock ett undantag och det är om du endast har djuren i din privata bostad.

I miljöer där det finns djur kan det finnas bakterier och andra smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att du informerar besökare om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor så kallade zoonoser.

Kunskap minskar risken för smitta

Det är viktigt att du känner till hur smitta kan spridas mellan djur och mellan djur och människor. Kunskapen gör att du kan arbeta förebyggande och då minska risken för att utsätta både djur och människor för smitta. Det handlar om att förhindra att eventuell smitta som finns hos dina djur sprids vidare till andra djur och människor och att eventuell smitta som finns hos andra inte sprids till dina djur.

Genom att minska risken för smittspridning bidrar du till både friska djur och friska människor. Det innebär i sin tur att behovet av antibiotika minskar, vilket minskar risken för spridning av antibiotikaresistenta bakterier.

Så här sprids smitta

Det är bra att känna till hur smittor sprids. Så här sprids smitta mellan djur och mellan djur och människor:

  • vid direktkontakt med smittade individer
  • vid indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats
  • efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
  • via livsmedel, foder och vatten
  • via vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och råttor.

Rena händer är viktigt

Rena händer är viktigt för att förhindra att smittor sprids från djur till människor liksom från människor till djur. Handtvätt med tvål och vatten samt handsprit både före och efter kontakt med djur minskar risken för smittspridning.

Hygienregler för alla som har djur

Det finns hygienregler som gäller för alla som har djur. Om du har besöksverksamhet det vill säga när du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur finns det fler regler som du ska följa.

Hygienregler som gäller för alla – allmänna hygienregler

Handtvätt och desinfektion

Du måste se till att alla som vistas i din anläggning har möjlighet att tvätta händerna med flytande tvål, varmt och kallt vatten både före och efter kontakt med djuren. För vissa yrkesgrupper som veterinärer, klövvårdare, seminörer, rådgivare, transportörer med flera är det dessutom viktigt att de har tillgång till handtvätt nära djuren.

Det ska också finnas handsprit. Men att enbart erbjuda handsprit räcker inte eftersom den inte fungerar om händerna är smutsiga eller kladdiga. Dessutom finns det vissa smittor där handsprit helt saknar effekt.

Skyddskläder och skoskydd

Om du håller djur för att producera livsmedel och omfattas av livsmedelslagarna är du skyldig att se till att de som kommer till din besättning och går in där djuren finns använder skyddskläder och har rena skor eller skoskydd för att minska risken att smitta sprids.

För att minska risken att smitta sprids mellan olika besättningar vid besök av yrkesgrupper som besöker andra djurbesättningar är det bäst om du har skyddskläder och exempelvis stövlar att låna ut. Dessa måste dock vara rena både in- och utvändigt. Alternativt kan du erbjuda skyddskläder och skoskydd av engångsmaterial. Annars ska dessa personer ha egna rena skyddskläder och väl rengjorda skor. När det gäller övriga besökare är det viktigt att informera om att de ska ha rena kläder och skor vid besöket.

Om du enbart har livsmedelsproducerande djur som hobby gäller inte reglerna för skyddskläder och skoskydd.

Informera om vilka regler som gäller

Om du tar emot personer som deltar i en utbildning inom djurvård eller djurhållning eller som är med i en dagverksamhet exempelvis inom grön omsorg och grön rehabilitering ska du också informera alla deltagare om vilka regler som gäller hos dig för att förhindra smittspridning.

Om du erbjuder allmänheten möjlighet till direktkontakt med dina djur har du däremot en besöksverksamhet. Då finns det fler regler som du måste följa.

Hygienregler för dig som har besöksverksamhet

När du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur räknas det som besöksverksamhet. Det gäller både när du tar emot besök på din gård och om du tar med djuren till en annan plats till exempel en mässa, marknadsdag, skola eller äldreboende. Det gäller oavsett om du tar betalt för att visa dina djur eller inte.

Det finns vissa undantag

Följande personer räknas inte som besökare i din besöksverksamhet:

  • vänner och grannar
  • personal
  • köpare och säljare av djur eller varor
  • personer som är på anläggningen för att utföra ett arbete.
Du ska ta fram besöksregler och informera dina besökare

När du har besöksverksamhet gäller de allmänna hygienreglerna men du ska också ta fram särskilda besöksregler som är anpassade både till din verksamhet och till vilka besökare du har. I miljöer där det finns djur kan det finnas smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att besökare får information om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor.

Många besökare är ovana vid djur och har liten kunskap om smittrisker. De kanske inte känner till att också kläder och skor kan föra med sig smittor. Ett annat exempel är att små barn inte förstår att de kan bli sjuka och att det är viktigt att tvätta händerna. Då kan det vara bra att en vuxen har extra tillsyn över mindre barn så att de inte utsätter sig mer än nödvändigt för eventuella smittor och också tvättar sina händer.

Du kan gärna ta fram reglerna i samråd med din veterinär.

Genom reglerna får besökarna veta vad de kan göra för att minska risken för att få någon smitta från djuren.

Det ska finnas handtvätt nära djuren

När du har besöksverksamhet ska en besökare kunna tvätta händerna med minst kallt vatten, i närheten av djuren de besöker. Det ska finnas flytande tvål och möjlighet till att torka av händerna. Du får inte ha handdukar som flera personer använder men du kan ha engångshanddukar som bara används en gång till exempel pappershanddukar eller handtorkar som torkar händerna med luft. Det ska också finnas handsprit.

Om det inte är möjligt att uppfylla kraven på grund av att besöket sker på en plats där det inte finns tillgång till rinnande vatten kan du istället erbjuda våtservetter för att besökarna ska kunna rengöra händerna. Det ska också finnas handsprit.

Du bör uppmana samtliga besökare som vistas i anläggningen att tvätta och desinficera händerna både före och efter kontakt med djuren. Detta gäller även om de bara har varit på anläggningen utan att ha varit i kontakt med några djur.

Det är särskilt viktigt med rena händer om besökarna har möjlighet att fika eller äta under besöket.

Informera alla besökare och personal

Det är du som är ansvarig för besöksverksamheten som är skyldig att se till att besökarna känner till vilka regler som finns. På vilket sätt du informerar dina besökare väljer du själv. Du kan informera varje grupp eller person muntligt vid besöket, skicka ut skriftligt informationsmaterial innan besök eller ha skyltar uppsatta vid de djur som besökaren får träffa.

Du ska också informera all personal om vilka besöks- och hygienregler som gäller.

Anmäl besöksverksamhet

När du har fler än tre besökstillfällen per år måste du anmäla din besöksverksamhet till länsstyrelsen i det län där du har din verksamhet. Det gäller även om du sedan tidigare har ett tillstånd för djurhållning enligt djurskyddslagen. Du kan kontakta länsstyrelsen direkt eller använda blanketten. Det finns dock vissa uppgifter som måste ingå i anmälan. Om du ändrar verksamhet eller slutar ska du också anmäla detta.

Om du inte följer hygienreglerna

Det är länsstyrelsen som kontrollerar att du följer både de allmänna hygienreglerna och reglerna för besöksverksamhet. Om du inte gör det kan du beläggas med vite.
Vid en kontroll av en besöksverksamhet ska du kunna redogöra muntligt för vilka besöksregler som finns och hur du informerar besökarna. Du är dock inte skyldig att kontrollera att besökarna följer reglerna. Men de ska ha fått information om vad de själva kan göra för att minska riskerna av att bli smittade av djuren.

Infektioner orsakade av resistenta bakterier

Antibiotika är en stor grupp viktiga läkemedel som är till för att behandla infektioner orsakade av bakterier hos både djur och människor. Men bakterier kan bli resistenta det vill säga utveckla motståndskraft mot ett eller flera sorters antibiotika. De bakterier som är resistenta mot flera typer av antibiotika kallas för multiresistenta bakterier.

Problem med antibiotikaresistenta bakterier

Utveckling och spridning av antibiotikaresistenta bakterier är ett snabbt växande problem i hela världen. I Sverige har vi ännu ett ganska gynnsamt läge jämfört med hur det är i många andra länder. Därför är det viktigt att vi tillsammans fortsätter arbetet för att bevara möjligheten till effektiv behandling av bakteriella infektioner hos människa och djur! Du som har djur har en mycket viktig roll i det arbetet.

Antibiotika räddar liv

Antibiotika är till för att rädda liv och är en nödvändighet i vår moderna sjukvård, både för djur och människor. Vid akut- och intensivvård, vård av förtidigt födda, cancerbehandlingar, organtransplantationer och byten av exempelvis en höftled är det nödvändigt att kunna använda antibiotika.

Ett ansvar att använda antibiotika

Tillgång till verksamma antibiotika och en ansvarsfull användning är också en förutsättning för att trygga en framtida livsmedelsproduktion och livsmedelssäkerhet.

Antibiotika slår inte bara ut de bakterier som är skadliga för den som blir behandlad utan de kan också slå ut och skada de så kallade goda bakterierna, som är till för att skydda oss. Det kan ta lång tid innan bakteriefloran återhämtar sig efter en antibiotikabehandling. Detta är ytterligare ett skäl till att du bara ska använda antibiotika när det verkligen behövs.

Svårt att behandla viktigt att förebygga

Infektioner som är orsakade av resistenta bakterier kan vara mycket svåra eller omöjliga att behandla. Därför är det viktigt att du som har djur

  • i första hand försöker se till att dina djur håller sig friska, eftersom det är mindre risk att friska djur får infektioner som behöver behandlas med antibiotika. Det gör du bland annat genom god skötsel och djurmiljö, bra foder och vatten och bra rutiner för att minska risken för att sprida smitta.
  • skaffar dig kunskap om hur smitta, inklusive resistenta bakterier sprids
  • vet att alla infektioner som är orsakade av bakterier inte alltid behöver behandlas med antibiotika
  • känner till att antibiotika helt saknar effekt på virusinfektioner
  • bara använder antibiotika när det ordineras av en veterinär och alltid följer veterinärens anvisningar.

Att använda antibiotika

Använd bara antibiotika när en veterinär ordinerar det och följ alltid veterinärens anvisningar för behandlingen.

Spridning av resistenta bakterier

Du kan vara bärare utan att vara sjuk

Du eller dina djur kan bära på en resistent bakterie utan att vara sjuk. Det finns då en risk att bakterien sprids till andra. Ofta är det först vid en infektion som det upptäcks att det finns en resistent bakterie.

Resistens kan sprida sig till andra bakterier

Vissa resistenta bakterier kan sprida sin resistens till andra bakterier som i sin tur kan orsaka en infektion som är svår att behandla.

Kan spridas mellan djur och människor

Flera av bakterierna som kan vara resistenta är också zoonoser, det vill säga att de kan sprida sig mellan djur och människor. Djur som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till människor och människor som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till djur.

Det här är några exempel på vad som ökar risken för att resistenta bakterier kan sprida sig:

  • bristande biosäkerhet och hygienrutiner
  • antibiotikabehandling
  • handel med och förflyttningar av djur, djurprodukter samt livsmedel, både inom Sverige och mellan länder
  • djurs och människors resande mellan olika länder.

Det är viktigt att tvätta händerna

Det finns en liten risk att du blir smittad när du har kontakt med djur som bär på resistenta bakterier eller att du själv smittar dina djur om du bär på resistenta bakterier. Risken minskar om du är noggrann med din handhygien. Du bör tvätta händerna både före och efter kontakt med djuren och deras gödsel, särskilt viktigt är det vid till exempel sårvård eller om du själv har sår på händerna.

Du är skyldig att se till att alla som vistas på din anläggning har möjlighet att tvätta händerna både före och efter besöket. Läs mer om detta under rubriken Hygienregler.

Exempel på resistenta bakterier

Vissa typer av resistenta bakterier hos djur är anmälningspliktiga. Det betyder att när en veterinär eller laboratorium påvisar bakterien ska de anmäla det till oss. Vilka dessa är står under respektive bakterie.

Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA)

MRSA är en stafylokock (Staphylococcus aureus) som är resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika. MRSA kan ofta vara multiresistent, det vill säga den är resistent mot flera olika typer av antibiotika.

Tidigare har ordet sjukhussjuka använts för MRSA eftersom den från början spred sig på sjukhus och orsakade svårbehandlade infektioner. Idag sprids MRSA framför allt ute i samhället.

MRSA är en zoonos och både djur och människor kan bära på bakterien utan att visa några symtom.

Det finns en särskilda variant av MRSA som är vanlig hos lantbruksdjur i många länder. I dessa länder är det därför vanligt att människor som är i nära kontakt med djur också bär på denna typ av MRSA.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSA är framför allt en hudbakterie. Som djurägare ska du därför vara uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner, särskilt om djuret också behandlats med antibiotika eller får en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp. För att veta om det är MRSA måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent.

MRSA är anmälningspliktigt hos djur. Hos djur är även vissa andra stafylokocker (koagulaspositiva stafylokocker) som är resistenta mot meticillin anmälningspliktiga.

MRSA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt. En person som är infekterad med eller bär på MRSA kan också få särskilda förhållningsregler av sin läkare för att minska risken att smitta andra.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSA-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls för livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

Meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius (MRSP)

Staphylococcus pseudintermedius är en bakterie som ofta förekommer normalt på huden hos hundar. Den kan även orsaka sjukdom och då framförallt hudinfektioner. Bakterien kan vara resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika.

Bakterien kan också utveckla en meticillinresistens och kallas då MRSP. Bakterien är då resistent både mot penicilliner, penicillinliknande antibiotika samt även cefalosporiner. Ofta är en MRSP multiresistent, vilket innebär att den är resistent mot flera olika typer av antibiotika. Då finns det få behandlingsalternativ kvar vid en infektion.

Det finns dessutom en risk att bakterien även utvecklar resistens mot de få kvarvarande verksamma antibiotika som finnas att välja på. Därför är det mycket viktigt att spridning och ytterligare resistensutveckling motverkas.

MRSP förekommer i första hand hos hund, men även katter och andra djur kan infekteras av MRSP. Människor blir normalt inte sjuka av MRSP men kan om de har kontakt med infekterade djur bära bakterien på huden och sprida den till andra djur.

Den viktigaste åtgärden för att minska vidare spridning av MRSP är god vårdhygien. God vårdhygien innebär att djurhälsopersonalen har rutiner i arbetet som förhindrar smittspridning mellan patienter och mellan patienter och personal. Det är därför viktigt att informera om att djuret har en infektion eller bär på MRSP vid kontakt med djursjukvården så personalen kan vidta åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Djur med en pågående infektion med MRSP ska inte vistas i miljöer som hunddagis, hund- och kattpensionat eller i andra typer av verksamheter där det finns stor risk för smittspridning till många andra djur.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSP är framför allt en hudbakterie som kan finnas hos friska hundar, katter eller andra djur. Om djuret behandlas med fel sorts antibiotika eller får en hudinfektion kan MRSP-bakterierna ta över och orsaka svårbehandlade infektioner och då framförallt hudinfektioner. Du ska vara uppmärksam på svårläkta sår, särskilt efter ett kirurgiskt ingrepp och hudinfektioner.

För att veta om det är MRSP måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent. MRSP är anmälningspliktigt hos djur.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSP-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

ESBL-bildande bakterier

ESBL är en egenskap och inte en sorts bakterie. Förkortningen ESBL står för ”extended spectrum beta-lactamases”.

Det är en grupp enzymer som bryter ner beta-laktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). Dessa enzymer kan finnas hos många olika bakteriearter, men framförallt hos tarmbakterier som exempelvis E. coli och Salmonella. Det innebär att bakterierna blir resistenta mot flera olika typer av antibiotika.

ESBL-bildande bakterier sprids på samma sätt som andra bakterier men en bakterie som bär på ESBL kan också sprida sin resistens till andra bakterier som finns i närheten, så att även dessa blir resistenta.

ESBL ökar i samhället

Förekomsten av ESBL ökar hos människor i hela världen och svenska studier har visat att runt fem procent av friska svenskar bär på ESBL-bildande bakterier i tarmen.

Alla djurslag kan bära på ESBL-bildande bakterier i tarmen. Ibland orsakar dessa bakterier en infektion som kan vara svår att behandla. Jämfört med hur det ser ut i många andra länder är förekomsten hos svenska djur låg. Ett undantag är slaktkyckling där ESBL spreds i samband med import av avelsdjur för några år sedan. I dag har ESBL-förekomsten minskat hos svenska slaktkycklingar eftersom näringen i samarbete med SVA och Jordbruksverket arbetat hårt med att begränsa spridningen.

Eftersom det handlar om tarmbakterier kan bakterierna även spridas via livsmedel och vatten. Därför är en god livsmedelshygien viktigt. ESBL-bildande bakterier dör exempelvis vid upphettning.

ESBL-CARBA

Det finns en speciell typ av ESBL som heter ESBL-CARBA. Denna typ är även resistent mot de antibiotika (karbapenemer) som annars används för att behandla multiresistenta ESBL-bildande bakterier. Detta innebär att för sådana infektioner finns det endast mycket få eller inga verksamma antibiotika kvar att behandla med.

I Sverige ses fortfarande endast enstaka fall av ESBL‑CARBA hos människor och det finns ännu inga fynd rapporterade från djur. Däremot ökar förekomsten av ESBL‑CARBA runt om i världen och ESBL‑CARBA har även rapporterats hos flera olika djurslag. Precis som vanliga ESBL kan ESBL‑CARBA även spridas via livsmedel och vatten

ESBL‑CARBA hos djur är anmälningspliktigt.

ESBL‑CARBA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Vankomycinresistenta enterokocker (VRE)

Enterokocker är tarmbakterier som lätt kan spridas i sjukhusmiljö och orsaka allvarliga infektioner. De är naturligt resistenta mot en rad vanliga antibiotika men kan också utveckla resistens mot alla kända antibiotika, vilket innebär att en infektion kan vara mycket svår att behandla.

VRE kan också finnas hos livsmedelsproducerande djur. De är i dag vanligare utomlands men har hittats hos svensk kyckling. Det finns dock inte några kända fall på människor i Sverige som går att koppla till svensk kyckling.

VRE hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Författningar

Söker efter 2013:14

Söker efter 2004:2

Söker efter 2011:17

Söker efter 2015:17

Söker efter 1999:102

Söker efter 2002:98

Söker efter 2012:24

Söker efter 2010:9

Senast uppdaterad: 2021-03-08