Slakt, avlivning och hantering av döda fjäderfän

Det vanligaste sättet att avliva fjäderfän på är genom att mekaniskt bedöva djuret och därefter avbloda det. Den metoden används både när djuret slaktas för att bli livsmedel och när djuret inte ska bli livsmedel.

Vid bedövning får du fixera djuret om det behövs. Dessa fixerings­metoder är tillåtna för fjäderfän:

• att hålla fast dem manuellt.
• att använda en fotbygel (på fjäderfän som väger högst 20 kilo)
• att använda en slakttratt (på alla fjäderfän utom strutsfåglar).

Dessa bedövningsmetoder får du använda på fjäderfän:

• bultpistol
• kulvapen
• elektricitet
• koldioxid (gäller bara höns)
• slag mot huvudet (reservmetod på enstaka djur som väger högst 5 kg).

Du måste kontrollera att djuret är helt medvetslöst innan du avblodar det.

Det vanligaste sättet att avliva strutsar på är att mekaniskt bedöva och därefter avbloda djuret. Den metoden används både när djuret slaktas för att bli livsmedel och när djuret inte ska bli livsmedel. Strutsar kan även avlivas medicinskt av en veterinär, men då kan de inte bli livsmedel efteråt.

Vid bedövning får du fixera strutsen om det behövs. Dessa fixerings­metoder är tillåtna:

• att hålla fast strutsen i båda vingarna
• att använda en bedövningsbox.

För att strutsen ska hanteras och drivas lugnt kan du förse den med huva.

Dessa bedövningsmetoder får du använda på strutsar:

• bultpistol
• kulvapen
• elektricitet.

Du måste kontrollera att strutsen är helt medvetslös innan du avblodar den.

Det finns en särskild bultpistol för bedövning av fjäderfän som går att köpa licensfritt i Sverige. Den är mycket lämplig för slakt eller avlivning hemma på gården.

Du får slakta fjäderfän och sälja köttet lokalt om din anläggning är registrerad som detaljhandels­anläggning med slakteri­verksamhet hos kommunen. Du kan läsa mer om vilka regler som gäller för sådana anläggningar på Livsmedelsverkets webbplats.

• Registrera detaljhandels­anläggning med slakteri­verksamhet hos kommunen (livsmedelsverket.se)

Du ska meddela tid och plats för avlivningen till länsstyrelsen senast en vecka före avlivningen, så att djurskydds­inspektören har möjlighet att vara med och kontrollera hur avlivningen går till.

Hör därför av dig i god tid till länsstyrelsen och meddela

• datumet då avlivningen ska ske
• fastigheten som avlivningen ska genomföras i.

Du ska anlita en veterinär som är med under avlivningen. Det behöver inte vara en distrikts­veterinär eller den veterinär som kontrollerar om besättningen har salmonella, utan det kan vara vilken veterinär som helst.

Veterinären ska se till att avlivningen genomförs enligt reglerna om

• vilken koncentration av koldioxid som ska uppnås vid avlivningen
• hur länge koncentrations­halten ska upprätthållas
• hur avlivningen ska genomföras för att minimera djurskydds­riskerna.

Det är du som är djurhållare som betalar för veterinären.

Ansvaret för hur avlivningen genomförs ligger på dig som är djurhållare, eller på den person som du har gett i uppdrag att sköta avlivningen. Det är alltså inte veterinären och eller företaget som levererar koldioxiden som har ansvaret.

Veterinären ska rapportera hur djurskydds­reglerna har följts vid avlivningen. Det gör veterinären genom att på plats fylla i rätt blankett och sedan skicka blanketten till Jordbruksverket. Vilken blankett som ska användas beror på om hönsen avlivas i ett stall eller i en koldioxid­tunnel.

• Blankett: Rapportering av koldioxid­avlivning av höns i stall

• Blankett: Rapportering av avlivning av höns i koldioxid­tunnel

Om djurskyddsreglerna inte följdes vid avlivningen får du information om vad du behöver åtgärda. Om det är en allvarligare avvikelse kommer veterinären att göra en anmälan till länsstyrelsen.

Det måste vara möjligt att se in i djurutrymmet när gasen släpps på. Det innebär att det ska finnas fönster eller motsvarande, så att det går att kontrollera att allt fungerar som planerat – åtminstone fram tills att dimman från koldioxiden blir alltför tät.

Du får alltså inte avliva djur med koldioxid i stallar som saknar fönster eller andra inspektions­­möjligheter.

Halten av koldioxidgas ska kunna mätas vid behov. Det betyder att det ska vara möjligt att på ett säkert sätt placera eller sträcka in en gasmätare i djurutrymmet, om det finns skäl att misstänka att en otillräcklig gashalt uppnåtts trots korrekta beräkningar. En formel för beräkning av gasmängd finns i checklistan i broschyren Hantering vid avlivning av fjäderfä.

• Broschyr: Hantering vid avlivning av fjäderfä

Någon rutinmässig mätning krävs dock inte. Normalt utgår man från gjorda beräkningar. Den mängd koldioxid som krävs enligt föreskriften är tilltagen för att kunna täcka normalt läckage av gas ur stallbyggnader. Om kontroll­myndigheterna vill mäta gashalten ska de dock ha möjlighet att göra det.

Vid koldioxidavlivning i tunnel ska koldioxid­tunneln vara försedd med två prober för mätning av koldioxid­halten: en i början av tunneln och en i slutet. Båda dessa prober ska kunna avläsas samtidigt.

Vid all slakt och avlivning ska den som genomför avlivningen försäkra sig om att samtliga djur verkligen är döda efteråt. Ofta räcker det med att titta på djuren för att konstatera att så är fallet.

Om det finns minsta osäkerhet ska du undersöka djuren närmare innan du vidtar andra åtgärder med kropparna. Om det behövs ska du komplettera med en annan avlivnings­metod omgående.

Om du planerar att använda koldioxid­avlivning i stall är det klokt att låta installera ett fast genomförings­rör nästa gång stallet står tomt, så slipper du störa hönsen under pågående omgång. Vid nybyggnad av höns- och kalkonstallar är detta ett krav.

Även för den som inte planerar att avliva hönsen med gas kan det vara en god idé att installera genomförings­rör vid tillfälle, eftersom koldioxid­metoden numera även används vid smittskydds­avlivningar (till exempel vid ett utbrott av salmonella).

Generellt sett är det förbjudet att gräva ner döda fjäderfän och biprodukter från slakt. Vissa områden är dock undantagna från förbudet.

Undantag från nedgrävnings­förbudet i vissa områden

Du får gräva ner döda fjäderfän och biprodukter från husbehovs­slakt i vissa områden, om djuren har hållits och dött där. Det gäller främst

• glesbygd i norra Sverige och en bit söderut längs norska gränsen
• öar utan fastlands­förbindelse.

Du hittar en lista över områdena i bilaga 2 till Jordbruksverkets föreskrift 2006:84 om animaliska biprodukter, som finns länkad under rubriken Författningar.